Framkomna, paltmätta & i desserttagen

Vi tog oss fram trots (eller tack vare) läskigt väglag, fartkontroll, en medtrafikant som just krockat med rådjur, brinnande bil som stängde av E4:an och de mindre vägarnas förrädiska backar. Uffe som körde och jag som påminnnde om att hålla avstånd, använda helljus och om att vifta med torkarna. Vi har numer ett teckenspråk för alla dessa viktigheter. Två klapp på handen = glöm inte helljuset, älskling. Har klappat tvåtakt jättemånga gånger samtidigt som ögonen sökt av vilt i vägrenen!

Serverade palten till middag, ägnade en evighet åt att att bära in alla saker, följde farmors särbo hem och har sent omsider kört igång med desserten. Att jag inte fick ett endaste litet tips från er läsare skyller jag på att vi är för lika varandra- inga dessertörer.

Uffe åt en krydda han inte tålde under vårt stopp i Ljungby och har ont i magen. Smaskens filibajs! Ja, bajs.

Vovvarna har lekt sig trötta och gästrummet är vädrat... Snart sover vi gott.

❤️

På väg

Regn, dimma, skymning, jäktade helgfirare och en grad varmt. Inga vidare trevliga förhållanden att vare sig åka eller köra i. Har i alla fall klarat polisens fartkontroll, topp!

Nu ska jag hjälpa kärleken att hålla två ögon på vägen.

Kramkram!

Trött pigg & jagande den perfekta desserten

en palt blir till

formas & läggs i grytan

där den mår gott en timme

innan den får svalna för att kunna
följa med oss på vift

uffe fick vara förste provsmakare

vår gran har fått ljus

till nyårsdesserten, vad säger du?

present till svärisarna

Först av allt vill jag fråga dig vad som är viktigast vad gäller desserten på Nyårsafton. Utförandet eller smaken? Själv väljer jag förrätt framför dessert alla gånger och är inte den där sötnöten som en kanske kan tro. Men när jag nu har blivit ansvarig för desserten så är ambitionen förstås hög. Och idéerna inga. Ser för mig en snygg dessert och därav min fråga. Kan smaken få stiga lite åt sidan för det estetiska?

Har farit runt som en tok denna eftermiddag och kväll. In till gymmet, ut till svärisarna (dit jag kom med gammalt smink och fulkläder men raskt insåg att det visst var fler inbjudna). Lutfisk är förbaskat gott i vilket fall. Slog på stort genom att äta en halv potatis till fisken, ärtorna och senapssåsen. Såsen är alltid det stora samtalsämnet vid våra lutfiskmiddagar. Hur senapen rullades, hur länge, en beskrivning av undertiden tårande ögon och så tips från de som gjort samma sak i en herrans massa år innan. Jag lyssnar noga, varje gång. En vacker dag ska jag köpa en kula och tålmodigt rulla ordentligt stark senap till Säterivägens sås.

Fick bryta upp efter åtta på kvällen för att hinna handla till palten. Hemma var vi strax efter nio och sedan har full aktivitet i köket rått. Kärleken skalade och jag rev- potatis till dubbel sats palt.
Jättejulklappsgrytan har redan kommit till användning tre gånger :)
Tar med de goda klumparna på vår resa men har även lagt undan några till suktande, husvaktande svärföräldrar. Jätteskoj att mitt norrländska går hem även i de skånska stugorna.

Och så är det ju fortfarande det här med desserten. Om du som läser har minsta lilla tips på godsak fin nog för nyår så är jag idel öra. Snälla, överös mig med tips, jag ber dig!
Kan heller inte ta in att jag är mellan jobb. Det här är faktiskt jättestort. Men bra, skönt, annorlunda, fritt, fint och spännande.
Tänk att de valde mig av alla! Jag ska göra mitt allra bästa och lite till- det brukar räcka långt.

Nu ska här ses klart på film, packas och läggas mask på det vintertrötta ansiktet. Får nog ge min förvandling en vecka. Den som rör dygnsrytmen alltså, inte ansiktet.




❤️

Nu är det dags att vända dygnet!

facket tömt & namnskylten inlämnad

morgonstaden

fick ett fint halsband & en blomma
av de gamla kollegorna

Så kom och gick den då- den sista natten och ny tid har tagit sin början. Efter att ha dröjt mig kvar för lite prat och avtackning med de tidigare kollegorna gick jag ut i morgonen för att insupa känslan och plåta det den kalla, klara staden. Visst är det oerhört vackert ljus och läckra konturer av hustak mot himlen?

Känner mig avslappnad och inställd på vila men någon sådan blir det då rakt inte. Har saker att fixa och places to be. Först och främst den årliga lutfisken hos svärisarna denna kväll. Väl åter ska här kokas en jättegryta palt. Vi drar iväg på en liten utflykt redan under morgondagen...
Men allra först ska jag bättra på gårdagens smink, ja jättefräscht men så får det bli ibland, och styra mot gymmet. Måste få ett kvitto från året som gått så att min förra arbetsgivare betalar halva kostnaden. Viktigt och ett nog så välkommet tillskott i kassan!

