Glammig fredag & diagnos

nässköljning

det tyngre artilleriet

lägg mackor i järnet, smaksätt...

inspirerad fredagsmiddag

Har över tid utvecklat ett allt större obehag för att gå till läkaren. Hjärtklappning, svettiga händer, får svårt att formulera mig- blir stressad. För ibland blir en bara avfärdad och det är kränkande. I dag var jag bara tvungen att ringa det där samtalet och åka in. Rösten helt borta och från och till får jag verkligen inte luft. Antar att ängslan för dödens uppståndelse är större än obehaget för frågor och undersökningar.
Tackar för att jag redan är sjuk för annars hade jag garanterat varit på god väg nu. En svensk vårdcentrals väntrum i februari är din biljett raka vägen hem till sängen! Mitt tips om du behöver insjukna för att slippa den där tentan eller släktträffen.

Min läkare var en ung en av den bästa sorten- uppmärksam, lät mig tala till punkt, vänlig, tydlig, lugn och tog sig tid för frågor. För att generalisera tycker jag det är en stor skillnad i patientbemötande mellan yngre och äldre läkare, oavsett kön.
Mina värden var finfina och blodtrycket likaså! Bad om en indikation på hur mitt blodsocker ser ut, nu när jag ändå var där och kände förtroende- inga problem där heller. Har läst Aftonbladets rubriker de senaste dagarna och inbillat mig att jag hör till den där stora massan som inte vet om att de snart kommer tappa synen eller behöva amputera benen. Inte för att jag känt att något varit konstigt med mitt socker...

Läkaren frågade om jag provat några huskurer under dagarna hemma. "Njaaa, inte direkt, eller... Jag har förstås sköljt näsan, gurglat med saltvatten, druckit te med honung, druckit avkok på stärnanis, honung och lite sprit, tagit Ipren, sett till att få i mig mängder med vatten, sovit med extra kuddar... Och sånt."
Läkaren som var av den noggranna sorten och börjat anteckna, hade slutat någonstans mitt i min utläggning och bara tittade på mig. På ett roat vis. Kanske upptäckte hen att även patienten var av den noggranna sorten?

I alla fall. Jag har en infektion i halsen/ stämbanden och mot det finns inget konkret att göra. Därtill har jag täta luftvägar, något som hen trodde berodde på infektionen. Röstvila, en kortisonkur, annan hostmedicin samt Bricanyl skrevs ut. Sistnämnda ska användas enbart när jag känner att jag inte får luft. Att jag mått dåligt var med andra ord inte konstigt.

Jag bad att få återkomma, när jag tillfrisknat för att göra en Astma- och Kolutredning, en sk Spirometri och det ska jag få göra. För mig vore det skönt att veta säkert om jag bara har en astma som kommer vid förkylningar eller om det är något mer frekvent än så. En annan fördel vore att jag då förhoppningsvis sluppit de här utdragna förkylningarna med pipande luftvägar och fel medicin.

Slutligen. En sådan här infektion är envis och kan ta veckor på sig innan den går bort. Ska köra på hårt med röstvilan och börjar på kortisonkuren under morgondagen! Snart är jag frisk igen.




❤️