Vintertid

har fått ett problem på halsen!

Varje år är det samma sak- så snart vi vrider tillbaks klockorna är det som om orken eller kanske snarare lusten tar slut för ett tag. Innan klockan vrids om har jag och kärleken en timmes ljus kvar när han kommer hem från jobbet, på en timme hinns en promenad med. Nu har vi bara ljus tid tillsammans varannan helg. Tufft tycker jag!

Våren är strålande, sommaren likaså. September och oktober fick färgprakten. December jul och nyår. Januari är tråkig men ändå början på något nytt... November är en stackare till månad helt enkelt.

En sak till.

Under sommaren kan det kännas motigt att gå ut på promenad. Då brukar jag försöka påminna mig om att inte gnälla för tänk när vintern kommer. Då ska hundar kläs på och Tage fryser i regel så kan skakar oavsett. Nu är vi där. I dag är det förvisso inte minusgrader men lätt vind och duggregn- sådana dagar har jag inga frivilliga promenadkompisar, det är ett som är säkert.

Fast är det någon idé att gnälla över naturens gång? Nej, det är ju inte det.



♥