Pysselpigan

förmiddagspysslet, kärleken 
fixar själva skattkartan

så där ja...

En varm men skyig och lite regnig dag som tillbringats med kreativitet vid köksbordet. Ordnade ihop en "karta" för skattjakt. Verkligen skoj att rimma, skriva, klippa och klistra!
Sedan föll det sig som av en slump att vi fick veta att svärisarna var ute på promenad. Ja, eller de pigga pensionärerna kom förbi och lånade våra hundar... Jag och kärleken blåste snabbt över till deras tomma hus och riggade jakten som avslutas med att de kommer att finna det gigantiska ägget till bredden fyllt med godsaker. Spännande, va?

Mycket mer än pyssel och lite småfix har inte hunnits med denna långsamma söndag. Skönt och en fin grund för en vecka som blir full av arbete. Hårt tryck för oss i handeln när mat-Påsken ska njutas hemma i stugorna. Hur roligt som helst!

Känns ovant när klockan är en bra bit efter sju på kvällen och himlen ännu inte mörknat. Om inte alltför länge kommer kvällarna dessutom vara varma nog för att grilla och äta ute i skymningen. En både bildskön och för själen värdefull period vi alla har framför oss...
Mitt års första stora högtid är Konstrundan med picknick, folksamlingar och bilresor genom yrvaket landskap, inte klokt att den går av stapeln redan denna vecka. Ska jobba hårt men spara krafter nog för att orka njuta riktigt, riktigt ordentligt.

Och just när jag börjat sakna Vitsippan nog mycket för att köpa doften i tvålform har jag fått höra att de små, hoppfulla blommorna minsann, om än blygt, tittar fram ur sina tuvor. Blir till att åka på Vitsippe-safari inom kort. Det är alltid helt magiskt att se dem täcka stora gläntor och breda ut sig mellan fjolårets löv och kala grenar!




❤️

Gråa hårstrån, mamma & tartare

Min första tanke denna morgon: Mamma fyller år, hurra!
Hurra för denna kvinna som, även fast hon är chef för hela tjottabalängen, själv hugger in även denna lördag. Behövs en så behövs en, oavsett titel eller veckodag. Spelar ingen som helst roll om det gäller tvätt eller allmänt. Min mamma är bäst på just det här. Att vara högsta chef men själv ställa upp. Det gör mig till en stolt dotter med rätt att hysa ilskna tankar om lata direktörer på höga hästar och annat påhittat fanskap. En bra chef visar vägen, så enkelt är det. Så enkelt att det är svårt.

Hemmavid händer det saker trots att jag både hunnit med en tur på stan (som genererade ordenligt magknip) och att vi tog såväl sovmorgon som eftermiddagslur...
Mina gråa hår blir bokstavligt talat fler och fler varpå jag funderar över att åter bli rödhätta. Kanske blir det så, igen?

Spånar på en skattjakt till svärisarna nu i påsktider. Det gigantiska ägget är inköpt och fyllt (trots att jag hela tiden känner mig nödd att kvalitetstesta godiset), skattkartan delvis ritad och planen färdig. Vi slår till en dag de inte är hemma... Blir en klassisk men klurig jakt fram till jätteägget.

Underskönt med två lediga dagar efter varandra. Tid att spåna, laga, äta och klura...




❤️

Tankar en torsdag stormig grå

Dagen idag- anskrämliga skrytbygget Galleria Boulevard är än en gång invigd, fast inte med mig på första parkett. Duggregnet avlöstes av blåst för att senare åter avlösa blåsten och så har det minsann fortsatt. Festligt värre.
Men. Jag tog ändå med vovs på äventyr kring åkrarna där bönderna oavsett väder sprider vårens välosande gödsel och arbetar jorden. Sedan kärleken visade mig vägen genom granodlingen och stigen vid sidan av åkern har jag inte promenerat någon annan... Idag kom markägaren körande, stannade till vid oss och skrockade åt de behändiga hundarna "ska du inte släppa di små så de får rulla sig i skiten, de skulle älska det, tyckte det var såg så skojigt ut när ni kom gående mitt i allt"... Jag som först trodde att han var arg för att vi genade över annans mark kunde slappna av och svarade leende att jag nog lät bli det där med rullandet i nyspridd skit. Han skrattade än mer och vinkande där han gasade vidare. Trevliga bybor och grannar!

Gick in på den nyinvigda gallerian en sväng innan jobb, för att knipa mig något bra erbjudande. Stojigt, varm och trång till trots. Jag är inte bättre och kan inte motstå låga priser. Inte förrän i bilen på väg hem efter jobbet, många timmar senare insåg jag vad som saknades i stadsbilden denna molniga men av konfetti glittrande promenad genom staden. Något som min hjärna i det tysta bearbetat. De fattiga människorna som vädjar om pengar fanns ingenstans. Har de blivit tvångsflyttade invigningsdagen "till ära"? På vilka grunder? Hur?

Huset är städat, mina ben är släta och väldoftande- nu saknas bara tulpanerna och några hektiska timmar till i min älskade Deli. Sedan är det helg även för mig. Trötta fötter, fridens liljor.




❤️

Veckans gröna uppdatering

okänd men glädjespridande trottoarbuske

knoppande magnolia

buxbom

knoppande söt ulla på ny matta

En sådan här dag där jag började jobba tidigt, tidigt. Tycker om trots att jag är tröttast nu under eftermiddagen. Får ta en stödvila.
Efter jobbet bytte jag i flygande fläng om för att hinna med första buss hem- och jag hann med hela två minuters marginal. Trots att jag pausade längs vägen för att ta bilder av hur långt våren kommit.
Dessa dagar spelar det rakt ingen roll om solen skiner eller ej, hela världen är knoppande vacker...

Innan jag glömmer. En (till) av mina tidigare kollegor har sagt upp sig. Denna gång hamnar vi inte mil ifrån varandra utan J kommer att börja jobba i Delin, på samma ställe som mig. Hon hade sin första dag av introduktion igår och jag är mycket, mycket glad för hennes skull. Hon kommer till ett himmelrike. Hälsade stolt, glatt välkommen till det nya och under en rast hann vi prata lite skit också. Oj, så roligt att fler får den här chansen!

Under tiden vi "ungdomar" (kärleken och jag) jobbar bedriver svärföräldrarna en skräddarsydd form av hundpassning, modell all inclusive och jag är så tacksam. Vi behöver ofta varken lämna eller hämta utan det sköts som av sig självt. De kör helt enkelt hit och fixar med både det ena och det andra. Nalle målar en sväng, slipar brädorna till staketet, kör strunt till tippen eller klurar. Eva lagar paj, promenerar vovvar, virkar filt eller dukar upp medhavd fika på vår gräsmatta. Eller så hämtar de hundarna och tar med dem hem... Vissa har det bra och jag är sannerligen en av dem. Idag ringde jag från bussen för att berätta att jag snart var åter. Halvtimmen senare hade jag både svärföräldrar och hundar på plats. Vovvar kan och får en bara inte lämna vind för våg hela dagar i sträck och jag är ytterst tacksam för att vardagen flyter på så fint som den gör. Snart dags att riktigt skämma bort våra hjältar igen!

But first lets take a nap...




❤️

När inredningsdrömmar blir till verklighet

nu är det dags för drömmar att bli till verklighet

min magiker & fräscha godbitar

mot kassan vettja!

& vad ska det här vara bra för?!
undrar ulla

längtar tills den läckande, svajiga & gamla
blir ersatt med den vita skönheten

Äntligen, äntligen tog vi oss tid för en dag på IKEA. Solen sken förvisso men jisses så isande vindar och snål temperatur söndagen bjöd. Perfekt att strosa inne!
Handlade allt det där som sedan länge stått på önskelistan och tänkte tacksamt på mamma och pappa som gav oss ett gäng presentkort på just IKEA i julklapp. Perfekt en dag som denna, när inredningsdrömmar tillåts bli verklighet.
Hem kom vi nämligen med ny blandare till köket, färg- och mönsterglad matta till vardagsrummet, stolar till altanen och annat smått. Det roligaste har vi kvar- att skruva och inreda.
Denna dag hann vi äta länge, slå oss ned både här och där för att prata, möblera med det vi funderade på att köpa, provsitta, flytta om... och tänka lite till.

