Service vore toppingen på kakan!

utropstecken!

Tidig morgon

När jag kommer gående mot bussen ser jag på håll hur en ung kille går fram mot dörrarna på den buss som står parkerad en bit bak i den långsträckta parkeringsfickan. Jag närmar mig ytterligare och ser nu hur killen står vid dörrarna som inte öppnas, chauffören som läser en tidning och inte tar någon notis om passageraren. Två minuter kvar till avgång. Sekunderna går. Chauffören lägger ifrån sig tidningen, startar bussen, kör fram 40 meter och öppnar dörrarna. Killen får gå tillbaks och jag känner å hans vägnar hur jag kokar inombords.

Hur vill jag att busschauffören skulle ha gjort istället?
Öppnat dörrarna och förklarat att han inte får släppa på passagerare när bussen inte står i position. Om det nu var orsaken? Lett och uppmärksammat honom.

Lunchtid

Ringde vårdcentralen, efterlyste mina provresultat och fick till svar: 1. Alltså, är du verkligen säker på att du är inskriven hos oss? 2. Vi har inte fått svar från labbet. Det kan nog dröja några veckor.
Jag hade inte ringt om jag inte var inskriven hos er och jag vill inte ha dina spekulationer. Jag har snällt väntat de tio dagar som jag blev ombedd och vill ha mina provresultat. Punkt.

Hur vill jag att sköterskan skulle ha gjort istället?
Inte spekulerat. Bett att få återkomma med hur långt testerna var komna. Bett om ursäkt för dröjsmålet. Visat mig omtanke genom att fråga om jag haft nya besvär sedan proverna togs.

Eftermiddag

Hämtade ut vunnet auktionsgods, två olika auktioner. Bad att få dela upp betalningen på två kort varpå jag fick ett omedelbart fräsande: -Det har du inte sagt något om!, till svar. Gissa om jag blev både förvånad och irriterad. Vaddå inte sagt något om? Jag klev in genom dörren, tog snällt en nummerlapp, uppgav mitt kundnummer och sa i samma andetag att jag ville dela upp betalningen på två olika kort. När skulle jag ha annars sagt det? Bett om lov innan jag började buda? Visade sig att kassörskan missförstått mitt önskemål, det gick jättebra att få göra som jag bett. Men då var jag redan arg. Och hon fortsatte bara hasta, prata monotont och samtidigt slött se sig omkring i lokalen.

Hur vill jag att kassörskan skulle ha gjort istället?
Lyssnat innan hon exploderade. Varit professionell nog att inte visa sin irritation. Förekommit mig genom att själv fråga om jag ville ta hela ordern på samma kort. Varit i situationen även i tanken.

.................................

Tre exempel på trist bemötande. Att sedan ge fin service som topping på kakan är ett helt eget kapitel! Kanske hade auktionsfirman kunnat hjälpa till att bära ut varorna eller åtminstone öppnat dörren? Kanske hade sköterskan kunnat fråga om jag ville att behandlande läkare skulle höra av sig till mig?

Orsaken till att jag blir så arg tror jag härrör från att jag själv jobbar med just bemötande och under alla år inte kommit ihop mig med en enda gäst på detta vis. Inte en! Sexton år utan att jag vare sig svurit, fräst eller snäst. Man måste vara mer stresstålig och svårprovocerad än så i denna bransch- vi är hjälpsamma vardagshjältar on a mission att sprida god atmosfär! 
Kunden eller gästen har verkligen inte alltid rätt, ibland önskar eller kräver de saker som jag inte kan ordna. Middag mitt i natten, servering av alkohol när serveringstillståndet "gått ut", tidig incheck när vi inte har lediga rum är rent generella exempel på sådant. Då kan man kanske säga att jag kommit ihop mig med gäster i själva sakfrågan? Steget därifrån till att behöva höja rösten eller använda negativ ton är ändå milsvid. Gud vet att jag haft lust många gånger men när den lusten övergår till handling vet jag att det, för min del, är dags att byta jobb.

Toppen är att jag lärde mig mycket av gårdagens mindre lyckade bemötanden, saker som jag tar med mig och inte utsätter någon annan för. Livets skola kallas det.




♥