Varje morgon på väg hem från jobbet är det samma visa. Så snart arbetskläderna åker av hamnar jag i koma. Nickar till under bussresan hem, vaknar som av ett mirakel 50 meter innan hållplats. Plingar på ren reflex och tvingar chauffören tvärnita. Kliver av som en slagen hjälte. Funderar hjärnsvagt över om det finns någon anledning att inte sätta mig rätt ner, på trottoaren och ringa hit en taxi. En bil som kör från stan och transporterar mig till bron, här hemma. 600 meter.
Jag är inte alldeles knasigt funtad utan ser till att hålla benen i rörelse. När jag kisande autopilotat hundra meter ser jag en blomma, sedan en kotte med vacker textur, bark med den grannaste av färg, blir alldeles till mig av beundran och bannar det faktum att kameran inte finns tillhands... Varje morgon.
I dag fick jag obändig lust att plocka en bukett blommor, kanske binda en krans och mest bara dofta. Greppade lyckligt högresta Hundkex och kompletterade med syrenklasar från längstbortiträdgården.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar