 |
| collage i gult, apropå ingenting |
Breda, låga, nasala, krokfingrade, bubbliga, putande och långsamt talande. Oavsett vilket så har jag infört en ny regel i hemmet. Nämligen att sluta kommentera kvinnor för attribut som inte hör till deras specialområde.
Jan Guillou kan vara ganska irriterande med sina åsikter. Aschberg också. Då påpekar jag att jag inte tycker om åsikterna. Har väl aldrig kommit på tanken att säga "å, vad jag stör mig på Guillou, han rör sig så jädra dumt. Och den där Aschberg är för kort för att någon ska ta honom på allvar."
Men med kvinnor, däremot! Tycker till om deras upprepningar, vackra hy, krokiga fingrar eller andra totalt ovidkommande saker. Skulle väl aldrig komma på tanken att berömma en manlig politikers hårfärg? Eller tunnhårighet? Eller släta hy?
Uppfattar inte mig själv som avundsjuk, har rannsakat mina intentioner, utan tror att detta orimliga hissande och dissande beror på att kvinnor ska vara behagfulla. Det är på något vis befäst som vårt främsta syfte. Om vi dessutom är kunniga så går det naturligtvis bra så länge den behagfulla biten är uppfylld och får komma främst.
Så, varje gång jag tänker en för situationen ovidkommande tanke angående en annan kvinna så ger jag mig själv en mental läxa. Och för att få mig själv att verkligen ta till mig det absurda så har jag i övningssyfte börjat tänka ovidkommande tankar om män.
Vad har du i fickan, Jan? Är det en jättebanan?
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar