Sluppit väderkaos & funnit vällust

vi har bara duggregn hos oss

dagens upptäcksfärd

Stod och gjorde mig frukost i förmiddags. Hör Uffe läsa nyheterna högt i rummet intill "väderkaos i Skåne". Tittade ut på duggregnet och började först skratta. Men se, det var faktiskt kaos på riktigt inte i många mil hemifrån. Svårt att förstå hur det kan slå så lokalt.
Regnat lite lätt har det gjort mest hela dagen och istället för trädgårdsinspiration på Bäckaskog Slott fick det bli en tur till bils. Kosan den styrdes genom ett landskap fullt av äppelodlingar, gigantiska fält med färgglada pumpor och vidare in i Blekinge. Matsäcken åt vi i bilen men det var mysigt likafullt.
I Vällust verkade det inte ha regnat alls och jag passade på att föreviga.

Kärleken har gått till sängs och en sak som ger känslor i motsats till vällust är vetskapen om att en gigantisk spindel, snabb som attan, håller till i vardagsrummet. Såg den, tyvärr. Tycker mig ideligen känna hur något klättrar upp för mitt ben och får behärska mig för att inte okontrollerat skrikhoppa och därmed väcka den Ulf som sover.
Rädsla som saknar grund är frustrerande men likafullt svår att att bli fri från. Tvång hjälper aldrig, vill jag lova. Själv blir jag närmast paralyserad av höjder, spindlar och (ibland) folksamlingar, eller snarare när jag känner att jag är i centrum i en folksamling. Fast jag gör det ändå- kliver på stege, behärskar mig i spindels närvaro och vistas i folksamlingar. Då kvalar det inte in som fobi?

Men en sak är säker- om en spindel med diametern av en femkrona verkligen skulle sitta på mitt ben när jag tittar ner kan jag garantera att infarkten vore ett faktum.

Låt oss hoppas att inte detta blir det sista du hör från mig!




♥