Vare sig modemadonna eller filtermaradona

rosengåva

smaragdgrön omlott som smiter åt 
så utomordentligt fint, present från farmor

färgglad kaftan, från mig till mig

Jisses, så snabbt helgen passerade. De går alltid snabbt, helgerna. Oavsett om jag är ledig eller jobbar, men den här tog priset. Särskilt märkligt blev det när jag, nyss, bokade biobiljetter till onsdag. Det är ju redan i morgon. Från fredag till mitt i veckan bara sådär.

I går tog jag, farmor och Kjell god tid strosandes i Tivoliparken med vårt koppel av mycket små hundar innan ett par raska timmar gick åt till att göra stan. I 20 graders värme och strålande sol är det inte svårt att imponera, världen gör sig lite bättre. Under knatet i affärer fick jag en himla fin klänning av farmor- den kommer definitivt få följa med på min och kärlekens på-tuman-hand-helg i Göteborg. När den helgresan bokades kändes den en evighet bort, nu hastigt annalkande.

Åter till igår. Lunchade gjorde vi på Korvkultur innan det var dags för de tillresta att bila åter till sitt Skövde. Tomt och tyst blev det i huset. Slumrade genast till med en kisse på magen, en stekhet vovve under täcket och en annan på bröstet. Låtsades att sängen var en fridsam flotte på stilla hav. Inget kliva på eller av, bara vila och pyssla om varandra. Gärna i tysthet. Min absoluta favoritfantasi ända sedan barnsben. Fast då fick mjukisdjuren göra mig sällskap där jag flöt fram.

Om du är det minsta intresserad av mode kommer du sucka och mena att jag inte ansträngt mig med bilderna. Det har jag visst det. Är bara ingen modemadonna eller filtermaradona som kan det här med vinklar och ljus i förhållande till tyg. En klänning blir i mina ögon aldrig lika unik eller spännande som ett träd, en blomma, ett moln, en vovve, ett strå eller en ko. Fast fin kan den fortfarande vara och gott kan den fortfarande få mig att må.

God natt från en långduschad, polerad, insmord och väl frukosterad mig. Mys är en företeelse att ta på allvar, vardag som helg... Fast alldeles särskilt vardag.




♥

Mat, mat, provsmak & gemyt

äntligen kom de hit! vi bjöd på en
plankstek som fick tummen upp

äppelmarknaden i kivik

äntligen hängde vi lilla tavlan i
vardagsrummet- tummen ur

sällskapet framför årets tavla

en överlag vacker marknad, smakmässigt &
estetiskt

visst är det vackert?

provsmakar överallt

spettkaksbageri i kiviks hamn

det näst godaste jag någonsin ätit
på plasttallrik- min första äggakaka!

kvällens blev porterstek i crock-poten,
fick högsta betyg av gästerna

Vilken god helg vi haft! Mat, mat, mat och prat.
Åh, så mysigt med tillrest farmor och Kjell. En liten del av mitt arv hos mig för en helg. Sådant blir viktigare ju äldre jag blir. Att få duka upp och bjuda igen, visa min lilla del av världen. Få lov att passa upp och skämma bort! Skämma bort dem som skämt bort mig och gjort min barndom till den bästa tänkbara. För om det är någon som kan och är känd för att trolla vid grytorna så är det min farmor.

Äppelmarknaden i Kivik är så väl värd ett besök. Som vi provsmakat och njutit marknadsstånden runt. I solen, den stora solen- vilken lyckoträff. Hittade till och med parkering nära hamnen, kändes som veckans lotterivinst. Jag uppmanar dig, åk till Kivik nästa år, ta med dig ett gäng du älskar- värt varenda krona och extra kilo.

Och än är den inte över. Helgen. Vi myser vidare ett par timmar till... Tar vara på varje liten stund av prat. Hjärtat blir stolt när min matguru över alla andra, farmor, tar om och ber om recept. Vilken jädra tur att det blev jackpot i den improviserade matlagningen just denna helg! Skickar med kvällens sås till Skövde och hoppas de tänker på oss över en pannbiff.

En som kommer saknas särskilt här hemma är vovven Saga. Tages kullsyster. Som de lekt de här dagarna! Drar iväg på egna äventyr så snart tillfälle ges- lurpassar, jagar varandra och brottas. I timmar.




