Saknar dig ibland

min egen nikka-soppa

Enormt sugen på barndomens skolmat- Nikkaluoktasoppa.

Min första, lilla skola med 23 elever i årskurs 1-9 var både bra och inte bra alls. Lunchen höll ofta samma klass som en gourmetkrog, vi hade världens bästa köksa! Tyvärr tog lärares tvång- "sitt kvar tills du ätit upp även fiskens skinn"- kål på allt vad lust hette. Där satt jag och tuggade hulkande medan kompisarna lekte. Satt tills det ringde in och lektionerna åter tog vid. Om jag äter fisk i dag? Nej, helst inte och absolut inte om den har skinn och ben. Samme lärare tog mina skidstavar i beslag på gymnastiklektionerna, ville få mig att kämpa mer och åka snabbare. Sist och utan stavar blev till ångest. Åker inte gärna skidor till denna dag och lägger mig platt ner så snart ordet tävling nämns. Allt låser sig. Jo, just det- magistern tog även mitt suddgummi. Höll upp det inför resten av klassen som ett exempel på vad som skulle hända även dem ifall det suddades för mycket. Idag skriver jag gärna, bra och förmodligen med en högre frekvens än vad jag annars gjort. Filar på texterna bäst jag vill. Där fick du din struntgubbe!, vågar jag tänka idag. Men då var jag så blyg och ville allt för gärna vara duktig.

För att återgå till kål och köttfärs i mustig buljong. Har letat på nätet och frågat runt. Recepten är lika många som soppan är billig, valde därför att komponera fritt.

Min alldeles egna Nikka-soppa, minst 10 portioner

300 g strimlad vitkål
700 g blandfärs
1,5 dl (hemkokt) chilisås
1 hackad gul lök
3 grönsaksbuljongtärningar
2,5 liter vatten
3 msk soya
salt, peppar, cayenne

Bryn köttfärsen och strimla under tiden vitkålen. Tillsätt den hackade löken i köttfärsen mot slutet. Häll allt i en jättegryta och låt koka mjukt. Smaka av med salt.

Så. Jädra. Gott.




♥