Ett andetag

morgonprommis i gamla kvarter

Jag är högsensitiv- känner i luften av stämning och blir ofta fumlig och osäker i en nervös miljö. Nervös, som om jag saknar skal och suger in det som diffust virvlar runt omkring. Mina öron är antenner, mitt sinne ständigt i tjänst. Mitt hjärtas lust kan stå och falla med ett ögonkast, en axelryckning, ett andetag eller för all del den tystnad som uppstår när kroppsspråket säger annat än orden...

Gymnopédie sv Satie lugnar nerver och på köpet hinns tankar med.

Så trött och så slut.




❤️

Visst är det väl härligt?

säg vad ett rött hår inte behöver? jädra diva

Har tack vare  min nygamla hårfärg haft "glädjen" att tillbringa timmar i badrummet denna kväll. För första gången sen jag-minns-inte-när. Först ska det schamponeras och väntas innan skummet sköljs ur. Då hinner en kvinna raka ben och alla andra önskade områden. Ja, det är lika i ordning som att andra kvinnor inte vill raka några områden. Eller alla områden. Låt oss inte bråka om saken. Sen ska det färgbombas- för att få rödheten att bestå. Då hinner en kvinna med min otålighet nästan flyga i taket och i tankarna skriva ett helt blogginlägg. Det som du läser nu. Sedan hinner hon vira in sig, sätta sig på toasitsen och räkna till 913. Och då har det ändå inte gått 10 minuter. Där gav jag upp och sköljde ur.

Jag avgudar det här röda och hur det får mig att må gott alla andra stunder. Men du som aldrig förvandlat dig anar bara inte!
Kan också berätta att jag inte lyssnade på min frisör utan använde färgbomben utan handskar, tänkte "äsch, jag är snabb och skrubbar jättenoga sen" med resultat att mina handflator är rödare än håret. Något som fick mig att minnas den gamla skrönan om att det börjar växa hår i handflatorna om han onanerar… För kvinnor måste detta vara det ultimata straffet- händerna på täcket annars får du röda handflator!
Vet att mamma, pappa, min älskade och kompisar läser. Ha överseende! :)

En sak till jag fnissade åt där i badrummet är det faktum att klänningarna jag beställt hem, till den stora festen, damp ner under gårdagen. Alla tre är så tajta att det behövs aktiv assistans för att knäppa dem. En är fantastisk och passar nätt och jämnt! Med leveransen fanns en tidning. Som handlar om mode? Som handlar om träning? Nej. Som handlar om att laga och äta smaskigheter. Livets ironi och hur skrattframkallande som helst. Min sorts humor.




❤️

Alldeles ny!

Min hud tycker sannerligen inte om kemikalier. Sitter här alldeles prickig men samtidigt glad- för nu är jag åter mig. Färgglad, tillfreds och grann. Håret är mycket mer tokrött än vad som syns i bild- lite så där att kärleken hajade till när vi möttes efteråt. 

Verkar som att det mesta händer i väntan på buss. Som idag när jag väntade med mobilen vid näsan och kände hur någon strök sig mot mitt ben. Sötare katt finns inte! Vi kelade, sparkade boll och var just på väg att bli nära vänner när bussen frustande ankom station… 

Och så har jag hunnit rita lite lätt…

Bästa dagen, visst?

❤️

Pirrig idiot

plåtad under gårdagens frasiga stadsprommis

så här känner jag mig i själen & det är just så
spontant det bara inte får lov att bli!

Sägs att det bara är en idiot som utför samma handling flera gånger och ändå väntar sig ett annat resultat. Ja, vad är det för galning egentligen?
Lite pirrig i magen för i morgon har jag tid hos frissan för klipp/sling/färg. Vet att det inte var alls länge sedan som jag lyckades få tillbaks min naturliga hårfärg och dyrt och heligt lovade mig själv att låta den vara ifred för evigt. Bara en idiot, som sagt- för evigt är ett spann omöjligt att sia om.
Är ledig hela morgondagen så hinner förhoppningsvis få perspektiv till färgen om den nu skulle råka bli mycket gräll. Spännande va?

Nu ska här googlas bilder, vill ha en idé innan jag sätter mig i den där stolen och låter mig tas om hand av tjejen med grått och lila burr. Skulle lätt kunna bli hur spännande som helst annars. Är nämligen lika delar spontan som osentimental när det kommer till just håret…

Värsta scenariot vore om resultatet ser ut som om jag går igenom någon form av allvarlig ålderskris. Visst håller du en tumme eller två?