♥

Sömnig kväll

Den här avsaknaden av tider att passa and places to be är viktig för hela mitt mående. Nu ska jag göra som killen ovan, bädda ner mig i det renbäddade duntäckets fras. Läsa, läsa tills sömnen lirkar boken ur mitt grepp.

God natt & fortsatt ljuvlig helg!




♥

Vare sig kallt, varmt eller särskilt blåsigt

slippa koppel & "gå fint"

vacker höst

naturens färdkost

inspirationen tas med fördel med
hem för puts av fönster &
annat världsligt

visst är han särskilt fin i kvällssolen?, 
min kärlek & vapendragare

Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen ledig helg!  Sa jag ledig helg? Äntligen? Äntligen ledig helg? Ja, ibland behövs det mer än annars för att bli fulladdad och åter redo för världen. Fritid är för mig just fri tid. Har lite lösa planer men allt kommer i vanlig ordning att hänga på anda och lust. Och åt att vara tillsammans.

Än är det vare sig kallt eller särskilt blåsigt i vårt Skåne. Promenerar i sol och bland grödor, njuter var dag som vinterjackan slipper få följa med ut. Njuter även var dag som vovvarna kan rusa fria och jag i min tur ler ikapp med de ystra tu. Varje dag som Tage slipper tröja är en fin dag. Var dag till sängs med bok är också viktig på sitt sätt, så lite vardagsrusk emellanåt gör mig faktiskt inget.

Bäddar gästsängar, skriver meny i huvudet och ser fram emot finfrämmande. Men det blir först i morgon, dessförinnan ska här hållas fredag. Gott, gott liv.




♥

Min sorts humor

Kidnappade kärlekens telefon och la in att två punkter efter varandra (..) skulle vara kortkommando för din fitta. Sånt tycker jag är himla skojigt! Låg i sovrummet och höll på att dö i skrattkramper när kärleken svarade mig från sitt soffläge i vardagsrummet. Slutade med att han kom över till sovrummet för att förklara sig. Där fanns jag som vred mig av skratt medan tårarna sprutande.

Uffe är en person som aldrig någonsin tar f-ordet i sin mun. Inte som förolämpning, inte som svordom, inte alls. Därför var det extra roligt att lägga in just det grova uttrycket. Moahhahhha!

Testa gärna du med, kan bli just hur roligt som helst. Håll bara i minnet att hämnden är ljuv, själv är jag på min vakt.




♥

Säga vad en vill om Blondinbella...

...men när det gäller beter hon sig ofta som folk.

När politiker, VD:ar och andra av samhällets stöttepelare (ja, jag är ironisk vad gäller både stötte- och
-pelare) begått ett misstag som uppmärksammats så viftar de i regel bort reportern samtidigt som de skakar irriterat på huvudet. Tar i sämsta fall fram telefonen och ringer ett samtal innan de sätter sig i en taxi hem till tryggheten. Drar i bästa fall en harang av löst sammansatta ord utan egentlig betydelse. En där vare sig mimik eller det egna hjärtat stödjer talet. Slutsatsen blir att det är reportern som skriver eller jag som läser som får känna mig dum för att jag ifrågasätter. Kan gälla allt från en tvivelaktig etisk investering till att ta notan från strippklubb på företagskortet eller att plocka ut dubbla arvoden fast du jobbar med välgörenhet.
Hen viftar alltså bort reportern som en fluga med irriterad min, sätter sig i sin bil och kör iväg utan att kommentera. Om kommentar sent omsider ges nås den via ett styltigt pressmeddelande förmedlad av en byrå specialiserad på offentliga uttalanden.
Den består alltid i en beklagan utan att egentligen beklaga annat än att det råkade bli ett jädra hallå. Ett hallå kring de där sabla aktierna i porrbranschen, naiva människor som inte förstår att samhället går runt tack vare såna ljushuvuden som mig själv.

När Blondinbella å andra sidan blir uppringd av en reporter, efter att ha publicerat den ytterst tvivelaktiga bilden av ett läppstift som även rymmer en kniv. Med bildtexten "alla tjejer behöver en sån här" då lägger hon inte på luren eller suckar. Nej, då ställer hon ifrån sig tekoppen och förklarar istället varför hon la upp bilden, jag återger ur minnet "de som följt mig en längre tid vet hur jag blev antastad på en nattklubb, bilden var symbolisk för min och många andra tjejers utsatta situation och tänkt att väcka igenkänning. Själv kör jag med en laglig överfallsspray och står inte bakom att bära eller använda kniv. Förstår att det skickar helt fel signaler. Har tagit bort bilden. Tycker att publiceringen var ogenomtänkt." Gott, då vet vi. Det var ett misstag.
Hon ringer inte en pr-byrå som får skriva ihop en beklagan samtidigt som hon fortsätter på samma spår.

