Morgonfynd

frostigt fynd

kottarna avlägsnade & på tork

Morgonen gav mig ett HALLELUJAH-moment i form av blodröd sol i uppgående samt gnistrande frost. Nyper kinderna röda och gör att jag går lite hastigare än annars men oj, så skönt!

Har hunnit promenadfynda en väldans massa lärk-kottar. De är mina favoriter av kottar, näpna som små rosenknoppar. Tanken är att jag ska göra en krans att ha inomhus; kransstomme i frigolit, limpistol, en gnutta frostigt sprej och kottar. Idén är ingalunda min egen, såg en dyr historia sprejad i guldfärg i en affär jag besökte under helgen. Är inte mycket för guld och betalar inte gärna hundratals kronor för något jag, förhoppningsvis, kan göra lika fint själv.

Så där ligger de nu på tork och bara väntar. Fortsättning följer...




♥

Killen i rosa

Tage älskar den rosa kappa som syster Saga skickade honom! Den har fleece på insidan och och fluff runt halsen. Varm och go. Och visst klär väl en skönhet i allt?

♥

Arla bittitid

in med juliga mysljus

s o l e n   i högerkant & de stöpta
juleljusen i vänsterkant

Ännu en morgon där jag betraktar hur solen omständligt sträcker på sig för att orka stiga och sprida sitt ljus. En stor flock gäss flyger i formation över himlen, tittar på dem tills de försvinner som små prickar i fjärran. Kan inte rå för att det varje gång känns som att bli lämnad kvar. Kompisarna drar upprymda söderöver och jag får hålla ställningarna! Har läst att de flyttar ända till Mexico. Föreställer mig att Skåne-Mexico måste vara en strapatsrik flygning.

Gårdagen var stundtals isande kall, en sådan där kyla som det inte går att klä sig mot. Undrade då högt hur tusan gässen klarar att flyga. Kärleken svarade att de har mycket späck som håller dem varma. Replikerade snabbt att "det har jag med, men jag fryser som fan!" Fick ett frustande skratt till svar :)




♥

Äntligen helg- en fin en!

entré julmarknad

fastnade vid hästarna

sickna skönheter!

växterna är viktiga för julstämningen...

...gäller att vara ute i tid.

solen värmer gott...

... & hagarna är vårgröna

blåaste blå himlen

solnedgång

Än är den sköna helgen inte över men vågar sammanfatta den som perfekt i all sin enkelhet. Har bakats lussekatter, pysslats, storhandlats, firats första advent lite i förskott, hafts finbesök... Solen har gjort världen ljus och slipat kantigheten av november.

På lördag hade jag en kompis med lillknatte som sällskap hela dagen och kvällen. Kärleken och vovvarna med, såklart. Fjärilar i magen när det var dags att introducera de yngsta i gänget- vår Tage (hund, 1 år) och hennes Alex (människobarn, 2 år). Var beredd på ständig passning då Tage tidigare med all tydlighet visat att barns fladdrande spontanitet rakt inte är något för honom. Gick på det stora hela fint och blev till en lättnad i mattehjärtat. Alex insisterade på att kalla hundarna för "katt" och Tage replikerade med att inte verka förstå att Alex är ett barn- allt väl! :)
Extra mys med övernattande gäster för då hann vi ju med struntprat och sen men god middag. Samt dessert och mer prat. Innan ögonen blev trötta redan vid midnatt...

Och vet du? Det gjorde verkligen inget för tidig kväll betyder att vakna pigg till en dag som bjöd på sol och klarblå himmel! Packade frukosten som matsäck och promenerade upprymt i en värld som kändes ljusare än på länge.




♥

Slav under solen

den

21:a

november

Vet inte hur det började eller för all del var det kommer sluta. Mitt ljusberoende. Men faktum är att allt kretsar kring solen. Just nu, var jag på väg att skriva innan jag kom på att det ju faktiskt ständigt förhåller sig så.
När solen visar minsta stråle släpper jag varje vettig tanke och springer den till mötes. Det är skor och hundar och koppel och jacka i ett enda fumligt trassel, ska bara ut. Fem minuter med ansiktet vänt mot det ljusa och varma är värt så mycket! Oftast blir det inte just mer än men minuter i stöten men som jag åtrår det som finns där uppe bakom molnen.
Längtar desperat efter snö. Kall, knarrande, vit, gnistrande snö. Något som suger svärtan ur asfalten och åtminstone fyller mig med sagor. Som visar att vi är en bra bit på väg mot det nya året och våren då ljuset återvänder. För det gör ju så, ljuset- återvänder.

Förra fredagen var det sjutton grader varmt här hos oss och lika mörkt. Spindlarna mår prima, myggorna likaså. Rosorna blommar fortfarande. Brännaren vill knappt äta någon pellets. Ogräset jag rensade bort ur sommarkrukorna har repat sig och sträcker sig envist mot himlen. Gässen flockas på åkern utanför och jag bara suckar åt att ingenting följer ordningen. "Ordning i klassen!", vill jag ryta. Därefter vill jag peka med hela handen; domdera gässen till Sydafrika, beordra myggen att ta långhelg, sänka temperaturen så att det bildas isrosor på fönstren. Och kräva obligatorisk sol tre timmar om dagen. Jag kommer köra stämpelklocka!

Hur många dagar på rad orkar jag vara min egen sol? Å, några få till ska det allt gå.




♥

Slappar, var & en på sitt sätt

Själv planerar jag helgen i form av listor på sådant som ska handlas, diskar, tvättar och myser i gråvädret. Ulla sover hopkurad i en liten boll under närmsta filt. Gunni har bäddat ner sig i sovrummet och Tage har fått ett tuggben. Ungefär som att småbarnsföräldrar slår igång en tecknad film för att hålla barnet sysselsatt. Han är en sann vän, vår Tage. Ständigt intill, pockandes med sin lilla nos och tittandes frågande med huvudet på sned. Plötsligt trycks en blöt, kall nos mot benet- bara så jag inte glömmer bort att jag har en hängiven följare.

Syster köpte en bok till mig i somras. Hon tyckte den verkade så mysig och av utsidan att döma var den det. Fast den handlar om orättvisor i Bangladesh och väcker tanke på tanke på tanke. "Innan floden tar oss". Vet inte om jag någonsin kommer lita på biståndsarbetare igen, är än mer övertygad om att rättvisa inte finns och frågar mig om jag kommer ha hjärta att fortsätta handla kläder på lågpriskedjor. En irriterande men bra berättelse om ogreppbar utsatthet. Ska snart fortsätta beröras, går liksom inte att släppa den från sig. Och den är mysigt skriven trots tankarna  och känslorna den väcker.




♥

Vad är fel?

Tidig morgon nummer två. Lagat frukost och pussat iväg kärleken till jobbet. Långsamt börjar det ljusna och lämmeltåget av morgontrafik rör sig hastigt utanför. Vad är det för dumheter min kropp har hittat på? Vi brukar ju sova så gott nu... Hundarna har inte ändrat sina morgonvanor, de snarkar och drömmer högljutt. Kloka djur.

Läser att årets julklapp är en råsaftcentrifug- en sådan som jag velat ha hur länge som helst! Om jag nu ändå ska fortsätta vakna i ottan så vore det ju toppen att kunna göra värsta vitaminbomben till frukost.



♥

Nej, vet du vad!

där hamnade den,
uppspikad utan lov

grannbarnet sålde jultidningar &
jag köpte bland annat denna

Mitt i fixandet och pysslandet dök en syndig tanke upp. Var på väg att messa den vidare, "Är det okej om jag spikar upp kalendern?", innan jag besinnade mig och blev tvärilsk.
Min fråga rörde inte kalendern i sig utan om det var okej att jag, dumma kvinna, på eget bevåg spikade ett hål i väggen. Nej, vet du vad, en del frågor är faktiskt för dumma för att ställas.

Men varför tänker jag då så här? Som att jag tar mig friheter när jag vill slå en spik i min egen vägg?
Du ska därtill veta att Uffe är vår familjs mest passionerade feminist. Han svär och tar sig ton för tre saker; idioti i trafiken, andra mäns idioti gentemot kvinnor och fifflande politiker.

Bakläxa till mig, så är det bara. Och visst hittade jag både hammare, spik och lämplig plats för den där kalendern... Men att be om lov? Skärp mig.



♥

Min egen sol

I dag får jag vara min egen sol, ute femtio nyanser av grått. Inne så mörkt att lamporna redan är tända.
Men vad gör väl det när det enda huvudet vill är att pyssla och baka? Vill minnas att jag tjatade hål i huvudet på dig redan förra året men jag älskar julen. Lugnet, omtänksamheten, dofterna, ljusen, att vi alla blir lite vänligare och att tiden för familjen plötsligt är legal. Och så var vi inne på nationalekonomi och näktergalar igen... Skämt åsido. Omtänksamhet är för mig att laga maten från grunden, duka med finporslinet, sätta telefonen på ljudlöst, att gåvorna kommer från hjärtat och är väl uttänkta för var och en som ska motta dem. Under julen får jag sällskap att leva så där som jag skulle vilja ha det jämt. Kanske var jag italienare i mitt förra liv?

