Hemma i Björkliden

tornehamn

saga lägger till

envis björk

naturlig kaj som användes
av rallarna

lunch i det fria

med torrkött & annat gott

ormbunkar nedanför tornehamns kyrka

rallarkyrkogården

jokkvatten är godast

glittrande, svalkande, porlande
& klart

pappa fick ett gäng fina rödingar

hjortron

pausvy

en varm & solig dag

åskovädret drar in

& färgar himlen dramatiskt blå

visst är det fantastiskt fint?

enrisrökt röding på gång...

här ligger de & gottar till sig

kocken till höger

himla gott & väldigt lokalproducerat!

Väl hemma behöver jag inte göra sådär alldeles mycket. Tycker om att bara vara och en måste inte gå långt för att vara ute på fjället, för att få dricka vatten ur jokken och för att bli helt tagen av vyerna. Vissa dagar regnade det, då lästes bok, ritades det och så körde vi till Narvik som ligger sju mil från Björkliden. Där fyndades kreativa ting, inredning och de finaste räkor jag kan minnas mig någonsin ha ätit! En dag tog vi oss till Abisko för besök på Naturum, en annan körde vi till Kiruna för att hälsa på mormor och morfar en gång till samtidigt som vi köpte mat för att laga en smarrig middag till mamma och pappa.

En dag promenerade vi långt ovan Torneträsk, jag i linne, och solen den stekte. När vi vänt nedåt och närmade oss hemmet var himlen läckert ovädersblå. Väl hemma bröt åskan ut och vi åt varsin macka med falukorv innan vila med bok. Med åskan dramatiskt mullrande på andra sidan vattnet. Det kallar jag semester!

En vecka på luffen går snabbt men samtidigt långsamt. För när lugnet väl nått kroppen min känns det som att jag kan fånga de där minuterna och sekunderna som annars bara glider mig ur näven.
När det väl var dags att börja köra åter söderöver önskade jag att vi kunnat skjuta på avskedet bara en dag till, bara en lugn och stilla dag till…

Men efter luncher ute, kokkaffe, jokkvatten, massor av god mat, utflykter och timmar ritandes vid köksbordet var det dags att börja tänka på återresan. Glad över dagarna hemma i vackraste Björkliden! Glad över att jag har ett föräldrahem att återvända till närhelst jag känner att det behövs.




❤️

Rätt ut i skogen & hemma

äntligen framme vid stugan!

en kort promenad till morfars barndomshem,
vovvarna fick springa fritt & lekte som galningar

älskad mormor

& lika älskad morfar

här trivs de bäst &
det tycker jag syns

snart framme i björkliden en vacker kväll

snö på topparna & kvällssol

Efter de avkopplande dagarna i Överkalix körde vi vidare mot mormor och morfar som väntade oss i sin stuga belägen mellan Kiruna och Gällivare, längs en grusväg fyra mil rätt ut i skogen. När en tror att vägen aldrig ska ta slut kommer byn. Dessa fyra skumpiga mil kändes sannerligen oändliga efter dagar på motorväg. Skojade med Uffe och sa att det var under denna vägsträcka Carola skrev låten "Evighet".
Fast när vi väl kom fram var det såklart himla roligt att träffa mormor och morfar på den plats de trivs bäst i hela världen. Stugan har morfar byggt själv och här finns rökkåta, bastu, jordkällare och annat mysigt. Efter några timmars prat över fika som blev till middag körde vi grusvägen tillbaks och fortsatte mot mamma och pappa i Björkliden.
Glad över att jag fick visa Uffe stugan, den är en stor del av min barndom och jag har återkommit allt för sällan i vuxen ålder.

Vi är inga morgonmänniskor varken jag eller kärleken. Till och med hundarna kisar irriterat om de tvingas kliva upp innan klockan nio…
Kanske därför vi kommit fram sent till alla destinationer längs vår väg?
Att komma fram sent till Björkliden gör rakt inget, här sken solen så vackert på de snöklädda fjälltopparna.

Efter 200 mil till bils var jag äntligen hemma igen.




❤️

Ett kärt återseende

stugan vid älven

fin bonad

agneta hade ordnat så
mysigt för oss!

laxfiskare alldeles nedanför stugan

jockfall, bara ett par
kilometer från stugan

mys att laga mat på resa

lokal ipa från tjers bryggeri,
sveriges bästa tycker kärleken!

Till Överkalix anlände vi sen kväll efter mer än 70 mil på vägarna. Värdinnan, kompisen Agneta, som lånat oss en stuga alldeles nere vid Kalixälv hade gjort det så fint för oss med blommor på bordet, tända ljus, godsaker och en kyld flaska bubbel. Här fanns det ingen som helst täckning på mobilerna och det var riktigt avkopplande. Kvällarna blev härligt annorlunda jämfört med när tv och mobil är närvarande. De tenderar ju ta upp tankarna på ett sätt som påverkar sinnet mer än jag ibland förstår. Här i fåtöljen med utsikt över älven väcktes suget att rita, skriva och laga mat igen! Och vid köksbordet med den rutiga duken satt jag och lyssnade på Radio Norrbotten och skrev.

Tråkigt nog vaknade årets myggor bara timmar innan vi rullade fram till stugan och jag klarar bara inte av dem längre. Får stora, variga sår och känner hur det kliar på hela kroppen av dessa odjur. Det är inte som att ha en fluga som surrar runt- myggen är liksom överallt hela tiden. När jag bodde i denna landsända kan jag inte minnas att jag stördes nämnvärt. Kanske hade jag byggt upp ett lager av myggornas gift i kroppen?

Överkalix är så oerhört vackert med älven som rinner genom samhället men vi var knappt utomhus under våra två dagar här, därav bristen på bilder. Körde däremot långa rundor för att visa kärleken omgivningarna som jag bott i under flera år. Renar på vägarna, lunch på Vippabacken och långa, ljusa nätter.
Själv har jag inte hälsat på sedan jag flyttade för drygt sex år sedan, semestrarna räcker inte alltid till. Kanske därför det var särskilt härligt att återse bygden igen. Och Agneta, henne önskar jag att jag haft närmre, mycket närmre till!




❤️

From Hassela with love!

den vackra hälsingegården med galleri
& café i byggnaden till vänster

timrad skönhet

hållbart 

ella & ulla

ulla & nanook spanar

har säkert besökt tjugo fina loppisar :)

men bara en utmärkt keramiker

ella

Resans andra övernattning blev i Hassela och som jag trivdes bland rejält folk, loppisar och keramik! Skulle må bra av att ha er alla mycket närmre.
Och Ella, vilken stjärna. Mysigare och klokare 11-åring får en leta efter med lykta och ljus. Hennes föräldrar är fantastiska och hon har sannerligen fått det allra bästa av dem bägge! Vi har pratat drömhundar, drömländer att besöka, ritat sida vid sida, fnissat, suttit tysta, jag har blivit visad Minecrafts storhet, det Japanska tecknet för eld och jag saknar den här speciella tjejen.

Saknar inte bara Ella utan även värdparet och hur enkelt vi fann varandra. Hur jag kände mig bekväm och hur enkelt det ibland är att samtala, vara, fråga, berätta och skratta. Ni är något utöver det vanliga!
Vovvarna små fick en ny vän i Nanook, en jätte lika snäll som han är stor. Eller vän och vän, våra små bjäbbande och kaxade sig så jag nästan önskade att den ullige jätten hade lärt dem en läxa. Men efter dagar tillsammans fann de en symbios.

I krokarna med omnejd finns som sagt mängder av loppisar och bilen var väl lastad med fynd när vi rullade vidare efter härliga dagar och kvällar… Varför måste de tvunget ta slut?




❤️

Trosa i mitt hjärta!

välkommen in

"vår" fantastiskt fina lägenhet

här hade jag kunnat stanna länge

& tage med

sovrum en trappa upp

fantastisk "stads"kärna

delikatesser

pittoreskt så det nyper i hjärtat

den färgglada kvarterskrogen

trosa å med "vårt" hus längst
till vänster i bild

stockrosor blir det hemmavid
till nästa år!

Har märkligt få bilder från semestern men ändå för många för att samla dem alla i vad som blivit ett rörigt inlägg. Tänker därför att jag delar upp och berättar allt eftersom. Om det kan vara något för herrskapet?

Semesterns första övernattning var i Trosa, hos en privat uthyrare av lägenhet. Hur fint som helst och bästa starten vår resa kunnat få. Här slappnade jag av från första stund och här släppte släppte stressen greppet om mig. Finfint sådär bara timmar in i ledigheten. Hemma hade det tagit en vecka.
Vår "lägenhet" låg vid Trosa å och är en flygelbyggnad till det större hus ni ser baktill på en av bilderna. Värden var mycket, mycket trevlig och boendet mycket mycket fräscht! När en reser långt är det också skönt att ha bilen på en skyddad plats, nära. För att slippa lasta ur allt eller riskera en inslagen ruta.

Vägen till Trosa var stundtals komisk. Kärleken hade nämligen beräknat rutten något fel och trodde vi var framme när det var mer än tio mil kvar. Svärmor hade roligt åt detta och frågade "fungerar inte gps:en i trosa?! hehe" jag svarade "blir en geografilektion i trosa-regionen när vi kommer fram..."

Hit vill och kommer jag återvända, hann bara uppleva en bråkdel av allt det sköna och vackra.

❤️

Tacksamheten!

Nyss hemkommen efter två fulländade veckor på luffen, efter vad som kanske förmodligen är mitt livs bästa semester. Under dessa veckor har jag blivit tårögd av tacksamhet fler än en gång då vi nämligen gång på gång mötts av fantastiska värdar och värdinnor. På resans första stopp i Trosa då mannen vi hyrt rum av stannat uppe trots att kvällen var mycket sen när vi anlände. Han ville ta i hand, välkomna och berätta att vi fick parkera inne på den urtjusiga gården.

Mer tacksamhet när vi anlände till Hassela och blev varmt mottagna, mättade och omhändertagna på alla stärkande sätt och vis. Som jag trivs med och hos er!
Och så till bredden när jag äntligen fick återse Agneta i Överkalix, hur hon inte gör sig till och hur hon bäddat till oss i stugan vid älven. Hur det i kylskåpet fanns frukost och en flaska bubbel. Hur hon är bäst på att prata på riktigt från sekund ett.
Att gång på gång vara efterlängtad och komma till ett nytt "home away from home" är överväldigande vill jag lova.

Tacksamheten har fortsatt välla över mig när vi någon dag senare rullade fram till mormor och morfars stuga, hem till syster och slutligen till barndomshemmet. Alla väntade ni oss och alla tog ni hand om oss på ert eget förtjusande vis. Oaser.

Människor jag älskar, mat jag suktar, vyer jag saknar, röster jag nästan hunnit glömma, dofter jag börjat tycka om, läten jag aldrig glömt, fynd jag aldrig vågat hoppats att göra och minnen som kommer vara livet ut.

Så, ikväll när vi återvänder till vårt riktiga hem står en smörgåstårta och väntar i kylen tillsammans med en kall flaska cider. Jag nästan spricker av tacksamhet över alla omtänksamma människor jag har i min närhet! Som tar hand om, välkomnar hem och bryr sig.

Gulle, gulle, gulle er ❤️❤️❤️❤️❤️❤️





❤️