Jag behöver inte beklaganden, jag behöver ett samhälle där folk är som folk oavsett ambition och oavsett var i livet vi befinner oss. Ibland blir det fel. Erkänn det då- med dina egna ord. Vi lär ju barnen redan i 3-års åldern att ett "förlåt" inte räknas om en inte menar det från hjärtat.




♥

Måndagsnöjet

Skulle mysa till måndagskvällen med att göra Maxi men fick ett infall och gick på bio istället. En film vi inte visste något om och som visade sig locka betydligt yngre människor än oss själva. Inte för att sånt spelar någon roll. Då alla vettiga "vanliga" platser var upptagna bokade vi biljetter på mittenraden. Där är stolarna blå, benutrymmet större och platserna salongens bästa. Urfånigt egentligen.
Så där satt vi, ensamma på Moderat-raden. Fnittrade åt det pinsamma i att betala extra för att få sitta i mitten, tog selfies, käkade godis och såg ungdomsfilmen The maze runner. Som jag för övrigt tyckte var riktigt bra! Så bra att jag ser fram emot nästa.
Livet blir bättre när en uppmuntrar infall.

I dag har jag så förbannat mycket att göra att jag blir paralyserad. Världsliga ting som kommer få mig att må bättre så snart de är avklarade. Men hur orkar jag börja beta av listan som lyder:

-Dammsuga
-Tvätta hundra maskiner
-Städa övervåning
-Putsa fönster
-Klippa gräs

Blir som en struts, sätter igång datorn och nynnar högt för att inte höra hur listan i förakt ropar "sätt igång, bete dig som en vuxen, kom igen nu!"

Jag    ska   bara.




♥

Frånvarande närvarande helg

smoothie & fotpyssel

snart redo för världen!

regnet vräker ner

friskt missmatchat, hälften vunnet

lite tidigt för julmarknad?

En helg har svischat förbi. När jag jobbar många timmar vill det till att markservicen fungerar. Annars blir jag svår att tas med. Och det gör den- fungerar. Behöver bara jobba, sova och vara i tid- resten är ompysslat och omhändertaget. Tvättat och serverat. Jag och kärleken har det lika bra.
I går vaknade jag ack för tidigt, sugen på IKEA. Och hela vägen till Älmhult var det jag som satt vid ratten. Stolt över mig själv, att alls köra bil var uteslutet för inte så länge sedan! Att ta bilen till jobbet trodde jag aldrig jag skulle göra. Att utan minsta magknip ratta till IKEA var ännu mer osannolikt...

Nu tränar jag för framtida färd hem till Lappland. Vill verkligen att jag och kärleken ska kunna bila upp och dela på körningen. Gäller att våga, våga, våga. Vilja, vilja, vilja. Och köra, köra, köra.
Jag är på gång. Och då menar jag verkligen på gång.

Har en dejt inne i stan på onsdag. Försöker övertala mig själv att ta bilen. Lunchtrafik och fickparkering eller ej... "Vågar inte? Okej, men ta bilen ändå. Kör ett varv i stan och parkera utanför. Ta bilen, kör in till stan... kör en kort runda bara..." så låter det i mitt huvud och än är det bara måndag.




♥

Tänk- gör!

Dimmig morgon med tekopp i hand. Genom det daggiga fönstret såg jag en zinkhink tillsammans med en skräpig presenning och fastnade i funderingar. Som mynnade ut i kreativitet...

Kunde riktigt se rullade handdukar i det vackra kärlet. Och därefter synen av allt annat som borde ha gjorts med vårt badrum för år sedan...
Så jag hämtade in hinken och tvättade bort rosten. Innan jag bar ut alla lösa ting ur badrummet- att vara stark är en fördel.

Stod sedan lite skeptiskt och tittade på röran. Finns det ingen gräns för hur spontan en människa får vara? Orka börja skapa i kaoset...

Tillslut var det ekande tomt. Så skönt att bli av hyllåbäket som alltid stått där i mitten och varit ful.

Gick ut i snickeriet och böjde till en krok som jag ville hänga en tavla på och mådde gott med hammare i hand. Kände mig lite valhänt busig men ytterst kapabel.

Därefter städade jag lite lätt, hängde tavlan, rullade handdukar, letade prylar i loppisgömmorna och ställde tillbaks sakerna på ett sätt som känns mer harmoniskt. Älskar mina kreativa ryck!
Hyllan står numer bakom bakom dörren och får bli just så stökig som den alltid annars varit. För nu slipper jag se eländet.

Får jag tipsa?
Köp på dig loppis-prylar du tycker om- helt utan att stirra dig blind på användningsområde. Fånga kreativiteten där den flaxar förbi. Skapa! Och skicka iväg de saker som aldrig "blev något" på en ny loppis. Ett sunt kretslopp.

Låt oss nu bara hoppas att även kärleken gillar vårt nya badrum...




♥

Jag är inte ensam!

Krönika av Sanna Lundell, publicerad på aftonbladet.se den 19 september:

"Jag har vadat fram i mental gyttja sedan i söndags. Trodde aldrig att ett valresultat kunde förpassa mig till ett sådant handlingsförlamat mörker. Hade så gärna velat vara en sådan där person som känner slagkraftig vrede, genast vill vända blad och blicka framåt med kämpaglöd och ett nyväckt hopp. Jag är inte en sån person uppenbarligen. Jag stirrar hålögt, känner hopplös­heten rulla in, har diffusa smärtor i kroppen och vill helst bara sova. Kan bara inte begripa att livet bara fortsätter som om inget hade hänt. Att väderpresentatörerna ser glada ut när de får visa upp en stor gul sol, att det bakas bullar, delas ut post, hålls lektioner, körs bussar, städas gator, krattas löv och skrattas över en kaffe.

Sverigedemokraternas framgångar är en kris för Sverige. Kris definieras enligt följande: En ­händelse som drabbar stora delar av samhället och hotar grundläggande värden och funktioner.

Sverigedemokraterna är enligt den definitionen en enda stor vandrande kris som nu har blivit Sveriges tredje största parti. Deras politik hotar alla människors lika värde, hotar jämställdheten, hotar press- och åsiktsfrihet, hotar barnkonventionen, hotar hbtq-rörelsens existens, hotar fackanslutna, hotar medbestämmandelagen.

Och ja, jag skulle kunna rabbla exempel på varför, kopiera och klistra in från deras partipolitiska program, men då skulle utrymmet för min kolumn snabbt fyllas till bredden med antimänsklig propaganda.

Att Sverigedemokraternas idévärld bottnar i rasism har jag och andra med mig stått och skrikit, viftat med röd flagg om och varnat för i flera år nu. För döva öron. Skygglappar. Förgäves. Eller så tycker folket plötsligt att det där med rasism och hat är sekundärt. Inte så viktigt. Viktigare med sakfrågor som gynnar den egna plånboken. Den enkla lösningen, dikotomin med en syndabock - invandringen, och den heder­liga godheten i form av en vit medelålders svensk man som måste skyddas.

Jag tycker att det är så förbannat slappt, osolidariskt att inte ens tänka ett varv extra och fundera på om det verkligen är rumänska romers fel att oseriösa arbetsgivare anlitar lågbetalda polska chaufförer för att dumpa de svenska ­lönerna? Är det verkligen de ­asylsökandes fel att Tetra Pak stänger ner sin fabrik i Lund och gör 250 anställda arbetslösa? Är det muslimernas fel att Reinfeldt sänkt skatterna med 140 miljarder, slösat bort 97 miljarder i Nuon­affären, slumpat ut vår välfärd och pumpat in miljardbelopp för att rädda de svenska storbankerna när finanskrisen kom. Inte ens en idiot kan ju göra den analysen.

Jag tar också de här 13 ­procenten personligt. Fyra år som kolumnist, några kritiska texter om SD och tusentals hatmejl, våldtäktshot, dödshot senare. Nätsoldater in the name of SD. Inget annat svenskt parti har anhängare som hotar journalister på det här sättet. Och nu har de 13 procent av folket bakom sig."

Precis så här känner ju jag! Fast jag inte är lika duktig på att sätta ord på frustrationen. Sannas text gör mig försiktigt hoppfull. Jag är inte ensam om att brottas med de här starka, existentiella känslorna efter valet. Jag håller förmodligen inte på tappa förståndet. Tack.