Redan till helgen tänkte jag tjuvstarta med lussekatter och glögg, en vän med lillknatte på besök, tur på julmarknad. God middag. Tända ljus. Frid.

Med lussekatter i tanke och långprommis i rygg hängde jag på låset när vår lilla affär öppnade- jag och en åttioplussare. Vi köpte bägge jäst och kesella. Undrar om hon också glömde russinen?




♥

Pigg som en mört

Klockan har nyss slagit sju på morgonen. Jag är för pigg för att somna om men samtidigt förvirrad. Har just inga morgonvanor. Ute ljusnar det långsamt och jag kan bara anta att den strida strömmen trafik hetsar mot jobb och kanske dagis.

En plan om att gå till den lilla affären och köpa ingredienser för att baka lussebullar utformade sig i huvudet innan jag insåg att där inte öppnar än på ett par timmar.

God morgon!




♥

Mot betalning gal ej näktergalen

Är vi överens om att näktergalen inte gal mot betalning?

Jag vill inte åka till New York bara för att ha sett skyskraporna eller besöka Indien bara för att få en referens. Jag vill inte gå in i väggen bara för att märka att det inte var värt det. Jag vill inte separera bara för att, i sammanhanget, betydelselösa åtaganden kräver mer än de betalar. Jag vill inte gå på tjejfest och prata kläder, smink och frisyr bara för att göra ytterligare en ytlig bekantskap.

Jag vill baka mina godaste kakor att bjuda vännerna på. Jag vill vandra i närmsta stora skog, göra upp eld och grilla en bit fläsk. Jag vill orka göra mitt bästa. Jag vill skoja, skratta, stånka, pussas och vara. Jag vill kunna sträckläsa en bok. Jag vill kunna spåra ur för en kväll.
Jag vill vara så långt ifrån glättigt prat jag bara kan komma.

---

Skrev ovanstående när hösten fortfarande bara var påtänkt. Kände att orden provocerade mig själv och därmed förmodligen andra. Lät det ligga på is och tycker med facit i hand att tankarna är viktigare än någonsin.
Önskar att det vore mer accepterat att mata den där lyckliga sidan av sig själv. Att nationalekonomi och andra konsumerande behov inte fick ta så stor plats. Att vi pratade mer mjuka värden. Att vi gjorde mer som näktergalen.




♥

Äntligen måndag!

Nyser, nyser, nyser och har sovit hela dagen samt eftermiddagen lång. Ovanligt. Fick ett bryskt och därmed förvirrat uppvaknande av hundarnas skall när kärleken kom hem från jobbet. Ledig måndag är fantastiskt skönt och jag kände suget att laga husman. Föreslog oxrullader som ju inte kräver alltför stor insats. Fick till svar att "Ja, det skulle vara gott... Tror inte att vi ätit rullader sedan vi bodde i lägenheten? Kommer ihåg att du slängde dem i väggen när det inte blev som du tänkt dig."
Hmm, är jag sådan? Haha, ja, jag är ju det. Just att misslyckas i köket har fortfarande den effekten på mig.

Idag behöver vi inte skrapa rullader av väggarna för det blev gott och som jag tänkt mig. Vilken tur!



♥

Kökstyrannosaurus

lisa tofft

Har packat ihop ett paket till farmor, en tidig julklapp som jag hjälpt henne fixa. Hon behövde ett särskilt sorts schampo och balsam som slutat säljas hos frisörerna men som jag letade upp på nätet.
Visst är det något särskilt att kunna hjälpa människor som i sin tur tagit hand om en under uppväxten? Inte för att hon är hjälplös på något sätt utan mer bara att det i vuxen ålder går att "betala tillbaks" lite, lite grann. Att skicka ett kort, ringa ett samtal, komma ihåg en bemärkelsedag, ta sig tid.
En verklig ledsamhet att ha mormor och morfar hundratals mil bort- jag hade haft möjlighet att vara där så ofta. Kanske laga en bit mat till dem, handla eller bara sitta där och lösa korsord. Morfar hade kunnat promenera en av vovvarna. Inget att göra åt saken, Skåne och Norrbotten ligger helt enkelt inte grannar.

Kärleken servar med middag och jag håller mig borta från köket. Kliar i fingrarna att få hjälpa till och komma med råd. Jag är en oförbätterlig kökstyrannosaurus- att laga mat tillsammans med mig går bara inte. Så, jag håller mig borta och ser fram emot en salsa, någon senapssås, örtigt potatismos och falukorvtournedos! Magen kurrar i allt högre toner.




♥

Särskild sorts buffert

Har under åren läst om samma ämne men i olika formuleringar- vi borde alla ha en dra åt helvete- buffert. Visst låter det klokt?
Självkänslan mår bra av att kunna diktera sina egna villkor i livet. Med en god självkänsla är det till exempel lättare att hitta ett nytt jobb om det gamla inte nådde upp till dina förväntningar.

Kanske behöver det inte röra sig om en hel årslön på banken som Anne Wibble en gång förespråkade. Även fast det ju vore idealiskt! Kanske räcker det med en mindre summa tillsammans med ett större medvetande. Ett stort huslån gör till exempel att dra åt helvete-möjligheten sjunker drastiskt. Fast kanske går det att odla en del av maten själv? Att lägga om vanorna? Att nätverka och samarbeta i högre grad?

Tycker mycket, mycket om tänket. Jag vill ha en sådan buffert och tänker fixa mig en!




♥

Tänkte lite så här...

Inhandlade gamla kopparformar på loppis för en guldpeng stycket. Tänkte som så här: Dessa använder jag givetvis istället för kulor i julgranen. Ett polkagris-tvinnat band att hänga dem i och vips infinner sig den rätta stämningen. Har jag fått för mig.

Har infört en ny regel som säger att jag måste veta till vad eller var jag ska använda fyndet annars blir det ingen affär. Snabbtänkt blir jag på köpet för vem lämnar ett fynd liksom?




♥

Att inte vara en liten lort

"Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan."


Frågeställningar kan dyka upp i huvudet av olika orsaker. Den fråga jag alltid ställer mig själv i förhoppning att prioritera eller besluta rätt är. På min dödsbädd; kommer jag ångra att jag inte städade mer? att jag inte jobbade mer? att jag inte höll truten oftare? att jag inte accepterade mer? att jag inte var mer moderiktig? att jag inte hoppade en måltid oftare?

Jag är ofta orolig och obekväm inombords men lyckas sällan eller aldrig vara tyst. Det tycker jag på det stora hela är en fin egenskap och modigt.

Tankar en solig morgon.
Av ingen särskild orsak.


P.s På min dödsbädd kommer jag ångra att jag tänkte så mycket innan jag talade D.s




♥

Kristianstad by night

än grönskar det

mysigt

paradvåning som fascinerar

språkpolis, se längst ner till höger :)

Unge herrn mår fint och vi har gjort stan. Åkte in i god tid för att flanera och fönstershoppa innan kvällens middag, hur skönt som helst. Jag spenderade i tanken åtskilliga tusenlappar på lampor, mattor, porslin, väskor och annat vackert. Fick syn på en urtjusig paradvåning. Så skulle jag vilja bo på min ålders höst- eller under någon period av mitt liv. Bjuda hem vänner en lördag kväll, kunna gå en trappa ner och vara mitt ute på stan. Dags att börja byta inriktning på "karriären", uppfinna något revolutionerande, börja spela, börja spara eller åtminstone ställa sig i bostadskö. Ska genast leta upp numret till det kommunala bostadsbolaget...

Under tiden vi satt på restaurangen och väntade på middagssällskapet hann jag lusläsa menyn och fick mig ett gott skratt. Där står ordagrant "Barn under 10 år kostar upptill 125 kr". Även om jag nu inte vore en språkpolis är meningen fullständigt obegriplig.




♥

Så var jag plötsligt jourhavande

När jag väl uppdagade brottet förstod jag genast att det saknades plastbitar. Vassa sådana som rimligtvis är i Tages mage. Har letat igenom alla mattor samtidigt som jag håller koll på unge herrn.

En fredag ute blev till en orolig fredag inne. Å, vad är väl en bal på slottet?




♥

Solen skiner & fredagen är min

Tror aldrig det blev så att jag visade dig vardagsrummet sedan sofforna väl står på plats och med den på auktion inropade 60-tals mattan på golvet? Mattan kostade 625 kronor ny och runt 300 kronor detta år. Älskar auktioner, återbruk och alla kunskaper som kommer därmed! Att miljön mår bra är självklart viktigt men jag skulle ljuga om jag skrev att det är det som lockar mest. Ungefär som förhållandet mellan mig och brysselkål- jag älskar den, frossar i den och tycker att denna ädla grönsak passar till det mesta. Att den också råkar vara nyttig är ett rent lyckokast.

Beundrar människor som kliver ur sin bekvämlighetszon och gör medvetna val som på sikt ger oss alla en bättre värld. Jag gör alltför sällan så. Lagar mat för att jag älskar att laga mat, köper på loppis för att jag är en samlare, har hundarna som ursäkt för att vara ute i skog och mark och unnar mig själv helt fel saker. Jag grubblar mycket och mår bra av att jobba med händerna. Men det slår mig att allt jag gör gör jag för att jag kan och vill.

Solen skiner och jag är på väg i säng. Min helg är ledig och jag vill klä upp mig, äta på restaurang och få nya intryck. Flanera på stadens gator. Så, i kväll äter vi ute- går till sängs med längtan i tanke och mage.




♥

Fulländad porterstek, recept

Bjuder på ett recept så här i god tid inför helgen. Denna stek är inte krävande men behöver viss framförhållning. Det kan jag leva med, kan du?

--------------------------------------------

Porterstek

1,5 kg benfri stek (valde rostbiff)
1 flaska Porter (33 cl)
1,5 dl kinesisk soja
1,5 dl koncentrerad svartvinbärssaft
6 st krossade enbär
6 st svartpepparkorn
2 tsk torkad timjan
2 st stora, grovhackade vitlöksklyftor
1 st klyftad gul lök

# Blanda alla ingredienser, utom köttet, i en stekgryta. Låt koka upp.
# Lägg i steken, den behöver inte brynas. Sjud på svag värme i 30 minuter, vänd steken och sjud tills innertemperaturen är ca 70 grader. Tog mig ca 2 timmar totalt.
# Ta grytan av värmen, sila spadet i en lämplig skål och lägg åter steken i spadet, låt vila tills kallnat eller över natt.
# Innan servering viras köttet in i aluminiumfolie och värms en stund i ugnen. Skiva i sista sekund.

Originalreceptet hittar du här.

Gjorde en improviserad sås där jag använde ca 6 deciliter av spadet, tillsatte ett par deciliter grädde, en knapp matsked svartvinbärssgelé och lite salt. Red antingen med Idealmjöl utrört i lite av grädden eller med Maizena.

Jag var lätt skeptisk till det här med att koka en stek, dessutom utan att först bryna den. Tro mig, det här blir så gott att det inte är riktigt klokt! Arbetsinsatsen är liten så tid finns att lägga på tillbehören.




♥

I konstant förhandling

Vi är bara en pyttebit in i november och jag vill bara sova. Läsa, sova, läsa, sova...
Igår kom en kompis över på middag, vi hade trevligt några timmar och sedan blev jag sådär trött igen!
Varje sak jag ska göra innebär, ibland, timmar av förhandling med mig själv. Att jag tog mig ut på en långpromenad idag medan fortfarande ljust visar på ett visst mått av disciplin.

Har känt mig febrigt krasslig och får hoppas det tillfälligt satt sig även på kreativiteten. För det finns saker jag vet och de är; ingen vinter blir bättre utan frisk luft och dagsljus, ingen vinter blir heller bättre utan D-vitamin och kreativiteten blir inte större av sömn i överflöd. Så jag fortsätter tjata på mig själv och vips så blir allt piggt och händelserikt igen.

Innan dess kommer vi inte ses här varje dag. Om du inte vill ha rapporter över vad jag läst? Under mina två dagars ledighet har jag tagit mig igenom en och en halv roman- illa!
Nu ska jag laga middag, i förhandlingen inför den aktiviteten har jag lovat mig att det är helt i sin ordning att läsa en stund på maten. Du ser, jag är tuff.




♥

Ljusgata

Min småfrusna och inte helt friska kropp blev något piggare av kvällens vackra promenad bland marschallerna. Hade glömt bort den årliga Ljusgatan och bättre överraskning hade jag inte kunnat få!
Vid byns kyrka, som verkligen är charmig på insidan, bjuds det varje år på saft, kakor och grillad korv.
Så, en annars mörk kväll blev till en nära två timmar lång och skön prommis. Fönsterspana är också tillåtet när det lyser så lockande överallt- gillart.




♥