Ganska envis och smärttålig tycker jag mig vara. Haltade till exempel, för några år sedan in på akuten med bruten ankel och blev inte trodd. Nu har jag drabbats av en helt annan utmaning- hälsporre. Ursäkta men här kommer snart en svordom- fy HELVETE så ont jag har!
Sådär så att jag inte kan sitta ned under mina jobbraster då foten stelnar och jag knappt förmår mig börja gå igen. Vankar av och an i omklädningsrummet och känner mig ungefär lika social och charmig som en silverfisk. Sådär så att tårarna kommer när ingen ser. Fotjävel.
Kärleken åkte på eget bevåg och köpte mig sulor under gårdagen. Stötdämpande och ljuvliga hälkilar. Men inte heller de lyckas hålla smärtan borta under en hel arbetsdag. Uffe har även hittat träningsprogram som jag nu kommer följa. Handlar om att strecha och spänna. Spänna och strecha. Samt bita ihop.
Min älskade offrade dessutom sin egen lunch för att köra mig hem när jag slutat jobba idag. Ljuvligt att få sätta sig i en bil och slippa halta hela vägen till bussen...
Lagat palt till middag för när kroppen värker är det än viktigare att själen får sin njutning. Dubbel sats tog sin tid men är ett måste- svärisarna vill ha palt, kärleken mumsar i sig hur mycket som helst och så ska det ju finnas kvar nog att steka upp till lunch!
I vardagsrummet står ett fotbad och väntar. Ska njuta i värmen och få de ömma filade och fina. Ute tar det i så jag är rädd att taket ska lyfta. Ordentliga byar.
Fick av en arbetskompis en blankett för att ansöka om tillfälligt visum till Skåne. Hur roligt som helst, se bild :)
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar