Tur och retuR, Brösarp-S:t Olof

Min söndag var alldeles förträfflig, tackar som frågar!

Har länge velat åka ångtåget mellan Brösarp och S:t Olof och äntligen blev det av. Kärleken väckte Törnrosa (mig) i god tid, tyckte han. Visade sig att vi inte pratat samma språk kring tågets avgång. Bägge fick köra raggardusch, kasta oss och hundar in i bilen och gasa. Skorna i handen, hatten på svaj...

Väl framme vid stationen i Brösarp var det bilar parkerade längs hela uppfarten. Trodde aldrig vi skulle komma med tåget och modet sjönk för en liten stund. Fint välkomnade blev vi i alla fall!

Tänk att stationerna var så här tjusiga förr. Min mamma jobbade i en himla fin stationsbyggnad när jag var barn. Älskade att leka bland bagagehyllor och skrivmaskiner. Kanske därför jag sett så mycket fram emot denna resa?

I biljettkassan gick det fint att betala med kort och herrn överräckte de mest charmiga biljetter, du ska få se lite längre ner. Kameror och hundar verkar inte bara tillåtna utan rent av omtyckta!

Kiosken med de vackra, gamla skyltarna. De hade sålt slut på ALLT under dagen!

Korvmannen finns inte på bild men han ropade högljutt "kom och köp Bullens varmkorv, kostar mer än den smakar!" "bullens var det här, blott 1,8 % kött, resten korv!"

Tage som redan är en van resenär och tidigare färdats med taxi, färja, x2000, motorbåt, flyg, bil, buss & cykelkorg- han tyckte verkligen inte att det här krängande gamla åbäker var något särskilt. Det får stå för honom.

Min älskade hade plockat jordgubbar, fixat smörgåsar och värmt bullens pilsnerkorv till en mysig picknick som vi intog i S:t Olof där det är en halvtimmes uppehåll innan tåget går tillbaks. Att vakna efter jobbnatt (min var närmre 13 timmar) kan ibland kännas som en bakfylla. Då är lyckan över att kärleken tänkt på att packa Cola Zero stor. Så, här serveras jag lyxfrulle i gräset!

Så fina miljöer! Jag trivs verkligen här bland galon, krom och trä. I en långsam vagn, knirrande och knarrande. Bland högtravande formuleringar och hantverk.

De förtjusande biljetterna  och nedan den minst lika förtjusande konduktören. Frågade honom hur många besökare de har om söndagarna och efter en del räknande gissade han på runt 300. Häftigt, eller hur?

Havet skymtas en god bit längs vår väg. Backarna också. Jag blev förälskad i huset nedan men det såg dessvärre både älskat och omhändertaget ut. Fast vad är väl ett vitt hus vid krokig grusväg när allt kommer kring?

På hemvägen var vi i stort sett ensamma i vår vagn och jag kunde rusa från det ena fönstret till det andra för att fota allt det vackra. Borde ha tagit med ett annat objektiv men det är lätt att vara efterklok...

Upplevelsen får mina varmaste rekommendationer från start till mål. För miljön är fantastisk; personal, byggnader, tåg och natur. Kostnaden uppgår till 120 riksdaler tur och retur, mycket prisvärt. Nästa gång köper vi enkel biljett, polletterar cyklarna och trampar tillbaks genom det backiga landskapet.

Hade repat mod hela dagen för att våga erbjuda mig att köra hem. Och så bara gjorde jag det- lite tvekande och mycket nervöst. U som av gammal vana var på väg mot ratten gjorde helt om, satte sig i passagerarsätet och somnade. Jag skojar inte han nickade och snarkade!
Där körde jag alldeles finemang på de stora vägarna. Bland kullar, kossor och idyller... Vid ratten från Brösarp och hem- gick hur fint som helst.




♥