Kungariket Håkan tur och retur

på stan under eftermiddagen

förgrogg, helt okej "snabb-mojito"
som intages i tandborstglas

smugglade in öl till kärleken i handväskan

fotograf okänd men med min kamera

kvällsbild utanför vårt hotell

Håkan kom in på scen till tonerna av "Det kommer aldrig va över för mig" och jag skrek sönder halsen redan till första låten. Orutinerat.
Jisses så det kryllade av folk på Sofiero i går! Bra stämning och smaken var delad då vissa ville sitta långt fram och andra längre bak där det var lite luftigare. En del av massan hade kommit för att se Olle Ljungström men den största delen verkade, precis som jag, vara där för Håkans skull. Barnfamiljer, medelålders par, kompisgäng och tonåringar i en enda härlig blandning!

Nu har jag ingen fancy kamera men tog ändå med olika objektiv med förhoppningen att få en enda bra bild. Visade sig vara svårare än svårt i trängseln bland hoppande, långa män och kvinnor. En man som stod bakom mig måste ha sett min desperation och frågade om han inte kunde få låna kameran. Vände mig mot honom och såg att han var lång och att han log roat men sympatiskt- godtroget räckte jag honom min älskade följeslagare. Han tog flera fina bilder och kameran den fick jag tillbaks. Fortfarande vettigt att tro gott om folk är lärdomen.

Helsingborg är en himla mysig stad och jag har bestämt mig för att återkomma. Kanske tillsammans med hundarna under en mitt-i-veckan ledighet?




♥