Att komma hem

kommer du & lägger dig eller?!

avslöjande dagg

utsikt mot grannen tvärsöver

fler blommor...

...på den alltmer överväldigande klematisen

en avocadoplanta/träd blir till-
dags att plantera i kruka

läs om det så är det sista du gör!

Som jag sovit och läst under veckan som gått. Sovit dag och läst natt. Tillbringat mer ledig tid i sängen än på benen. Det har behövts för att rensa i röran. Känner mig åter lugn och i balans. Till ingen mätbar nytta här hemma- samtalen har å andra sidan varit närmre då allsköns funderingar inte stannat kvar i mitt huvud utan kastats ut och fångats upp. Ibland av en vän, ibland av mamma- men oftast av min käraste. Vet ärligt talat inte vilken fundering som skulle få kärleken att sätta kaffet i halsen, det är bara att spotta ut vad en har på tungan. Allt går att dryfta. Allt. En klippa är vad han är.

Lider av mild separationsångest efter att långsamt, långsamt ha läst färdigt Khaled Hosseinis "Och bergen svarade". Tagen av vilken överlägsen berättare han är. Historierna må verka klena och redan förmedlade men börja läs och du tas med på en sann resa. Du vet en sådan som ohjälpligt förändrar hur du ser på allt härifrån och framåt. Vill poängtera att det är en roman och inget hokus pokus.

En jobbig men viktig vecka har kommit till sitt slut och jag känner mig just så där mycket starkare som jag visste att jag skulle göra bara jag orkade härda ut. Välsignat skönt med livserfarenhet. Och större kommer den bli. Kanske därför åldrandet inte skrämmer mig. Eller så kommer den rädslan med åren...




♥