Våren som alldeles kom av sig

möttes av denna syn hempromenerandes från jobb

svärfar som jobbar med vårt staket

inte ens lupinerna vågar växa på höjden

men salvian har klarat vintern fint

modigt knoppande kastanj

ren avkoppling men vill
såklart vara bäst även idag...

Kommer helt säkert minnas detta som det fantastiska året då jag och många med mig blev återfödda efter ett tjugohundrafjorton som rakt inte motsvarade våra förväntningar. Men även för våren som ju så fullständigt kom av sig.
För så häftigt som jag frusit de senaste två veckorna har jag inte gjort på åratal! Snålblåst, låg temperatur och fukt ger leder som stelnar till isbitar på nolltid. Om vintern är mörkare än önskat för plåtning så är denna vår istället en utmaning köldmässigt. Du som känner mig vet att jag sällan fryser utan tvärtom trivs lätt klädd även vintertid. Vad är vantar och mössa? Nu har jag fått gräva fram bägge delar, helsnurrigt.

Kroppen värker efter hög belastning på arbetet. Människor shoppar som galningar i påsktider och vi jobbar tappert så snabbt det bara går! Hur roligt som helst och det är först efter en stunds stillasittande jag känner stelheten. Räknar kallt med att tempot kommer öka ett snäpp ytterligare under morgondagen, en utmanande pulshöjare. Fast för första gången i mitt liv inom service börjar det snurra i huvudet. Ansikte efter ansikte efter ansikte, kund efter kund efter kund. Tycker jag hanterar stress bra- skrattar och ökar tempot snarare än snäser och tappar fattningen.
Väl hemma är det återhämtning som gäller. I soffan eller sängen. Med ordspel i mobilen eller bok. Så får det lov att vara någon vecka ibland.

Tror inte det blir någon picknick under årets konstrunda, i så fall för första gången sedan jag flyttade ner. Putar lite truligt med underläppen men sådant är livet. Kan bli mysigt att köra en lång runda, fika inne längs vägen och i god tid styra kosan hemåt för en värmande köttsoppa. Med dubbel sats klimp och serverad i finaste faten!

Pratade under dagen med en kollega på en annan avdelning. Hon började på vårt nuvarande jobb ett par månader innan mig och frågade entusiastiskt om jag trivs.
-"Om jag gör! Känns som himlen. Du med?"
-"Ja, verkligen! Innan vi alla blev uppsagda trodde jag att jag hade det bra på jobbet men nu förstår jag inte hur fan jag tänkte. Här är en helt annan miljö, en glädje. Fattar inte att jag var kvar där i nitton år. Vilket slöseri!"
-"Jag veeeet, men visst är det härligt när det blir så här bra?! Visst har vi haft tur?"

Med den känslan i hjärtat ska jag gå till sängs. Kan till och med förlåta tjugohundrafemton för den kassa våren.




❤️