När jag handlar i ett stort varuhus plockar jag det som ska följa med hem, betalar och kommer ut till bilen (om jag minns var jag ställde den) för att upptäcka att allt inte går in. Så hade det blivit även denna dag om inte min käre, när han skulle lyfta jättepaketet med det altanbord vi sett ut till kundvagnen, insett att det här, det kommer aldrig gå. Och det hade det inte gjort heller, visade mätningen. Det förstod i teorin även jag och stod (nästan helt) över tjurandet som brukar uppstå i dylika situationer. Toppen att vi kompletterar varandra och att en av oss tar med huvudet.

Här jag sitter och skriver lyckas jag inte helt stänga ute ljudet från tv´n i vardagsrummet. Mona Sahlin och Carl Bildt debatterar Saudiarabien. Som jag önskar att de bägge fortfarande hade mer framträdande positioner i politiken! I andra hand önskar jag att sittande politiker vågade tala ur skägget som dessa två kombattanter gör. Den här politiska debatten är den första av intresse jag hört sedan jagvetintenär. De bemöter varandra som människor med olika åsikter, inte som ängsliga sprattelgubbar med väl repeterade svar och noll karisma. Det pratar och tycker och argumenterar som folk. Olika men passionerat.

Och med detta sätter jag punkt för ikväll, tack för mig.




❤️

Fortsätter tacka stora "JA"

en dag, nyss

ett glas rött & grönaste grönt efter
vårstäd

min älskade som gjort salladen ❤️

minipizza "vi tager vad vi haver"

mosa två mogna avokados med ett par matskedar
rysk yoghurt, vitlök, salt & peppar...
pssst, glöm för allt i världen inte
 skvätten citron!

Är förlamande slut i både huvud och kropp. Mör på ett flerdimensionellt vis.
Ändå fortsätter jag glatt tacka stora "JA!" till alla extra tider jag blir erbjuden. Vill ju vara där, mitt i smeten, gärna mest hela tiden. Tack och ja.
Denna sena lördag kväll värker ändå kroppen stelt trött samtidigt som jag vågar slappna av för ledig söndag. En söndag som kommer tillbringas med min älskade och på IKEA om vädret nu inte slår om. Status i detta nu? Snöblandat regn och minusgrader- inte halleluja, med andra ord.

När jag jobbar till stängning får det gärna bli mini-pizzor och kallskuret till sen helgmiddag- fasiken så gott, slappt och välförtjänt. Delar med mig av bilder av egna snabbisar som gärna njuts med en avocadocrème...

Nu välkommen tid i soffan innan den stora sömnen.




❤️

Mätta mage & glädja sinne

doft av jordgubbar i kvällningen

belöning för väl utförd dag

den här bilden började chefen
mötet med..

Har haft en lång dag där jag for mot jobbet vid åttasnåret för att återkomma först efter tjugoett på kvällen. Har hela eftermiddagen känt doften av Maxi-köket som denna torsdag serverade våfflor. Kärleken som varit på jobbvift ännu längre än mig tyckte det var en höjdare med våfflor, vaniljglass och nykokt jordgubbskompott...

Min dag har varit fantastisk med ett möte som inspirerade och fick oss alla att skratta. Fasiken vad taggad och imponerad jag blir av begåvad ledning! Full av respekt och beundran för människan bakom titeln. Alla måste vi göra oss förtjänta av våra följare, satt jag och reflekterade för mig själv flera timmar senare.
Som början på mötet började handlaren med att visa en artikel ur dagens Metro, rubriken lyder "Så står du ut med en misslyckad chef". Han bad oss komma ihåg att behålla lugnet, som det står i rutan med råd under artikeln :) Snacka om att det satte ribban och gjorde sinnet avspänt- ultrabegåvat och från hjärtat. Denna anda sitter i väggarna.

Nu vill jag bara lägga fötterna högt och slumra till en serie. Det är jag värd.




❤️

Putsa & feja

storstädning pågår

en av julklapparna från kärlekens syster- superfin!

ännu en ny burk har ropats in!

så fina ihop

Brukar bannlysa mina lediga dagar från att innehålla tråkigheter som får mig att bli kvar inne när solen skiner. Idag tog jag en kort prommis med vovvar som ville längre innan jag återvände hem och in för att ta itu med städning modell grov. Kan inte vistas i mitt hem när spindelnäten hänger dammtunga, golvlisterna är luddiga och jag nyser så snart jag, så försiktigt jag kan, lyfter ett täcke och ser dammkornen dansa i solen. Kanske gror ägg under det där skitiga lagret? Under helgen la jag fram förslaget att anlita en städfirma. Politiker gör det. Kändisar gör det. Chefer på mellannivå gör det. Och tjänsten är tänkt att gynna alla- så sägs det åtminstone. Jag jobbar också hårt!
Fast efter samtal med min älskade, som är av samma åsikt som mig: Jag vill verkligen inte ha hemhjälp, ursäkta städhjälp. Kommer kanske från den landsdel, uppfostran och generation som anser att alla vackert får ta sig tid att ta hand om sin egen skit? Den är en del av livet, på något vis. Om en inte har tid så kanske en får gå tidigare från jobbet någon dag? Planera in den där städningen som en planerar biobesök och middagar. I anständighetens namn.

Efter det personliga ställningstagandet återstod två alternativ.
A: Flytta
B: Bo kvar

Eftersom jag gärna stannar i det vinkelbyggda huset med åkrar så långt ögat ser, där jag kan gå ut halvnaken, dansa i vattenspridaren, vågar släppa vovvarna fria, där de små projekten är många och jag trivs, så...

Efter fejande av golvar, väggar, lister, tak och möbler känns rasten vid kamera och tangenter både välförtjänt och revitaliserande. Som en av de där krämerna jag ser kvinnor i min egen ålder göra  lycklig reklam för. Att grovstäda är minsann både flåsigt och revitaliserande! Ute lyser solen och vindarna fläktar ljumma.




❤️

Gratis guldkant

blommande buske

blir stående, tittande...

tar sig hemma i köksfönstret

pärontomaten är särskilt ståtlig

& det renoverade staketet blir så snyggt!

Idag började jag jobba klockan 06.00 vilket innebar att väckaren ringde tjugo i fem. Snacka om kontraster. Har inga som helst problem med att kliva upp och komma igång, alltid varit den lätt sovande typen som kan rabbla gångertabellen i sömnen. Annat är det när jag tillåts varva ner under eftermiddagen- blir till en zombie och resten av dagen är förstörd. Har gått omkring i ett töcken, lätt irriterad, med vag huvudvärk. Plockat med någon sak här och någon sak där. Nu börjar klockan närma sig sen kväll och jag piggnar långsamt till! Kvällen har alltid varit min vän. Förutom på slutet när jag jobbade natt. Då gav den mig ångest av uppenbara orsaker.

Vad är grejen med min dygnsrytm? Någon som har en liknande?
Under två år jobbade jag konstant dag. Jag vande mig aldrig. Det var ett helvete.

Under promenaden från jobbet fick jag till min glädje se att buskar av okänd art börjar på att blomma. Om jag frågat kärleken, som ju ändå är uppväxt här nere, vad de heter så hade jag garanterat fått: "-Det är en blekrosa trottoarbuske!" till svar. Han är upplysande.
Hemma i det växthus som ryms på ett fönsterbräde är det också hoppfullt grönt och inte alltför skrangligt. Känner på jorden varje dag och pratar med de spå spädisarna undertiden jag luftar dem varsamt.

Kärleken har renoverat staket och jag har lagat middag. Ett ganska sällsynt inslag i kvällsbilden sedan jag bytte jobb och därför desto mer välkommet... Lagad middag. Ledig i morgon onsdag så nu har jag hela kvällen, natten och dagen på mig att ladda för något riktigt smarrigt men samtidigt prisvärt. Veckan före min första hela lön på nya jobbet är här och slantarna inte väldans många. Tackar och bockar för att jag och vi inte ofta har det så.

Ljust till ganska sent om kvällarna gör mig stillsamt lycklig samtidigt som tillvaron ges bredare guldkant. Gratis extrabred guldkant.




❤️

Slö söndag kom igång skamligt sent!

Märkt att jag tog en kort paus från betraktandet, skriveriet och bilderna? Alla behöver vi få längta ibland. Sådär så det kliar av ofärdiga tankar och jag leker sökare med fingrar krökta till fyrkanter framför ögat...

