Skillnaden mellan framgång & långsamt fall

Ahhh, vet inte var jag ska börja. Jag är så lycklig och mår så bra.

Är en ängslig själ som har (alltför) lätt att känna av energier och härbärgera minnen. Går till mitt nya jobb med den där vanliga klumpen i magen för att var gång mötas av det jag älskar. Energin bakom kulisserna, samtalen vid ombyte eller rast. Att stå bak disken & serva. Och klumpen krymper för var dag som går. Kan bokstavligt talat känna hur mitt leende blir bredare och självförtroendet starkare.
Jag har en del del tråkigheter att jämföra med, så jag vet att känna skillnaden...

Mycket, mycket nytt gör mig mycket, mycket trött. För trött för att ta in omvärlden. Landar mest bara i soffan om kvällarna, slänger upp fötterna i kärlekens famn och låter mig masseras samtidigt som vi pratar. Om skinka, italiensk salami, kotlettrad, leverpastej, ost och andra godsaker som under dagen kommit i min väg. Om olika kryddningar, vilken temp en hel kyckling ska grillas till, vad en redigt gjord remouladsås ska innehålla eller för all del i hur många delar skärmaskinerna ska plockas ned till för att rengöras. Fast mest pratar jag om människorna och hur väl de tar hand om mig.
Ibland köper jag med mig saker hem så att vi kan smaska mina favoriter. För förutom jobbarkompisarna, arbetsuppgifterna och schemat så är det nog den största fördelen med jobbet- att jag får smaka och fråga och smaka igen!

Denna korta stund vid tangenterna får mig att sakna skrivandet. Och skrivandet är blott inget utan bilderna. Ska i fortsättningen komma ihåg kameran. I går tog jag till exempel en prommis med vovvs där vi kavat framåttraskande såg såväl rådjur som fasan.





❤️