Ville kyssa henne!

Vaknade sen natt eller tidig morgon av att jag drömde om djävulsk hosta. Visade sig inte bara vara en dröm. För att bespara kärleken hackandet tog jag min tillflykt till vardagsrummet och soffan som jag sover så gott i. Fast först fick det bli ännu en Ipren, några ensamma snyftningar, en hel del snytande och mineralvatten. Tror jag hann klunka i mig merparten av en stor flaska innan jag kände att luftvägarna var pålitliga igen.
Så himla otäckt att vara täppt långt ner i bröstet och behöva kippa efter andan!
När jag pratade med kärleken under hans lunchrast visade det sig att inte heller han sovit denna natt- av rädsla för att jag skulle sluta andas.

I dag har jag ringt chefen, som ju hörde hur det står till och bad mig vila så länge det behövs. Hemskans tråkigt att börja en ny anställning med att bli så här sjuk, men vad göra?

Distriktssköterskan skrev, efter lång väntan i kö, över telefon ut hostmedicin som vidgar luftrören. Blev så lättad att jag ville kyssa henne.

Och då slog det mig plötsligt att jag aldrig tidigare sett min andning som en orsak att vara tacksam. Nu gör jag det!




❤️