... Annika Östberg. Kvinnan skriver bra och jag sträckläser. När jag inte läser så vandrar tankarna.
Jag är och har länge varit av den fasta övertygelsen att mycket i livet handlar om tillfälligheter. Positivt som negativt.
Att det finns stunder där vi alla är så sårbara att stora misstag skulle kunna begås om tillfälligheterna blev fel i kombination med vår skörhet. Att vi ofta har tur utan att veta om det.
En del människor hävdar självsäkert att de aldrig någonsin skulle testa droger, råna en affär, vara otrogna, sätta sig i en skuldfälla, spela bort lönen eller vad det månde vara. Jag hoppas att jag inte skulle göra det. Är samtidigt tacksam över att jag i mina unga, omvälvande år, inte blev presenterad för dessa ödesval. I alla fall inte under omständigheter då jag samtidigt var sårbar. För jag har sagt nej- vilken tur att jag hade styrkan i de stunder som krävde det. Jag menar:
Vad hade hänt om jag en lång period blivit ordinerad starka smärtstillande för en vanlig fysisk åkomma, blivit deprimerad av den ständiga värken och sedan börjat missbruka tabletterna? Hade det omöjligt kunnat hända mig? Hade det kunnat leda till stöld eller förlorat jobb? Ett förlorat jobb leda till förlorad bostad? Och ett barn som hamnade i fosterhem? Mer ångest, fler tabletter? Prostitution?
Valen hade varit mina egna och skulden likaså. Fast om ödmjukheten inför livets kullerbyttor varit mer generös kanske det vore lättare att förlåta, bli förlåten, göra om och göra rätt?
För mig viktiga tankar. Medmänniskor är vi allihopa, jag vill vara en av den sorten som gör gott.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar