Aldrig för gammal för att lyssna på pappa!

känner doften...

... var tvungen att gå in & beställa

Under gårdagens stadsbesök blev jag innerligt sugen på en fika.
Minnet av känslan när mina tänder biter genom en seg levain med ost. Eller den söta sensationen när jag njuter kanelbulle så tungan når smörig, lite salt deg och kanel samtidigt som pärlsockret fastnar på överläppen.
Trötta fötter, doften av hembakt, beställa en vatten- förvånansvärt lätt.

Inser att det nu, efter de tre första dygnens kval, handlar mer om begäret i huvudet än om kroppens begär. Om Coca-Colan hånler åt mig från paradhyllan i kylen kanske jag borde plocka ut den? Om de sista chokladbitarna i asken pockar på min uppmärksamhet är det kanske lika bra att kasta ask-jäveln? Och så ska jag göra nu.

Har naturellt bubbelvatten på kylning, krämig dessertost på köksbänken, dansk salami i kylen, ägg redo att kokas, feta pastejer som bara väntar på att bli uppätna och chiafrön i sojamjölk... Samt en pappa som uppmanar mig att äta en klick smör mot darret!
Försökte förklara för pappa att det här är som att tända av från ett heroinmissbruk. Han svarade kallt att han inte kunde relatera då han inte testat heroin. Det har inte jag heller. Frågade om han inte sett filmerna där de avtändande ligger i ett rum och skakar i fosterställning med ryckande ben och en hink som alltid är placerad i fel hörn? Jodå, dem har han sett men han har fortfarande ingen erfarenhet av det. Mycket klokt svar!

Han är just så, min pappa; betraktande, tyst innan rak, smart och omtänksam. Styrkor var för sig men en superkraft när de samlas i en och samma person!




❤️