❤️

Du är modigast

Min hemmahelg är lugn och skön. Har börjat varje morgon med att rita en lång dutt, tänka/laga/njuta mat, promenerat i högar av frasiga löv och fått bonusen att springa in i en utflyttad vän och prata ikapp. Krama, prata, se och skratta… tillsammans. Äntligen, igen. 
Och så har jag skrivit ett brev på uppdrag av någon annan. Fy fasiken vad svårt! Jag som i vanliga fall (som nu) låter fingrarna flyga över tangenterna i takt med tanken. Mig själv känner jag. Mig själv kan jag babbla om utan att kolla källor eller be om ursäkt för hur tanken kom från huvudet ut till fingrarna…

På spisen puttrar en snabbgryta med den tärnade oxfilé som blev över från gårdagen. Doftar mumma och blir ett perfekt sällskap till "Bron", om bara en liten stund.
Samtidigt sjunger Laleh om hur vi ska slåss mot Goliat för att göra jorden hel, att vi ska ta över världen, göra vattnet rent och aldrig skada varandra. Vi ska bli mäktiga!

Kramar.




❤️

Se saker i ett annat ljus

dagens promenad

oändligt grå men samtidigt vacker

vi doftade på maskrosorna

gladde oss åt fröställningarnas skönhet

& fotograferade nära

spatserade längs åkern

inspekterade betorna

& klurade på recept

liten linslus 

Tar en sig väl ut är världen vacker, om än dämpad. För det är nu fröställningarna kommer till sin rätt och trädens grenverk inte längre skyls av pråliga löv. Var årstid har sin skönhet bara ögonen får tid att vänja sig. Och även om det inte vore så är det bara att gilla läget, eller hur?
Tycker därför om att jobba kvällar, alldeles särskilt så här års. För det är ju då jag hinner ta en tur med hundar och kamera. Det är dagar som idag jag hinner få rosor på kind och se saker i ett annat ljus.

Häromdagen träffade jag en ny ytterst trevlig dam när jag väntade på bussen. Vi började prata om vädret och jag som brukar vara dålig på att hålla ett samtal vid liv gjorde en ansträngning. Slutade med att jag vid ankomst till staden hade haft en fin pratstund samt fått ungefärligt recept på en shot som ska hålla en borta från allt vad förkylningar och influensa heter.
Har köpt hem citron och ingefära för att laga till härligheten! Enligt damen ska 300 gram ingefära kokas i 0.75 dl vatten och saften från två citroner. När nästan inget återstår av ingefäran ska den silas av och drycken intas i en liten shot till frukost. Recepbeskrivningen är knapphändig så det blir till att experimentera sig fram. Satsen är tänkt att räcka i en vecka för två personer. Helt klart värt att testa, jag gillar att vara frisk och tror att ingefära hjälper mot långt mer än en snorig näsa.

Nu är det inte långt till ännu en fredag. Min vecka har lämnat ett starkt intryck, inte bara för ångesten, lärdomarna och skönheten utan främst för skratten. Har haft turen att jobba mycket tillsammans med en person som är riktigt märklig på ett fantastiskt vis- träningsvärk i skrattmuskeln. Kärleken brukar nyfiket fråga "vad har Ludde sagt idag?" Och så berättar jag om tokerierna. Minns när jag var ny och densamme ställde sig intill mig och sa:
"Undertiden hon i maklig takt skivade sin italienska skinka funderade hon på hur hon skulle gömma liket hemma i källaren…"

Mycket märklig start, men samtidigt mycket rolig. Alla skulle ha en Lucifer Morgonstjärna i sitt arbetslag! För så sa han ur ingenstans, med stenansikte häromdagen samtidigt som han sträckte fram handen.
"Hej, du kan kalla mig Lucifer…"

Visst är det väl en sån där människa som en borde skära många små bitar av och konservera i glasburk för att plocka fram och knapra på i stunder som inte är alldeles lika inspirerade? Schhhh...




❤️

Lätt vara storsint i nedförsbacke

… heter det.

Nu i efterhand kan jag tänka att det var fasligt onödigt att ännu en gång bli så där fylld av ångest, allt detta onda för en kurs om några timmar. En som med mina mått mätt och facit i hand gick strålande- jag till och med besvarade någon fråga av egen fri vilja. Fast kämpigt är det, att tampas med de inre demonerna!
Under gårdagkvällens arbete dryftade jag min ångest för kollegor jag respekterar och känner förtroende för. Visar sig att det inte bara är jag som fylls av obehag. Jag är inte ensam och tillsammans skapar vi vårt gemensamma klimat. Ingen tvingar någon till något.

