Gud vad jag längtar efter min mamma!

När jag blir så jädra sjuk att det känns som mitt liv hänger på ett strå (friska bortskämda flicka) får jag dödsångest och längtar efter mamma. Kärleken älskar, duttar, stryker och har sig men det räcker bara inte. Känner mig likväl hudlös, övergiven och ensammast i hela världen.

Saknar min mamma som gång, på gång, på gång berättat att allt kommer bli bra. Att "det kommer bli bra gumman, sov lite nu, jag sitter här hos dig!"




❤️