Mitt brev till hösten

överraskade kärleken med söndagsfrukost som jag
själv körde & inhandlade efter 13 timmars-jobbet. 
var tyst som en mus där jag dukade, 
stekte, piffade, bryggde & mixade

ser du en ekorre?

mitt emellan grönt & rost

trollglänta

vackra skåne

dags att byta sommarblommorna mot ljung

Vackraste fru Höst,

Jag skriver till dig med anledning av de allt kortare dagarna. Undrar varför du, som är så färgglad och stark inte opponerar dig? Förstår att allt levande behöver vila. Eller, det är väl mer så att även jag känner det där behovet och därför får ont i magen av att lämnas kvar i en mörk och slaskig värld utan vare sig doft eller färg. Önskar du kunde göra så att världen i stort går in i vår-förberedande-läge. Även människor behöver nämligen pusta. Vi får i motsats till allt annat växande bara fler och fler sysslor ju längre Fru Höst och tvåtusentalet fortskrider. Var är solidariteten?

Hör frun mig? Vi går på våra skrapade knän och positiva ångor redan innan frun tar solen från oss.
Vänligen avskaffa vintertiden, förläng eftermiddagen med ett par timmar och låt slutligen bli att storma som hon gör.

Utanför mitt skrivfönster står ett närapå naket träd vars grenar fladdrar tappert iförd säsongens sista darrande löv. När jag vaknar kommer de färgglada hängsmyckena vara blott ett minne för att återuppstå om inte till påsk så knappast långt därefter. Lite Jesus över det hela.

Till hennes försvar ska sägas att hon lämnar oss med ett fyrverkeri som saknar motstycke!

Fru Höst, snälla stanna till fröken Vår tar över. Det är allt jag ber om.




♥