Vissa lär sig aldrig & sällsynt framfusighet

fick till slut tag på min älskade frissa!

i slutet av promenaden ingen regnbåge men väl
ett bord fyllt av gott

Min älskade frisör Sara (känner henne inte privat) visade sig ha slutat på salongen för att börja plugga till annat. Tror du jag kunde acceptera det och vips hitta en ny? Nej, verkligen inte. Letade febrilt i mitt eget minne och hittade henne till slut på nätet. Ett par sms senare är jag klippt! Hon var uppriktigt glad att jag hörde av mig och nu jag är fin i håret igen. Rätt kort på ena sidan, rätt långt på den andra.

Under gårdagen blev jag på nytt påmind om varför jag älskar Skåne så. I slutet av långprommisen kom jag plötsligt fram till en prästgård. Där stod ett bord var jag kunde köpa nyskördade grönsaker och lägga pengarna i en burk! Fanns kronärtskockor (fick mig att tänka på och längta efter syster), zucchini, potatis, vaxbönor, röd spetskål, svartkål och annat gott. Får mig att känna mig varm inombords; det vackert färska, närodlade i kombination med tilliten.

Fast idag blev det asiatisk buffé på restaurang och vissa lär sig aldrig. Jag till exempel. Är så obehagligt mätt att jag andas dubbelt. Aldrig mer! Säger jag varje gång.

♥