Jag är glad.




❤️

Sista helgen!

söndag morgon & nio gnistrande minusgrader

john bauersk gran inhandlad på rean,
så glad att jag kunde hålla mig från
den dyra innan-jul-shoppingen!

kylfrysen i dagsljus. färgklick va?

årets sista julskinka kokad i
jätte-julklapps-grytan

Natten som kommer blir min allra sista på hotellet. Känner mig inte sentimental utan kan bara konstatera att det är så. Facket ska tömmas, den sista nattrundan knatas, de sista golven svabbas, de sista mejlen besvaras, den sista frukosten dukas fram och de sista gästerna checkas ut. Sedan checkar jag själv ut som efter en sex år lång vistelse.
Förhoppningsvis kommer just denna söndag morgon vara den sista som jag kommer hem sömning, försöker sova men hamnar mitt i ett krig mellan klampande katt och lättstörda vovvar. Alltså, vad är egentligen problemet med vår kisse? Ska inte katter vara graciöst smygande?
För det är så enerverande att ha jobbat natt och försöka få kvalitetssömn trots dagsljus, lyckas somna men gång på gång bli väckt. E n e r v e r a n d e.

Eftersom det är min sista, sista helg så har jag utöver att jobba orkat bjuda hem till middag på lördagskvällen. En värmande rotsakssoppa med klimp fick det bli. Vi åt tills vi nästan storknade och trots att jag gjort dubbel sats av klimpen och själv höll igen på just den så gick allt åt! Klimp har blivit en klar favorit även här nere i Skåne.

Lät kärleken och de vaffande små ligga kvar i sängvärmen. Själv hade jag blivit väckt en gång för mycket och ville hellre skriva om alla spännande "sista". Äta ett par ägg och dela några bilder... Sedan gör nog jag nog säkrast i att ta min tillflykt till gästrummet. Om jag nu ska ha en pigg och glad sista, sista natt mot vilken jag ser fram.

Det är väl så. Plötsligt är det dags att bara gå.



❤️

Trolleri & genusglasögonen på

före

ny duk? nej, vinyl som vill bli kapad

svårast först

en bra bit på väg

en liten bit i taget

skära noga

bara frysdelen kvar

omedelbar kärlek

voila!

Beställde under hösten en dyr kyl och frys i rostfritt då vi inte trodde att vi skulle ha nog plats i den modell du ser på bilden. Som tur är kom den aldrig trots att vi väntade en hel månad efter det utlovade leveransdatumet. En natt fick jag syn på denna, ytterst modesta tingest som fått bra betyg och den flyttade då hit istället. Energisnål, ytterst billig och ful. Veckorna har gått och tankarna på motiv avlöst varandra. Min hoppande önskan om rosa pelikaner föll på upplösningen i bilden.
Men här finns ju, tack och lov, en trollande Uffe som även känner min vurm för gröna blad. Voila!

Efter ett par timmars mätande, påförande och skärande är det äntligen färdigt. Jag har inte gjort ett förbaskat dugg mer än att prata med mamma, smaka vin, fotografera och kanske hållt ett hörn här och då. Men när kärleken, samtidigt som han håller sig om ryggen, utbrister att "som jag sa, det tar ändå dryga två timmar" svarar jag kallt "ungefär som halva tiden för att laga en riktig köttgryta då..."

Utan att gå in i den vildaste av genusdebatter så är det faktiskt så. Att män fortfarande skapar något bestående, arbetar med händerna, svettas och lider för stunden. Beundras och uppmärksammas för det enastående resultatet. Min gryta är blott god mat, tagen för given.

Och den tanken ska vi ändra på!




❤️

Min Juldag

älskar att slå in klappar!

sötnosar

svårt att sitta still

helgblåsan

närbild på den fantasifulla julgrupp som vi fick i gåva

flyttsvanar på blå himmel

genom granodlingen i strålande väder

en julklapp helt i min smak från hjärtat

& en till- vilken oerhörd skrivlyx!

Juldagen har varit fullkomligt strålande och julaftonen mycket lugn, god och skön. För första gången på flera år såg jag hela Kalle, julbordet smakade fantastiskt och klapparna kom från hjärtat. Karl-Bertil Jonsson, som alltid visas efter att vi ätit men innan tomten kommer är min favorit! Vackert tecknad, vackert budskap och sköna röster. Svärfar erbjöd sig agera taxi så både jag och kärleken kunde ta oss något starkt till maten och vi blev sedan hemskjutsade när vi önskade. Vår bil fick vi levererad nu under eftermiddagen. Vilket generöst upplägg, va?

I går var tionde dagen som fri från raffinerat socker, spannmål och ligthläsk. Hade lovat mig själv såväl julens första glögg som godis, läsk och bröd i så stora drivor jag kunde äta. Julen ska vara god, tycker jag. Märkligt nog är suget borta. Åt inte en enda godis, smakade inte en enda kaka, drack inte en enda klunk lightläsk, åt inte ett enda vörtbröd och glöggen, den lockade inte heller. Var så taggad och sedan kom aldrig suget! Däremot blev det flera av mina egenbakta lussekatter vid hemkomst. Så gott, så gott och det räckte fint.

Under förmiddagens promenad var det ljust som i mars och solen den värmde gott. Äntligen, äntligen har vi fått ett par minusgrader, sådär så det nyper åtminstone lite i kinderna. Tänk så vacker världen åter blir när det grå locket lättar. Fast det är klart, jag behöver nog lite gråblöta här och då för att till fullo kunna uppskatta ljuset och färgerna.
Nu, i mörkret gnistrar gräset som tusen och en diamanter när ficklampans kägla når marken. Så vackert att jag blir stående ute långt längre än två frusna vovvar orkar.

Undertiden jag sitter här och skriver så ligger Uffe på köksgolvet, kämpandes för att klä in vår nya kyl och frys. Sedan den gamla gick sönder har den nya stått här i all sin vita nakenhet och fått mig att vilja kisa varenda gång jag kommit i närheten. Snart, äntligen är den en del av vårt mönstrade, färgglada hushåll. Spännande värre och bilder kommer.




❤️

Tipp, tapp, tipp, tapp...

Kärleken har äntligen fått julledigt och hemkommit med de sista kompletterande köpen inför mysiga dagar och kvällar. Vi har inte svävat iväg och köpt vare sig gran eller fler ljusslingor, inte heller kulor, blommor eller annat som kan kännas nog så måste-ha i jultider. Vi klarade det och känslan är just lika julig som andra år!
Sitter och syr på lilla Ullas juldress som behöver några modifierande stygn. Snart är våra små nissar redo att sprida julstämning kring svärföräldrarnas gran.

Vi fick ett himlans fint blommogram av mina föräldrar. Det pryder vardagsrummet och är som ett konstverk med sina vackra detaljer. Ska ta en bättre bild i dagsljus, om vi får något sådant på Julafton. Det mesta i fotoväg blir bara sudd i dessa mörka tider.
Regnet har mer eller mindre öst ner den senaste veckan och vi har stora pölar på uppfarten. På kvällarna kan jag inbilla mig att dropparna på fönstret är snö som smält men dagarna är både mörka och märkligt årstids-androgyna.

Har tänt en mängd levande ljus och känner mig fridfull trots blötan. Allt väl och lite därtill.

Önskar dig en riktigt stämningsfull Jul!




❤️

Rosa flodhästar & julens spjäll

hallonfrukost

aftonens revben

Lugnet har äntligen nått själen. Ett tillstånd jag inte kan pressa fram med våld utan som infinner sig med tålmodig väntan. Har stundtals legat avslappnad på soffan med två vovvar i famn, andra stunder slagit in fler julgåvor, återigen andra lagat revben som gottat till sig i ugnen och samtidigt spridit god doft. Nu är min jul här.

Pratat med kärleken om förväntningar och rädslor inför allt det januari-nya som komma skall. Jag är för en gångs skull nervös, och det redan. Att berätta brukar få tanketrollen i tankehörnen att bli till stora rosa flodhästar. Och dem vill en väl bara omfamna, ändå? Allt kommer inte bli bra för det kommer bli fantastiskt... kaotiskt, förvirrande, genant, överväldigande och omvälvande. Jag är redo och laddad. Men oj, så spännande och nytt!

Har köpt tomtekläder till våra två små. Frusne Tage älskar sin kappa medan Ulla tittar på oss under lugg och luva. Två söta nosar i lite för stora kläder! Som tack för samarbetet köpte jag även en jätteburk torkade kycklingfiléer- godis för små gourmander. Doftar som utmärkt mat även för människor. Vi ska nog kunna samarbeta, de söta tu och jag.




❤️

En dag i köandets tecken

klarögd efter fem sockerfria dagar!

ska vi få följa med?

kö in till stan

julkänsla i paketpyssel

gudagod gin & tonic

på ekologisk gin i plastflaska
(med pant)

Vaknade av en mardröm- det var måndag morgon och kärleken var på väg till jobbet. Öppnade ögonen, hade Tages nos i knävecket och förstod att det bara var kisse som hoppade på ytterdörrens handtag. Tog kärlekens hand och andades in den gemensamt lediga lördagsmorgonen.

Dag sex utan socker. Har köat mest hela dagen- det går inte att ge sig ut med bil utan att hamna i en kö. Inte heller att ställa sig vid en kassa utan att det är femtio nummer före. Som vi svettats och haft tålamod! Nu vill jag bara njuta Peter Jöback´s jul, pynta apelsiner med nejlikor och känna glädje under sex dagar till...

Ska jag berätta en hemlighet? Tortellinin i sin burk retar mig.

❤️