Rätt ut i skogen & hemma

äntligen framme vid stugan!

en kort promenad till morfars barndomshem,
vovvarna fick springa fritt & lekte som galningar

älskad mormor

& lika älskad morfar

här trivs de bäst &
det tycker jag syns

snart framme i björkliden en vacker kväll

snö på topparna & kvällssol

Efter de avkopplande dagarna i Överkalix körde vi vidare mot mormor och morfar som väntade oss i sin stuga belägen mellan Kiruna och Gällivare, längs en grusväg fyra mil rätt ut i skogen. När en tror att vägen aldrig ska ta slut kommer byn. Dessa fyra skumpiga mil kändes sannerligen oändliga efter dagar på motorväg. Skojade med Uffe och sa att det var under denna vägsträcka Carola skrev låten "Evighet".
Fast när vi väl kom fram var det såklart himla roligt att träffa mormor och morfar på den plats de trivs bäst i hela världen. Stugan har morfar byggt själv och här finns rökkåta, bastu, jordkällare och annat mysigt. Efter några timmars prat över fika som blev till middag körde vi grusvägen tillbaks och fortsatte mot mamma och pappa i Björkliden.
Glad över att jag fick visa Uffe stugan, den är en stor del av min barndom och jag har återkommit allt för sällan i vuxen ålder.

Vi är inga morgonmänniskor varken jag eller kärleken. Till och med hundarna kisar irriterat om de tvingas kliva upp innan klockan nio…
Kanske därför vi kommit fram sent till alla destinationer längs vår väg?
Att komma fram sent till Björkliden gör rakt inget, här sken solen så vackert på de snöklädda fjälltopparna.

Efter 200 mil till bils var jag äntligen hemma igen.




❤️