Familjebiljett ❤️

Mellan magsjuka och veterantåg tar vi det lugnt med stros i affärer, lunch på stan och annat som gör mer gott för själen än kanske kroppen och sinnet. Hela gänget fyndade. Syster och Ludde på Röda Korset där lillen blev ett äkta par Converse rikare- han är stolt som en tupp! Syster fyndade en hatt som du kommer få se vad det lider, den passar henne verkligen. Älskar att ha en syster som tvekande köper en second hand-hatt, tar den på sig direkt i affären och bär den hela dagen! Min syster...

Efter timmar av strosande, varav minst en på en bänk i solen, gick vi för att möta kärleken på en parkering flera stenkast från kärnan. Innan vi gick hastade jag till kiosken för en flaska vatten. När vi gått en lång bit; genom parken, rosorna, längs vattnet, på bron blev Ludde törstig. Syster frågade om jag hade vatten kvar och visst fanns det. Förklarade för Ludde hur långt det var till närmsta klunk vatten och att jag sålde mitt dyrt... Blev många kramar rikare där på bron! :)

Bättre än igår, efter stadslek och ångtåg. Då frågade Ludde nämligen: "- Moster... När ska du duscha?" Vad svarar en på det? I förrgår?
Visade sig att Ludde fått höra att han luktade ånglok och det gjorde vi ju bägge två.




❤️

Bilder från en annan dag

Vaknade i gryningen och väntade halvslumrande in de första trampen från övervåningen och våra övernattande gäster. När klockan var efter åtta på morgonen och ingen kommit ner för frukost klev jag upp och åt försiktigt en kopp fil, målade naglarna, redigerade bilder och funderade på vem jag skulle väcka först. I samma stund kom kärleken stapplande ut från sovrummet och berättade att både han och Sandra drabbats av den magsjuka som jag legat sjuk i i ett par dagar redan. Den maghuggande, omvälvande, bubblande, tröttande, elaka. De tu hade mötts i natten, den ene på jakt efter toalett och den andra en hink att kräka i...

Dagen idag är ändå en sådan där lycksalig en. En där jag och Ludde varit på äventyr tillsammans, stundtals bara vi två. Alla som läser här vet redan hur jag inte gärna kör bil och hur jag övar på att bli bättre.

Idag körde jag! Först in till stan för lek med Ludde och sedan hem för att hämta fler passagerare till tåget i Brösarp. Lillen och jag har nu fågelspanat, lekt, åkt ångtåg, kört vidare för att köpa olivolja och därefter spelat Yatzy. Syster gav mig finaste spontanta omdömet efter flera mil med mig vid ratten, just som jag tog av från motorvägen mot stan: - "jag känner mig inte det minsta orolig när jag åker med dig."

Tänk om hon vetat att jag aldrig ens vågat tänka på köra motorväg innan! Idag bara gjorde jag det- kastade rädslan och körde... Hur lugnt som helst.




❤️

Nu, nu, nu...

Nu är de äntligen här. Syster Sandra och Ludde!
Ynglingen fick bestämma vad vi skulle äta till middag och han valde något han inte tidigare testat- Sushi. Unge herrn åt väl inte alldeles mycket men det smakades friskt och modigt. Efter maten fick lillen i uppdrag att plocka in jordgubbar till efterrätt. Ytterst nogsamt och ordentligt spatserade han ut och runt med skålen i högsta hugg... Jordgubbsplockningen avslutades med att klippa några gräslöksblommor.
Väl inkommen ställde Ludde bären på bordet och placerade en blomma vid varje tallrik. Han hade klippt en till oss var.

Vilken kille, alltså!




❤️

Dags för en eftermiddagsvila

Hade ställt in mig på den där regniga dagen som skulle fördelas jämnt mellan köksbordet, sängen och soffan. Visst var det mulet när jag masade mig ur sängen men när jag såg grannarna njuta ute kikade jag på termometern. Tjugo grader. Därtill vindstilla och inget regn i sikte. Högg första bästa tidning med korsord och följde deras exempel. Åh, så skönt att sitta ute och vifta med tårna! Tog mindre än en kvart för lugnet att infinna sig. Klurade på ord, funderade över vilken middag vi ska servera på torsdag, plockade en skål jordgubbar som fick bli lyxfrukost... Såg att flera av våra pioner slagit ut och studerade dem ingående. Jag och humlorna.

