Under sen gårdagskväll fick jag minsann ett samtal från killen på bilderna ovan. Han undrade vad jag gjorde och bad mig släppa ut sniglarna ur burken han ställt i snickeriet. Sen ville han veta hur det såg ut utanför mitt fönster. Frågade om jag plockat jordgubbarna som hängde över kanten. Undrade vad Uffe pysslade med. Och vad hundarna gjorde. Och katten. Sedan blev han tyst en liten stund.
"Moooster, jag saknar dej."
Vilken kärleksförklaring, klart hjärtat smälter ännu lite mer!
Vi pratade så länge att jag höll på att bli sen till jobbet. Angenäma problem är helt klart de bästa.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar