Lupinernas färgglada knoppar

Grillat innan sköna Loreens seger

Liljeholmens, ja det anrika företaget, har
förstått att färg är hett. Äkta Kronljus.
Heder till dem!

... tar fram det sämsta i mig.

Trädgårdens syrenträd och -buskar blommar vackert. Lupinerna likaså. Gräsmattan har den där nästan lysande gröna färgen som den bara har tidig sommar. Vindpustarna doftar gott, så gott och luften är frisk när jag om morgnarna strosar hemåt. Finns mycket jag vill titta närmre på, stannar till, bannar mig själv för att kameran ligger hemma. Äter sparris i tid och minut. I dag är det officiell jordgubbs-premiär.
Snart midsommar och semestern finns med som ett grönt skimmer i de bakre delarna av förståndet.

Myntets baksida ➴

Har de senaste dagarna varit vemodig långt in i själen. Nu när sommaren är kommen vill jag inte släppa taget. Vetskapen om att den snart är slut gör mig förlamande sorgsen. Sådan är jag när det gäller andra saker också. Efter första veckan på semestern, när de första tuggorna av oxfilén landat i magen, när jag hittat de bekvämaste skorna, ett par dagar in på ett kärt återseende... Ren och skär ångest över att snart har jag inte det här underbara längre.

All min vakna tid har därför gått åt till att i huvudet planera för ett liv utomlands, i ett land där det alltid är sommar. I går berättade jag för min käraste att vi nog måste lämna Sverige i sinom tid. Jag vet inte hur många vintrar till jag orkar med. 

Min käraste tog det med trygg ro. Så som han gör när jag ena dagen spelar Nationalteatern så att högtalarna skräller, nästa dag diggar till Sean Banan och den tredje blir tårögd av Tracy Chapman. Eller för all del den utomordentliga Kristina Lugn.

Finns det någon annan än jag som klarar vintern hyfsat men bryter samman inombords i maj för att de fruktar nästa januari?

Jag får jobba på detta, mina vänner.

♥

Med barnslig förväntan

Vår plats i solen

Känns i hela mitt varande att jag, vi, i morgon ska tillbringa dagen på stranden i Yngsjö.
När jag blundar kan jag förnimma hur den varma, finkorniga sanden silar mellan tårna. Höra vågorna. Beundra vattnet vars färg verkar kunna variera i det oändliga.

Har redan tillbringat många dagar promenerandes sida vid sida med havet fast detta är årets första besök iklädd bikini. En vetskap som får såväl sinnet som huden att bli känsligare än vanligt...
Total harmoni råder där på vårt ställe; under parasollet, iklädd stråhatt, med Keplers senaste i näven, nära kärleken som även han borrat ner tårna i sanden. Med prioriteringar som med ens blir kristallklara.

Skillnaden denna gång är att vi inte kan kliva ur sängen och i bilen. Numer har vi även en liten vovve att ta hand om. Planen är därför tidig uppstigning följd av ordentlig skogspromenad bland doftande träd och kvittrande fåglar- från paradis till paradis.

Lillans premiär får vänta något, först ska vi strosa stranden bort för att se hur hundbadet verkar. Då syftar jag inte på sanden utan på våra med-hund-ägares attityd. Nackdelen med att ha en familjemedlem som väger blott ettusenniohundratjugosex gram.

Detta är min tid, nu blommar jag.

♥

I brist på havsnära tomt...

Soldyrkare

Nu är det sommar

Kolla oljans färg!

... duger vattenspridaren fint som svalka.

Har varit stenhård mot mig själv de senaste dagarna. Matlagningen ska gå snabbt och städningen vara nästintill obefintlig- vädret är nämligen långt bättre än toppen. När du ligger på din dödsbädd och får frågan om det är något du ångrar, kommer du då svara "att jag inte städade oftare"? Nej, tänkte väl det.
Vandrar omkring lättklädd här ute i trädgården, fixar lite, solar lite, vattnar lite, planerar lite och skjuter framförallt upp alla de där inbillade bordena.
Är helimpad av Uffe som lägger ringar av byasten runt träden, blir kanonfint! Trädgård kanske är vår grej ändå?

Harmoniskt utomhusmöte med jobbet i går och till min glädje kunde och fick lilla Ulla följa med. Sparade mig mycket tid och dåligt samvete att slippa fixa hundvakt eller lämna henne hemma. Tycker hon skötte sig fint och just sådana aktiviteter är ypperlig social träning för henne. Behöver inte vara krångligt att leva med djur och lägger vi bara den där extra tiden på uppfostran och aktivitet gör vi förhållandet ännu enklare för oss själva, hunden och våra medmänniskor.

Dags att bege sig ut i trädgårdens sol igen. Har inte särskilt mycket blommor eller rabatter men det håller så sakta på att ta form. Plånboken är det jag i första hand får rätta mig efter och Blocket är ett ypperligt forum när saker som till exempel byasten behöver inhandlas. På min önskelista för denna sommar står en altan högst upp! Skattepengarna rullar snart in på kontot, då blir det förhoppningsvis bygga av :)
Snickare måste vara det bästa man kan vara i dag när de flesta lägger så mycket tid och pengar på sina hem? Fritt, kreativt jobb, ofta utomhus och bra betalt. Inte för sent att byta riktning.

En sista fundering. Fästingarna är verkligen här och både Gun-Gun och Ulla har fått en dos "bekämpningsmedel". När jag droppade det i nacken på dem och gned in det i huden märkte jag hur mitt nagellack löstet upp på de fingrar som kom i kontakt med medlet. Hur nyttigt kan det vara?! Jag har naturligtvis handlat på Apoteket men känns ändå inte alldeles bra. Någon som vet om jag egentligen förgiftat mina djur?

♥

Torsdagslycka

Dagens fyndbord, loppisprylarna 160 kronor tillsammans.

Bra beskrivning

Talldungens gårdshotell

Olivolja ♥ sparris= sant!

Snart lunch och solen skiner

Vilken dag hörrni. Alldeles, alldeles underbar... Fast inte äppelträden slagit ut.

Vaknade strax före fyra i morse, kanske av spänning inför vad som komma skulle?

Kan konstatera att loppisen trots allt inte var min dröm-sådana. Flera hundra bilar hade redan parkerat när vi i god tid anlände till Blekevallen i Vanneberga. Framme vid insläppet rådde trängsel och joggingskorna hade varit rätt val av fotklädsel, om jag uttrycker det så. Innan insläpp uppmanades vi att ta det lugn och tänka på att inte knuffas- då förstår du.
En del småsaker fick självklart följa med hem trots svårigheter som blåst, trängsel och det kalla regn som stundtals vräkte ner. Svärmor hittade ett par äldre Edsbyn träskidor som hon förstod att jag skulle tycka om samt ett litet bord till vår tvättstuga. Sistnämnda har Uffe med små medel renoverat skinande fin, nu är det med ens trevligt att gå ner till källaren och tvätta.
Själv slog jag till på en rödemaljerad Huskvarna stekgryta. Har tittat på en likadan vid ett annat tillfälle men då kostade den trehundra kronor och jag blev snål. I dag trettio pix. Folk, folk, folk överallt sammanfattar dagens första stopp.

Nästa pinne på kartan var Talldungens Gårdshotell där vi blev fantastiskt mottagna och först fick veta lite mer om den Toscanska olivolja som vi senare fick doppa husets surdegsbröd i. Ohhh, så gott! Köpte en flaska olja av den sort som passar att ringla över mat och doppa bröd i.
Tror jag tyckte lika mycket om miljön inne på gårdshotellet som själva olivoljan. Rustika, antika möbler, gamla pelargoner och skolplanscher på väggarna. Atmosfären vänlig. På nätet kan man läsa om den himmelska macka vi också blev bjudna på:

"Talldungens gårdshotell serverar italiensk snabbmat, porchettamacka- smältande mört fläsk, nypressad olja och skånsk ogräs (vattenkrasse och spansk körvel), allt tillsammans med nybakt surdagsbröd."

Jag brukar försöka att inte gnälla över vädret och det tänker jag inte göra i dag heller. Vi hade stor tur när vi bestämde oss för att duka upp till picknick i solen utanför Kiviks Musteri. Dessförinnan hade det varit ömsom soligt som regnigt och blåsigt. Hann äta i solsken, inte illa. Väl i bilen öppnade sig himlen på nytt.
Ner mot Skillinge var det bedövande vackert men verkligen inte läge att ta fram kameran, vi nöjde oss med att leta oss fram till sparrisgården. Köpte ett par buntar av fin, riktigt tjock grön sparris samt två portioner av deras ta-med-hem-sparrissoppa.
Under en vildsint hageltur sprang vi hukande tillbaks till värmen i bilen och bestämde oss för att styra färden hemåt. Senap och kryddor får vi utforska närmre nästa år!

Nu ska vi koka vår sparris, ringla över lite av den Toscanska olivljan samt strö på parmesan och flingsalt. Mathimmeln är nära.

♥

Hemma hos/ matresa/ min passion

Gammal urcharmig häst, snappat upp på Facebook :)

Limpskivare, loppis.

Bord, billigt men finast, nätauktion

Emaljmuggar, loppis. Virkad grytlapp inköpt under konstrundan.

Övervåningen, här ska bli en skaparhörna

Här i trakten erbjuds dessa dagar intresserade att åka runt och prova på nya matupplevelser. Allt från provsmakningar, till föreläsningar och guidade turer står på schemat. Himla trevligt initiativ, eller hur?

Snart dags för sängen, morgondagen börjar hyfsat tidigt. Förutom mat ska vi förstås besöka åtminstone en loppis. Jippie! Syns det på bilderna att jag rotar runt en hel del på dylika tillställningar?
Vi hämtar upp reskamraterna klockan 09 och styr först kosan mot Vanneberga där en loppis slår upp portarna lagom till vi kommer fram. Jag vet inte mycket om den, kanske springer mina medfyndare in och rycker saker hejvilt. I så fall kommer även jag springa, det garanteras.
Med fynden i bagaget fortsätter vi ner mot Österlen. Har denna gång förberett en rutt för att inte missa några godbitar. Vi kommer, om allt går som planerat, besöka en sparrisgård, prova olivolja, lära oss mer om senap, provsmaka choklad, besöka en kryddgård och göra ett stopp vid Kiviks Musteri. Äppelträden står i blom och det pirrar i magen när jag tänker på hur vackra deras vidsträckta odlingar måste vara.

Matresans tema är detta år smörgåsar men vi har valt att inte stanna till och provsmaka de olika, säkert spännande, skapelserna. Istället kommer picknick-korgen vara fylld till bredden med hemlagat. Paj, muffins, frukt, choklad, varm hallondryck, kaffe och en del annat smaskigt.

Längtar som ett barn till julafton & hoppas ta fina bilder att dela med Dig.

♥

Jag är värd en längre sommar

Här vill jag slippa prestera

Här vill jag tillbringa mycket, mycket mer tid

Här vill jag fortsätta vandra med min Uffe och min Ulla

Här vill jag hitta den spontana glädjen 

Här vill jag andas

Först innanför hemmets dörr pyser luften ur ballongen. Trött i ansiktsmusklerna, fötterna, huvudet. Att göra det jag och mina kollegor gör är fasiken ingen lek.

Hemkommen från tuffa pass på jobbet. Inte tuffare än vanligt utan bara som det är i vår bransch. Höga berg och djupa dalar, åtskilliga gånger varje dag, kväll eller natt.
Kränger med ena handen av mig de klibbigt begränsande kläderna samtidigt som jag med den andra busar med en Ulla som egentligen hellre vill gosa.
Hur konstigt det än kan låta finns hos mig ingen ork för just gos. Att gosa är nämligen att investera ur sitt innersta och det kontot är kraftigt övertrasserat tidig morgon.
Mottaglig eller inte, mitt sinne lättar när jag känner vinddraget från lillans propellersvans och tar hela lilla henne i famnen.
Älskar hur hon välkomnar mig men orkar inte hålla henne nära, nära och sjunga den där hittepå-sången som innehåller hennes namn. "rulla in en boll och låt den rulla lilla Ulla"
Lägger henne istället på favoritkudden i vardagsrummet och tar själv en snabb dusch. Väl klibbfri slår jag igång skivan med "First Aid Kit". Ögonen inåtvända. Behöver få kroppen att ta de där livsviktiga, djupa andetagen.
Rannsakar i vanlig ordning mig själv som arbetskamrat och medmänniska. Vet att jag varit glad och energisk. Snäll. Unnar andra. Hjälpsam.
Först därefter kan jag finna viss ro.
Borde vara nöjd men det finns alltid någonting jag kunnat göra bättre. Ständigt det där grubblandet och finslipandet.

Tid har blivit en allvarlig bristvara i mitt liv.
Måste ha smugit sig på då jag med säkerhet vet att jag inte tagit några aktiva beslut för att hamna här- med underskott på timkontot.
Fast så är de ju för de medverkande i program som "Lyxfällan" också. De har inte heller tagit några aktiva beslut om penningarna... Där har vi det. Dags att börja rafsa och rota i de där stunderna som gör  att tid fattas mig i slutet av varje dag. På allvar.

♥

Kan jag reklamera mig själv?

Givare

Min kropp ville inte som jag denna morgon utan väckte mig strax före klockan 03.
Låg kvar i sängen och filosoferade nästan två timmar innan jag gav upp, klev upp och motvilligt började min dag. Lustigt hur lekande lätt tankarna avlöser varandra i mörkret. Tar föga hänsyn till att jag vid flera liknande tillfällen sagt till dem att invänta morgonen. Mitt skarpa tonläge behöver slipas. Kanske borde anmäla mig till den kursen via jobbet? Ja? Bra! Då var det problemet ur världen.

Röda Korset, dammsugning, ogräsplock, matinköp, soldyrkande, hundrenovering, disk och mig-själv-renovering. Avbockat.

Önska mig lycka till med kvällen, det lär behövas, tankarna rör sig inte fullt lika kreativt flytande längre.

♥

Koppla hunden! Eller?

Ska jag ha munkorg också?

Blir ledsen när jag läser arga insändare eller blogginlägg som spyr sin avsky över oss som inte har hundarna kopplade hundra procent av tiden. Vad vill avsändarna uppnå? En hundfri värld?
Många som, som jag, har hund känner nog igen sig i problematiken som kan uppstå när du eller jag försöker lära vår kära familjemedlem alla fördelar med att vara lyckligt lydig. En lydig vovve är inte något som kommer per automatik, ska tilläggas.

Jag anser det vara riktigt, riktigt viktigt att hunden får röra sig fritt under åtminstone en av dagens promenader. Det ger bland annat vår vän en chans att nosa på världen i sin egen takt, springa fort och känna frihetens vind i pälsen.
Är för min egen och andras skull noga med att bara släppa lillan när vi är ensamma i den närmsta omgivningen. Har ständig uppsikt och tittar mig omkring för att försäkra mig om att vare sig människor, andra hundar, rovfåglar, kaniner, rådjur, ryttare eller vad det månde vara, närmar sig.
Människor kan bli rädda även för en så liten hund som Ulla, rovfåglar vara farliga, kaniner och rådjur kanske trigga jaktlusten, hästar bli skrämda eller deras ryttare inte se henne. Jag tar det säkra före det osäkra som du kanske märker...

Varför då inte bara ha hunden kopplad och göra alla en tjänst?
Därför att jag vet att lyckliga, stimulerade hundar bidrar med mycket och därför att jag tycker att vi människor är skyldiga att ge våra djur största möjliga frihet. Jag vill få dela dessa ystra stunder med min vän och indirekt har även andra glädje av en balanserad jycke. I vårt fall bland annat grannens barnbarn vars hela vecka är räddad när de blygt frågat och fått lov att sköta om Ulla en timme eller två.

Enda sättet att lära en hund att komma på kommando är att släppa den fri, jag lovar att det inte går att öva in detta teoretiskt hemma i hallen. Enda sättet att på ett harmoniskt sätt gå på skogspromenad utan koppel är att öva. Öva, öva och öva lite till.
Vi för vår del övar varje dag, inga missöden har skett. Ännu. Snart kanske dagen kommer när lilla, glada Ulla vill testa vad som händer om hon istället för att komma när jag kallar lunkar fram och hälsar på den mötande människan. Först då kan jag visa henne att så går det inte till och sedan fortsätta öva.

En eftermiddag när jag och kärleken besökte en av stadens handelsträdgårdar log vi i samförstånd åt två exalterade barn varav den ene utbrast "men mammaa titta! Det är riktiga djur!" varpå lillkillen pekade på bassängen med glufsar* och sköldpaddor. Riktiga djur, en raritet? Det om något tycker jag är skrämmande.

Kan vi inte försöka vara en gnutta mer toleranta mot varandra?
Jag har själv inte barn och kan, fy på mig, bli ganska irriterad över gapiga föräldrar med kinkiga barn. När jag sitter på ett tåg och försöker sova, när jag betalat för att se en film på bio, när jag besöker ett museum eller mitt i middagen på en restaurang. Steget mellan att bli irriterad till att skriva långa krönikor om att införa barnfria zoner är långt! De flesta föräldrar är duktiga, tar sin uppgift på allvar och behöver inte mina suckar eller tillrättavisande pekfinger utöver att de kanske även de hade en jobbig stund där i biosalongen.

Så, ser ni mig med en liten Ulla utan koppel, försök förstå att vi övar för att behålla en värld där även djuren har en tydlig plats. Det vill säga inte bundna av kedjor eller placerade i bur.

♥

*glufsar är IPad-slang för guldfiskar :)

Nu är klockan lagom mycket

Med hår som brinner rött

-Ge mig!

En kväll att minnas

När nu ljuset stannar hos oss allt längre och värmen, om än lite tvekande dröjer kvar kan jag rekommendera en måltid utomhus. En bit mat som intas sittande på en gräsplätt, klippa eller brygga. Altan funkar naturligtvis alla gånger men det är något speciellt med en filt på gräset.
Efter gårdagens lyckade äta-ute-upplevelse kommer jag helt säkert ta det med mig som ett stående inslag i vardagen. Picnicande är mysigt och behöver inte vara märkvärdigt.
Vi hade inte mycket tid till vårt förfogande utan skar helt sonika upp vattenmelon, gjorde ett par olika sorters smörgåsar, köpte grillad kyckling, en flaska cider och mörk choklad. Knökade ner allt i korgen, kompletterade med servetter, filt, muggar och kamera. Tipptopp :)
Nästa gång blir det troligtvis mer hemlagat i korgen som följer med ut. Kanske paj? Kanske tortillas? Kanske spritkök så vi kan smälta choklad och doppa jordgubbar? Kanske väl kyld Gazpacho?
Bäckaskogs Slott har förresten ett trevligt Valborgsfirande med kör, brasa och fina omgivningar. En kväll att längta tillbaks till när januari månad känns sådär oövervinnelig som bara januari kan.

På tal om slott skulle jag kunna tänka mig ett som permanentboende. Förvisso är det alldeles nödvändigt att fastigheten inte har striktaste dress coden vare sig vad gäller mig eller inredningen men bara det klaffar så skulle jag, Uffe, Gun-Gun, lilla Ulla, fem grisar, två kossor, okänt antal lanthöns, en färgsprakande flock Islandshästar, ett par getter, familjen lama, ett dussin påfåglar, sjutton fasaner och troligtvis någon vänlig alpacka flytta in. Vi önskar även en klar badsjö utan insyn. Badet behöver inte vara hundtillåtet, vi äger nämligen ingen hund som önskar bli blöt. I ett hörn av ägorna antar jag att Uffe får ha en värstingracer-bana. Fast han kommer aldrig hinna köra sina Formel1-bilar för vi rider vida omkring den mesta av tiden... Som slottsägande nomader, ungefär, sover under bar himmel året runt.

God natt!

♥