Idag kände jag stödet i ryggen och det var guld värt. Tack! I grund och botten kan jag service, pratar jag obehindrat dagarna i ända, har jag ju en massa kunskap… Varför ska det då behöva vara så svårt innan det blir nästan lätt? Varför har det blivit så här för mig? Varför ska inte andra människor få chansen att lära känna mig?

Saker att fundera på, nästa steg av utbildningen kommer snart. Nu ska jag ta mig tid vara stolt över dagens prestation, den var fem steg i rätt riktning för mig som människa.

Kvidevitt… 




❤️

Giv mig styrka

Just idag finns här ingen vidarevärst lust. Lite så att jag hoppas bryta ett ben, men bara nästan- det gör ju förhimla ont och vet av egen erfarenhet hur trist det blir i längden. Tänkte så här, om jag skriver ett inlägg och klagar på allt som fladdrar kring öronen, så har vi gjort bort tråkigheterna för en vecka eller två. Men minst en. Överens? Lägger in en neutral bild så att du hinner fundera på om du ska läsa vidare. Eller behålla ditt goda humör och låta bli.

Klagan 1: Utbildning i morgon. Har ångest i varje vrå av mitt väsen. Ömsom irriterad ångest, ömsom ledsen ångest ömson ängslig ångest. Vill inteeeeeee!, dundrar hjärtat. Kommer vara helt färdig efter fyra timmar charader. Dessa fyra timmar har gjort att jag drömt mardrömmar i en vecka redan, kommer alltså vara utmattad redan när vi kör igång. Giv mig styrka.

Klagan 2: Vi är mellan årstider. Fördeppigt och Skåne är nog faktiskt värst av alla ställen i Sverige under veckorna som kommer. Alltid annars är här bäst för min själ. Bara inte i vakumet mellan höstens färprakt och vinterns köld. Om nu vintern kommer, annars är det vakum ända till vår. Giv mig styrka.

Klagan 3: Julen närmar sig ser jag där jag frekventerar stadens butiker. Julen har blivit lite av en konflikthögtid där de som gapar om svenska traditioner läcker sin skit som en gödselspridare över sociala medier. I farvattnet kommer diskussionen om varför det nya namnet på det runda bakverket är "chokladboll" när en fortfarande får säga "finsk pinne" om småkakan… Jodå, det kommer och då kan vi även passa på att hata pojken som vill vara lucia. Giv mig styrka.

Klagan 4: Varför blev jag en kvinna som inte tycker om att handla kläder? Tycker om att känna mig fin och föredrar kläder. Bara inte svetten när de ska letas upp, provas och trilskas. Jag shoppar på effektiv impuls och har en garderob full av vardagsklänningar. Årets stora fest om en månad och jag har tillbringat timmar med att leta en klänning värdig min kropp och det speciella tillfället.

Nu känns det något bättre och nästa gång vi hörs blir det fågelkvitter. För det är ju sannerligen så att ett stressat sinne tänker taggiga tankar medan ett glatt sinne tänker generösa tankar. Någon gång efter lunch i morgon ska jag "fake it til´ I make it!" och få den här gamla skutan på rött köl.




❤️

Är det för mycket begärt?

Säga vad en vill om Indisk mat men god är den! Har tillbringat kvällen på restaurang med kära kollegor och redan bestämt att jag och kärleken måste återvända inom kort. Älskar smårätterna, det vegetariska, bröden, såserna och miljön under lyktorna. Väl hemkommen googlades det recept och trots att magen är en som en boll vill jag laga, laga, laga. En ny värld har öppnat sig.
Välkommet att gapskrattandes ses en onsdag, bara för att vi ville vara tillsammans ett par timmar i ledig miljö. Snart ses vi alla igen, uniformerade och redo.

Natten som gick bestod av mardrömar om att inte hinna eller lyckas ta sig fram till jobbet. Drömmar om att försova sig, bli strandsatt, tappa bort arbetskläderna, ha fel schema, ta fel hiss och så vidare vidrigt. Var rent förstörd när klockan inte behövde väcka mig 04.45. Blev det en timmes sömn där i virrvarret av förtvivlan är jag förvånad. I natt hoppas jag drömma om Tikka Masala, Lassi, klänningar, Raita och Palak Paneer. Är det för mycket begärt?