♥

Bryt ihop & kom igen

till havs

havet är fortfarande varmt

matsäck i halvtid

frihet

strandstros

krokusen blommar på nytt

snygg vandalism

tivoliparkens hälsoträdgård

klok

feministiskt initiativ

bakat pizzabullar

Har haft två väldans fina dagar, så där som innan efter-valet-kylan spred sig i kroppen för att fortsätta till resten av mig. Natur, gemenskap, frisk luft, matlagning, hugga i- perfekt recept för en sund tanke.
I går gjorde jag och vovs stan och parken, idag tog jag med svärmor till havet. Jag körde, hon åkte. Packade matsäck och hade ingen tid i världen att passa där vi strosade stranden bort... Vi kom varann en hel ocean närmre där vi gick och tänkte högt. Och då var vi inte osams innan.

Efter havet styrdes kosan mot plantbutiken innan jag lämnade av svärmor och tog ett feministiskt initiativ- dammsög bilen, skrubbade mattorna, torkade rent. Innan jag pratade med mamma, bakade pizza och därefter pizzabullar. I morgon är nämligen en annan dag, en jobbdag.

Solen skiner, vi har det varmt, hösten är vacker och skön. Balsam för funderande själar.

Och vet du vad jag kommit fram till? Det är inte odemokratiskt att vägra resonera.




♥

Post-traumatisk valstress

två vänner (ursprung mexiko/kina) gör solhälsningen

den kinesiska kärleksörten (ursprung
kina) pryder köksbordet

avocadon (ursprung mexiko/peru) mår 
förträffligt i köksfönstret

kryddor från hela världen- den lilla mest nödvändiga
bunken får stå framme

filten som ligger i fåtöljen (ursprung
indien) fick jag i gåva förra veckan.
men det är en hel historia i sig!

Visst vore det väl trist om vi skulle behöva sätta en etikett på allt? Den säger ju inget om hur min värld berikas.


Lider en släng av post-traumatisk valstress. Är en politiskt oengagerad person (trodde jag, ja) men funderar vrider och vänder. Ältar i förhoppning att hitta pusselbiten som gör så att mitt Sverige ska kännas förståeligt igen. Sover oroligt, har ingen vidare lust. Överväger en flytt till vänliga Umeå.
Dramatiserar inte utan tycker uppriktigt att det är stort och omvälvande, det vi är med om nu, den totala splittringen. Menar inte att det inte kan komma något gott ur det här- märker själv att jag pratar etik och delar inre tankar med vitt skilda människor. Lär mig något.

En sak jag har svårt att förlika mig med är det allmänna duttandet med Sverigedemokraterna. Nu vill nämligen varenda betald tyckare att vi ska sluta kalla dem rasister och börja sätta oss in i deras åsikter. Bemöta och hitta en lösning. Vara demokratiska. En liten, liten del av mig vill hålla med, för husfridens skull- men jag gör verkligen inte det där jag befinner mig idag. Håller inte med.

Vi kan och bör visst prata om invandringen, jag har pratat om invandring med en hel hög människor de senaste åren. Det känns angeläget. Tycker vi ska ska passa oss för att ropa -rasist! och peka finger så snart någon vill förbjuda halal-slaktat kött i skolan. Då kan vi prata allvar om köttet och den kollision med svensk djurskyddslag som självfallet är oundviklig. Vi kan samtidigt passa på att utbyta tankar om ett liv utan kött. Något jag är för men lever mot. Pratar gärna om det, undrar själv. Särskilt som jag inte är troende utan för ofta tycker saker av ohejdad vana.
Just fläskköttet och brännvinet verkar betyda mycket för så kallade Skånevänner. Jag har aldrig träffat någon så jag vet inte.

Men så snart någon går från att resonera, fråga, tycka och därigenom påverka till att ge sin röst till ett parti med rasistiska åsikter, då slutar jag försöka hitta gemensamma lösningar. Då slutar jag resonera. Då tycker jag det är viktigt att benämna saker vid dess rätta namn, att inte normalisera. Att inte kompromissa.

Vill någon sedan missnöjesrösta (fullt förståeligt) så går det utmärkt att rösta blankt.

Alla har sin gräns, min går vid en röst på Sverigedemokraterna. Sen vore det ju spännande att veta hur många i min omedelbara närhet som korsar den utan att berätta?




♥