När jag häromdagen berättade för kärleken att jag övervägde att köpa en väska för tvåtusentvåhundrakronor var jag rädd att mötas av en misstrogen blick. Men så är han rakt inte, min älskade utan jag fick till svar "klart du ska!". Och då tittade jag nästan misstroget på honom istället för "fattar du hur mycket pengar det är för en väska?!"
Lite knasig magkänsla får jag när jag, som idag kostat på mig stora prylar. Brukar köpa på rea och loppis så långt det är möjligt, det har blivit en livsstil. För dels känns det spännande, mer personligt och snällt mot miljön med loppis och dels är det snällt mot plånboken med rea. Jag varken behöver eller vill ha det senaste i kläd- eller inredningsväg.
I dag har jag däremot slagit på stort och investerat i en McBook Air samt en rejäl axelremsväska i tjockt läder. McBooken kommer få följa med mig överallt just som kameran redan gör. Och väskan känns skön för ryggen nu när jag promenerar betydligt längre mellan buss, stad och arbete. Därtill är den snygg som bara den, tillverkad i liten upplaga.
Räkningarna är betalda, investeringarna är betalda. Med pengar jag tjänat ihop på gammalt hederligt vis och ändå känner jag det där stynget av dåligt samvete. Som ett ogint "varför skulle jag vara värd? Eller tycka mig behöva?"
Men idag hade jag kärleken med mig på stan och han föste mig i vanlig ordning fram mot mina drömmar och gav mig en puss efter varje avslutad affär. Samt flera stärkande innan.
Vilken tur. För här sitter jag nu, vid köksbordet med fingrar som flyger över tangenterna på min egna, enormt tjusiga och ultralätta laptop. Väskan står bredvid mig och titt som tätt stryker jag lädret med handen och ler.
En högtidlig känsla, det här att investera i mig själv.
❤️
Vilken galet snygg väska! ja den var dyr och så är väl även en mac book men visst är du värd det! du återvinner ofta och ger gamla grejor nytt liv, du tär inte mer än nödvändigt på resurserna på vår jord....men, känner så väl igen känslan, VARFÖR måste vi radda upp alla argument, det undrar även jag, vad har gett det dåliga samvetet? är vi allt för känsliga, har vi sett för många barnprogram om solidaritet och rättvisa? eller är det något lutheransk allmänt arv? och då är ändå du och jag ganska många år emellan.....
SvaraRaderaT, vars himmel har blåbyxor idag.........
Ja, du jag vet inte heller vad det dåliga samvetet bottnar i. Ofta kan det vara en bra vägvisare men jag försöker lära mig slå dövörat till när jag finner det passande. För såklart ska vi vara lika generösa mot oss själva som vi är mot andra! Eller hur?
SvaraRaderaVisst blir världen helt annan när det grå locket lyfts och blottar blå himmel? Jag fick en massa energi under gårdagen.