Förunderligt energiserande att dofta tång och havsluft. Ensamma, inga andra ljud än havets brus. Vi promenerade ett par timmar och bestämde att det får bli ett havsnära hus någon dag. För det kan man väl bestämma bara sådär? Fast ingen av oss sitter på några miljoner? Än.
Lika sköna som timmarnas promenad var det att komma hem, behagligt trött och lägga sig att vila. Vila. Göra absolut inget nyttigt.
En skön stund i sängen tills lilla Ulla kräktes och kärleken uppgivet utbrast -vad är det för fel, kan vi aldrig få ha något helt och rent?! Friden slut och torka kräk tog vid. Kan man vara hundmänniska och samtidigt ha det fin hemma?
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar