 |
| Haukur och jag på promenad |
 |
| Finns det något vackrare än en Islandshäst? |
 |
| Råbiff à la Säterivägen |
 |
| Snart sparrissoppa följd av paj tillagad på späd rabarber |
 |
| Livslust i Sölvesborg |
 |
| Lilla Ulla älskar gamla löv |
 |
| Min skatt i bakgrunden |
 |
| Inbjudna till Cilla Midhalls & Jonas Petterssons vernissage |
Du skulle bara
veta hur jag, med en stor portion hjälp av kärleken, pysslat för att sjösätta min nya blogg. Äntligen, äntligen känner jag vågorna slå mot skrovet. Så att säga.
I dag är en sådan där dag när jag är hög på livet och tackar okända högre makter för att de uppmärksammar mig. Skriver okända då jag lever i förvissning om att Gud vare sig finns eller har funnits. Är ytterst icke-religiös. Däremot vidskeplig så det räcker.
Har hur som helst lyckats njuta från morgon till kväll.
Sovmorgon, Ulla-jogging-prommis, läst timtals i Kepplers "Paganinikontraktet", spatserat omkring i trädgården och inspirerats av vårlökarna och fruktträdens blommor, blivit skjutsad till stallet, hemmatränat mig riktigt flåsig tillsammans med min U, ätit fler våfflor med hjortronsylt och grädde än vad som kan anses nyttigt, sett senaste avsnittet av "Alcatraz"...
Stallet, ja.
Förstår inte hur jag kunnat leva utan hästar. Har jag kunnat det? Är lite ängslig, rädd för att göra fel, minns nämligen bara en bråkdel av allt jag vet att jag en gång kunnat. Vilken lycka att jag fått chansen att sköta om stilige Haukur. Snällare herre får man leta efter, ni skulle bara se vilket tålamod han har med mig! I dag tillbringade jag nästan två timmar ryktandes hans tjocka vinterpäls. Han tuggade nöjt och lyfte så fint på hovarna när det väl var deras tur. Efter att ha tillbringat ungefär halva tiden i boxen, i ett tillstånd av lycklig ro, stack ägaren till fastigheten in sitt huvud och undrade konfunderat "Ska du bara rykta honom? Inte rida?" I dag nöjde jag mig med närheten samt en kort promenad längs grusvägen, vi håller ju på att lära känna varandra- Haukur och jag. Förresten fantastiskt att gå på en grusväg med en Islandshäst vid sin sida, plöjda åkrar, gröna fält och som kontrast. I fjärran syntes Kristianstads stadsprofil med vattentornet, kyrkan och lyftkranarna.
Maten, ja.
Är allt som oftast fullkomligen uppslukad av idéer kring mat. Av råvaror som inhandlas i lämplig affär, hackas, blandas, kryddas, läggs upp fint och smakas i sällskap av människor som jag tycker om. Kommer bli mycket matprat här. Mat är nämligen så mycket mer än bara fysisk energi eller näring- matlagning är kreativt och vackert. Ett ordspråk lyder "
När handen arbetar får huvudet vila", det stämmer så väl.
Sakletandet, ja.
En annan besatthet är att leta igenom loppisar och liknande tillställningar. Vet vad jag absolut måste ha när jag ser det. Har ingen plan för mitt samlande utan blir bara så himla inspirerad. Sakerna har en historia. Det går att måla, klä om, använda till annat än det de var tänkta för. Jag minns var jag var när jag gjorde just det fyndet.. Finns faktiskt inte mycket annat än en redig loppis som kan få mig att kliva ur sängen innan kl 10 en ledig lördag. Eller för den delen att lägga mig innan kl 01 en ledig fredag. Är något med dåtidens form, färg och material som berör mig. Kan vara en plåtburk, en träleksak, en ornamenterad hushållsvåg eller näpet fat i pressglas. Eller något annat!
Familjen, ja.
Betyder utan tvekan mest av allt. Jag får vara hur tokig, uppslukad, ilsken, excentrisk, egen, inspirerad, oinspirerad, osäker, tvivlande, stark, liten eller bångstyrig som helst. Hur jäkligt det än kan kännas vet jag att när jag kommer hem möts av en stark Uffe-famn, en blöt Ulla-nos och med lite tur tittar Gun-Gun på mig med sina halvslutna kattögon. Finns inget viktigare än att älska och att veta att jag är älskad tillbaks. Trots humöret, stallet, maten och retro-prylarna :)
Det var lite kuriosa kring mig, nu vill jag höra om er som läser! Det är inte farligt att kommentera, jag lovar.
♥