❤️

Någon borde ha

blött

en perfekt dag att ta sticklingar

placera lampor i fönstren

rita en skvätt

& reflektera

Härliga, regniga tisdag. Skvalar trivsamt och pölarna växer sig allt större ute på gårdsplanen. Inne vore det dunkelt om inte för lamporna som jag tjyvtänt lite här och var. Kisse sover i soffan, vovvar små har bäddat ner sig i sovrumet och önskar inte bli störda med frågor om att uträtta behov. Ingen kan blänga så irriterat som en liten Ulla. Hon riktigt idiotförklarar en i ett enda, kisande ögonkast. Det är därför vi älskar er så.

Varje höst känner jag ett stort behov att ordna med bättre belysning. Innan semestern förutsåg jag detta behov och köpte två lampor på rea. 125 kronor stycket är väl inte illa? Har spatserat runt och försökt bestämma mig var de "nya" guldklimparna ska stå men när jag läste på etiketten att de heter "Artichoke" blir valet enkelt. En kronärtskocka hör väl ändå hemma i köket?

Häromdagen slogs jag av tanken att jag inte längre hetsar upp mig här. Mitt hjärta blöder fortfarande för människor på flykt. Blöder så häftigt att jag inte orkar ta diskussionen. Däremot överväger jag att ge flyktingar tillgång till vårt gästrum eller att bli fadder hos Röda Korset. När jag ritar samlas tankarna till ett moln över köksbordet, ett moln där jag lyckas tänka dem till slut. Det som händer är rent förjävligt och vare sig "Någon" eller "Ingen" lyfter ett finger.

En sann skam för vår tid. Vi som borde vara upplysta, är rika, öppna och haft möjlighet att lära av historien. Vi som förstår att tatueringar, helskägg, homosexuella, tjockisar och polyfamiljer gör en viktig skillnad i vårt samhälle på samma villkor som vältränade, smalfingrade eller högt utbildade. Vi som borde anse att varje människa är sin egen. Vad gör vi? Inte ett förbannat dugg, någon av oss.

Det gör mig lika tudelad till sinnes idag som igår.




❤️

Oh la la!

halva gräsmattan uppäten av elaka larver...

ska en bli arg eller gilla läget?

min älskade kom med det utomordentliga
förslaget att gräva ner tulpanlökar!

fast en och en blev det för tungt,
under söndagen satte vi nämligen flera hundra

och åt spännande kött med egen sås;
pluma samt sekreto (för sverige ny styckning
av gris). i såsen? grädde, parmesan, citron & muskot. 
så himla god & passar utmärkt även till
aubergine...

tackat ja till stor fest där även respektive är inbjudna
& affären stänger tidigt för att alla som vill ska
kunna komma…

glad över att äntligen ha ett förkläde som
sparar klänningarna från det värsta stänket

Varje dag är det sannerligen någon uppgift som pockar på uppmärksamhet. Om inte gräsmattans välmående så små vovvar som behöver få klorna klippta eller det spontant inhandlade köttet som vill bli till en måltid. Angenämt!
Vet inte hur det är för dig men jag är en nyfiken matlagare som gärna provar nytt. När vi har nya styckninsdetaljer på jobbet testar jag gärna. Pluma är en mör övre del av karrén och sekreton (grisens hemlighet) en mör detalj på halsen. Pluman var lite knepig att skära då köttets fibrer går i två riktnigar och ingenting jag kommer testa igen. Sekreton rena drömmen! Mör och nötig i smaken, formad ungefär som en mindre flankstek.

Under dagens skogsrunda fick jag gläjdas åt ekorrar samt fasaner. Sistnämnda är för roliga att kika på- de springer som de är utan huvud och ger ifrån sig de mest förnärmade läten. Ofta skrämmer de mig där de flaxar upp.
I väntan på bussen till jobbs blev jag kompis med en tanta som hjälpte mig rädda en kungsfågel. Efter vår gemensamma upplevelse delade vi säte in till stan… Visste du att Kungsfågeln är så liten som 9 cm och med en vikt på 5-6 gram? Att den är färgglad och finns från asien ungefär upp till Dalarna? Fullständigt förtjusande i sin litenhet.

Tänk så mycket jag vet idag som jag inte visste igår.




❤️

Mat, mat & mer mat

Ibland kan jag få känslan av att solen skiner jämt, bara inte på mina lediga dagar. På senare tid har känslan angenämt nog varit den omvända. De få lediga dagarna med blåst eller regn har tvärtom varit välkomna andningshål där tid för att rita eller läsa givits till skänks.
Under veckan som gått har jag kommit till jobbet med mascara under ögonen och mer hår yrande runt ansiktet än i flätan. Lynnigt och mindre upplyftande, ändå är jag av det mindre knussliga slaget när det kommer till kyla.