Har haft världens skönaste dag till sängs, såväl folk som fä. Pratat, läst, slumrat en stund till... Läst (nästan) en bok från pärm till pärm- det kallar jag kvalitet och prioritering. Nära, stilla, tyst, tillsammans. Får tacka blåsten och himlen, den tunga grå.
Anade att det skulle komma, gråvädret, redan under gårdagens stros i lös sand och doftande tång. Havet betedde sig lynnigare än vanligt, på något vagt vis.
Mycket sent klev vi ändå ur bubblan för att göra något litet vettigt. Fortsatte utrensningen av ting som inte längre fyller en funktion i vårt hem och gick ganska hårt åt såväl skåp som lådor. Därefter klädde jag på mig, sminkade densamma och så bar det av till stads och kalaset jag var bjuden på.
Hade efter vånda att bestämma mig med en flaska vitt, en bukett tulpaner som gick i samma kulör som det läppstift födelsedagsbarnet brukar bära samt en stor chokladkanin. Sistnämnda för att "det är jag" och såg festligt ut. Ann blev både överraskad och glad, sådant syns :)

Kvällen var oerhört trivsam även om det i början känns lite trevande att träffas hemma hos och utanför jobb. Vi fick se nya sidor av varandra, skrattade och flamsade. Sådär från hjärtat! Spelade även frågespel och trots vånda och lätt oro innan det drog igång- har låga tankar om min egen allmänbildning- så kom jag tvåa. När jag tittade och lyssnade på värdinnan med vänner så kunde jag både se och känna att jag är nästan femton men åtminstone tio år äldre. Fast ändå inte alls.
En fin kväll med kloka, snälla och mysiga donnor. En kväll där samtalen flöt på och berörde såväl tråkigheter som rena källor till det där tokskrattet!
Lägenheten var dessutom så himla mysig med högt i tak och inredd med nästan bara loppisprylar, en till sak vi har gemensamt...

Klockan börjar närma sig midnatt. Största gjutjärnsgrytan står puttrande på spisen med köttfärssås för en hel armé. Behöver ordentliga luncher men även bas till nästa lasagne. Gjorde sistnämnda till middag igår och där rök lagret av färdig sås. Kärleken åt tills han bokstavligt talat storknade och fick lägga sig på golvet med magknip. Gott är det och ont gör det!

När knoppar brister.




❤️

Plötsligt blev livet bara jobb & skratt

Fortfarande till sängs i går morse fick jag ett samtal "Hej Jessan, det här är din chef, Maria från det stora varuhuset som ringer och stör. Jag har ett problem..." Med en hel del sarkasm och skratt, ska tilläggas.
Och vips hade jag fixat både smink, hundvakt och skjuts till jobbet! Vad gör en inte för Marian från det stora varuhuset, liksom? Allt och med ens, för hon är bäst.
Exempel på att min chef måste vara den bästa i världen (efter Pia Sundhage) är när hon lägger handen på min axel och skämtsamt säger "som chef har jag misslyckats totalt, jag har råkat toppa laget denna eftermiddag. En ledare ska nämligen aldrig ha sina bästa spelare på plan samtidigt..." stort, öppet leende.

Och denna fredag var min enda lediga under mars månad. Jag gladde en kollega med att ta hennes pass och kom hem sent, sent... Igen.
Men vet du? Det gör ingenting för jag trivs både nämligen och äntligen.

Är bjuden på paj och te hos en kollega sent på söndag. Glad men samtidigt ängslig. Är sämst på sociala sammankomster. Kör dit med en liten present och lär känna, helt enkelt. Så får det bli, jag är bjuden på kalaaas!

Färdighandlad, hemkommen, duschad och med intagen smoothie var klockan över tio på kvällen... Har inte haft kamera i hand på två dagar men tänker att du kanske vill höra av mig även utan bilder?




❤️

Ibland men alltför sällan (& GRATTIS CAMILLA!)

Ibland slås jag av den förlamande tacksamheten. Kan vara en sen kväll i soffan, liggandes tätt samman med mannen jag älskar mest eller som nu, med en sömnigt tung Ulla i famn. Tittandes ut på det knoppande i mitt lilla rike. Och på en Tage som snarkar i sin bädd intill elementet, insvept i den mjuka filt som svärmor så snällt stickat. Tack, tack och åter tack för allt jag har.

