Ett kärt återseende

stugan vid älven

fin bonad

agneta hade ordnat så
mysigt för oss!

laxfiskare alldeles nedanför stugan

jockfall, bara ett par
kilometer från stugan

mys att laga mat på resa

lokal ipa från tjers bryggeri,
sveriges bästa tycker kärleken!

Till Överkalix anlände vi sen kväll efter mer än 70 mil på vägarna. Värdinnan, kompisen Agneta, som lånat oss en stuga alldeles nere vid Kalixälv hade gjort det så fint för oss med blommor på bordet, tända ljus, godsaker och en kyld flaska bubbel. Här fanns det ingen som helst täckning på mobilerna och det var riktigt avkopplande. Kvällarna blev härligt annorlunda jämfört med när tv och mobil är närvarande. De tenderar ju ta upp tankarna på ett sätt som påverkar sinnet mer än jag ibland förstår. Här i fåtöljen med utsikt över älven väcktes suget att rita, skriva och laga mat igen! Och vid köksbordet med den rutiga duken satt jag och lyssnade på Radio Norrbotten och skrev.

Tråkigt nog vaknade årets myggor bara timmar innan vi rullade fram till stugan och jag klarar bara inte av dem längre. Får stora, variga sår och känner hur det kliar på hela kroppen av dessa odjur. Det är inte som att ha en fluga som surrar runt- myggen är liksom överallt hela tiden. När jag bodde i denna landsända kan jag inte minnas att jag stördes nämnvärt. Kanske hade jag byggt upp ett lager av myggornas gift i kroppen?

Överkalix är så oerhört vackert med älven som rinner genom samhället men vi var knappt utomhus under våra två dagar här, därav bristen på bilder. Körde däremot långa rundor för att visa kärleken omgivningarna som jag bott i under flera år. Renar på vägarna, lunch på Vippabacken och långa, ljusa nätter.
Själv har jag inte hälsat på sedan jag flyttade för drygt sex år sedan, semestrarna räcker inte alltid till. Kanske därför det var särskilt härligt att återse bygden igen. Och Agneta, henne önskar jag att jag haft närmre, mycket närmre till!




❤️