Problemområde

föga smickrande men så här ser det ut

Har sedan nyårslöftena om ett mer kreativt liv hållit hårt på att inte städa i tid och otid- att vara i nuet och sortera bort stök som ett bakgrundsbrus där jag fortfarande kan hålla positivt fokus. Jag gillar att städa, ska tilläggas men jag vill liksom inte låta min petiga sida ta över.
I alla fall hade jag i gråvädret tänkt ha en mysig städdag men vi har ett problemområde som jag inte vet hur vi ska råda bot på. Trappan till övervåningen.
Vill inte att hundarna ska gå upp då katten har sin låda där men det hjälper dessvärre inte att vi sagt till dem hundratals gånger, så snart man vänder ryggen till hör jag deras tassande upp för trappen. Alltså har vi tillfälligt, börjar väl vara inne på tredje månaden nu?, barrikaderat med skokartonger i brist på permanent lösning.

Som det nu ser ut är det varken roligt att städa eller att själv försöka ta sig upp för den den där trappen- jag som har mitt kreativa rum där uppe känner att hela ovanvåningen bara står och dammar igen till ingen nytta. Sånt här strunt gör mig orkeslös och irriterad.

Nu går jag ut på promenad.




♥