Vad tusan spelar pengar för roll?, känner jag i samma andetag som jag ju gärna vinner en slant på den där lotten som ännu inte skrapats. Bortskämda människa.

Idag får jag så äntligen, äntligen officiellt gratulera min världs bästa Camilla till det nya jobbet! Hon är ett kap och därför kastar jag avundsjuka blickar åt Näsby till. De hade smak nog att knipa den bästa donnan!  Du kommer göra succé och oj så glad jag är för din skull... 




❤️

Att ge & få det lilla extra

Är inte det här en trevlig syn att mötas av vid sista rasten? Glada gurkor till skänks.
Och i personalrummet tårta som tack för gott arbete även denna helt normala tisdag i mars- så har vi det var och varannan dag.

Glada lappar är positiv kommunikation som ger energiska människor som i sin tur ger kunder som känner sig sedda. Så enkelt att det kan vara svårt är min teori! Det är snabbt gjort att skylta enbart förbud och tvång, glömma det goda som människor i alla branscher gör året runt. Den årliga Julfesten räcker liksom inte för att visa någon sin (obligatoriska) uppskattning. Jag vet för jag har verkat även i den småsinta änden av ytterligheten.

Med det i tanken gav jag en dam en ärlig komplimang i val av färg på kappan- den var ett mellanting av rosa och lila. Fuchsia. Ljuvlig! Hon blev så glad och berättade att såväl son som make hade utmärkt smak och hjälpt henne välja. Dessvärre var de båda bortgångna och kappan sparsamt använd. Mitt beröm gjorde att hon fick ha dem hos sig en liten stund till och sken som en sol.

Så, en liten glad lapp kan göra och gör så mycket för mitt välmående. Den är skillnaden mellan fiasko och succé! Gratis gurka :)




❤️

Ännu en sprudlande, varm dag

Med solen och värmen kommer det otåliga i att fortsätta bygga den altan där vi ska inta många av sommarens middagar. Och tankarna på att inreda (utreda?) densamma.
Målet i år får ändå bli att altanen färdigställs, att vi tar oss råd att köpa matbord och stolar samt ställa dit det vi köpt på rea för år sedan- på den tiden altanen bara var en dröm. Att stenlägga samt att plantera trevliga blomster. Med kontanta medel och inspirerad ork.
Hade gärna haft dussintals vackra krukor med växter som plockas in för vintern, en ordentlig grillplats och segel som skyddar under de heta timmarna. Fast vi ska kunna sova gott om natten och det gör åtminstone inte jag om lulllullet köps på kredit!
Har vilmöbler, ommonterade i kartong, som köpts på rea i slutet av samma sommar som huset blev vårt. Och en stor parasoll inköpt på en annan rea, också fortfarande i kartongen. Spännande och ganska vettigt va? Snart kommer de till nytta, betalt och klart.

Snickaren kommer tillbringa en vecka här hos oss i april för att slutföra bygget. Själv har jag kikat runt på IKEA efter bord och stolar. Kommer bli toppenfint så här första altansommaren!
Fast då ska vi ju hinna till det stora varuhuset också. Vädret är bara för vackert och soltimmarna för värdefulla, just nu. Om det blir en grå lucka under helgen så kanske, kanske...

Har enorm träningsvärk i benen efter gårdagens påtande. Det hindrade inte vare sig mig eller vovvar för en ordentlig solpromenad innan jobbet. Så snart jag sitter ner stelnar musklerna och jag rör mig som en gnällig gamling med kramp. En skön gamling, för träningsvärk kan vara det bästa som finns. Får sällan med mig densamma hem från gym hur hårt jag än kämpar!




❤️

En okänd sida av mig?

Lika mycket som jag ogillar spindlar älskar jag att rensa avlopp. Tycker om det jättejättemycket!
Att dra ut långa tovor av hår och fett som samlats i rören, rensa packningarna, montera ihop...
Kärleken får kräkanfall när jag visar mina fynd och håller sig gärna en bit bort. Jag borde ha blivit rörmokare och Uffe säger att det inte är för sent.

Jessica rörmokar-wannabeen... Det visste du inte, va?




❤️