Så vips kom min lediga helg och solen den värmde med ens. Värmde så pass att vi bekvämt kunde sitta ute och äta under besöket på den internationella matmässa som anordnas i stan. Fanns en massa gott och en massa skräp- ibland går de båda hand i hand. Som i Fish´n Chips. Lämnade marknaden med en påse smarriga, franska korvar samt en annan med ljuvliga Pretzels. Från staden styrdes kosan direkt till svärisarna där det vankades födelsedagsfest för svärfar! Grillning i solgass.

Mat i kvadrat med andra ord. För att balansera dagsintaget ska kvällen ägnas åt idrott. 100 meter häck, klättring, höjdhopp, löpningsorientering samt kanske lite triatlon och kast med kula. Allt i soffan på bästa sändningstid i finalen av Atleterna. Du trodde väl inte att jag? Rara människa, tänk på skaderisken!




❤️

Skånsk språkvisa

❤️

Ögonen går i kors

vad säger du syrran, ska vi?

jaaaaäääsp...

vem gäspade, säger du? vi två är oskyldiga

läs, läs, läs!

Nu, mina vänner, har stormen lagt sig samtidigt som himlen fortfarande verkar lite tjurig med sina bulliga moln. Solen skiner försiktigt, men bra mycket mer optimistiskt än på flera dagar. I fjärran från här jag sitter och skriver ser himlen lätt och klar ut. Kan även se att gården tvärs över åkern skördat betorna som växt intill vårt. Vid trädlinjen i nära fjärran ligger en stor kulle potatis mitt på en annan åker, potatis täckt med halm. Funderar på om det kanske är den de sätter till våren? Funderar på om jag är en idiot som tror så? Själv är jag tillfälligt slut som artist och ska börja min första lediga helg på sex veckor med att blunda som allra, allra hastigast.

Idag är det fredag och jag kommer garanterat le i sömnen för vi har som vanligt haft hur roligt som helst på jobbet- chefen är "värst" med att fälla den typ av drypande kommentarer som gör att min mage drar ihop sig i skrattkramp. Fast vi andra är minsann inte så dåliga vi heller :)
Jag tycker om torr humor och minns en gång när jag åkte med mamma in till Kiruna, i bil som skulle besiktas. Satt och slumrade som bäst när en flock renar (?) kom upp på vägen och mamma tvingades tvärnita. Halvt i diket såg jag mig yrvaket om och konstaterade: "Jaha, då vet vi ju att bromsarna fungerar i alla fall…"

Har jobbat intensivt hela veckan lång och är förövrigt inne i två parallella perioder. Läsa och rensa. Har läst tre romaner de senaste två veckorna och rensat i lådor, badrumsskåp, bland kryddor, i kylskåp, bland porslin och på de mest omöjliga ställen. En sak var dag. Vill att allt vi inte använder ska bort, det känns lika njutningsfullt som att skrubba bort sommarens flagnande solbränna. Som att bläddra och börja måla på en ny sida…

Vi hörs snart igen, det är jag säker på.




❤️

Tonårs-fasoner!

frukost med psykande katt!

så här blev planteringen

färg

husse har tagit kommandot

fast plötsligt far odjuren åt varsitt håll...

klänning

ledig

vacker eftermiddag

spegel

stilla båt

flyger in

fridfullt

solen värmer & stunden är ljuv

trollslända?

lökar i mängder

nu jädrar ska larverna väck

Ibland är det bättre att se mellan fingrarna än att fara i taket och förbanna sig själv. Som idag, när kärleken slog upp sina blå, kikade på klockan och förmedlade att vi sovit över morgonen, förmiddagen, lunchen och en bit in på eftermiddagen. 13.34, herrejävlar!
Fast vaddå? Det går inte att ändra på saker som redan skett och vi var behagligt utvilade… Gjorde som vi annars gör- åt en god frunch och tog en lång prommis med hundar som skuttade vilt bland tuvor, vatten och slingrande snokar. En oerhört vacker promenad iförd klänning och med benen bara.

Väl hemma togs larverna i gräsmattan om hand med hjälp av den rotvält vi fått låna. Gräsmattan är bitvis förstörd men vi gör det bästa av situationen och planterar lökar i hålen. När våren kommer hinner jag förhoppningsvis inte göra annat än att njuta av färgprakten!

Skönt att gå långsamt och lyssna till vattnet. Frid att lika långsamt handla mat och lyssna till okända medshoppare. Oerhörd balsam för själ att därefter laga godaste söndagmiddagen! I stilla mak och utan tid att passa…




❤️