Vet att syster och Ludde hellre vill ha en lugn och glad mig än en trädgård fri från ogräs. Och skulle det vara något jag ångrar på min dödsbädd? Att jag inte städade mer?
Svar nej.

Huden känns varm efter timmar ute, dags för en eftermiddagsvila som får vara hur länge den vill.




❤️

Så blev det äntligen måndag kväll...

Är fantastiskt trött. Inte bara i huvudet utan i kroppen och hela mitt väsen. Känns som att jag jobbat sedan mamma och pappa styrde kosan vidare. Men det kan väl inte stämma?
Har jobbat sex dagar, varit ledig en, jobbat sju dagar och är nu ledig en. I morgon.
Kärleken säger att det ska regna vilket passar min dagsform utmärkt. En dämpad ledig dag hemma med sovmorgon och utan ljud annat än vovvar och eget gnäll. Timmar för återhämtning.
Under denna dags promenad till jobbet kände jag inte igen mig själv. Trampade som ovanför trottoaren, ögonen rann och jag kände mig "märklig", stressad, utanför min kropp. Då har jag ändå sovit utan väckarklocka hela helgen. Varit snäll mot mig själv.

Får besök av syster och Ludde på torsdag- då ska energin vara på plats för att njuta efterlängtat besök! Hoppas vi kan åka Veteranjärnvägen mellan Brösarp och St.Olof på söndag för att kanske avsluta med middagsinköp på gårdsbutiker längs vår väg... Älskar att spontant komponera middagen efter råvarorna.

Godnatt från en som ska ta igen sig.




❤️

Trevlig Midsommar!

midsommarblomster till frukost

nedan följer mobilfoton från
djungeln hemma hos svärisarna

vinranka & ampel

en av flera välmående monstertomater

små, blivande druvor

Efter störtregn som smattrade så hårt mot taket att det stundtals var öronbedövande rensades luften upp och strimmor av blå himmel visade sig. Då var kvällen redan kommen och vi fortsatte kura inne, i värmen och de bekväma stolarna. En alldeles vanlig helg i juni.

Efter god mat la jag mig en stund på soffan i svärisarnas uterum och kände mig som inbäddad i en djungel. Tomatplantor, vinranka, pelargoner och palmer visade sig från sin mest välmående sida. Då mina stackars plantor är 20 centimeter höga är svärmoderns 150 centimeter. Intalar mig själv att jag behöver bara få öva lite mer för att hinna ikapp... Hur fint som helst i vilket fall och mobilens kamera gör dem verkligen inte rättvisa. Hur kunde jag glömma ta med riktig kamera igen?

Efter en hel dag på vift var det skönt att komma hem till sin egen soffa och ta djupa andetag. Morgondagen ser ut att bli vacker.




❤️

Traditionsenligt

regn är gratis bling

en medioker lunch lyftes av härodlade bär,
tänk att de hann!

Vill berätta för dig hur Midsommaren är på väg att följa traditionen- det kommer regna, det kommer vara kallt, jordgubbarna kommer visa sig vara utländska och ölen inte smaka så där gott som den kunnat göra om solen sken och solbrännan stack ut mot den vita klänningen. Det kommar att "ooooh så gott"-as åt sillen, dillen, gräslöken, snapsen och nypotatisen.
I år har trippelsmockan slagit till (källa:Aftonbladet); jordgubbarna stulna, ölen i en lastbil som voltat och läckt hela lasten och kylan mer påtaglig än i mannaminne.

Själv har jag bara en tradition och det är att jobba. Säkrast så för det enda året jag hade en helt ledig Midsommarhelg bröt jag foten innan festligheterna ens hann börja!
I år gläds jag istället åt att huset är skönt städat, åt att plocka vilda buketter, åt att våra egna jordgubbar hann mogna, åt att jag efter jobbet är bjuden på sill och potäter... Räcker fint men ge mig en glass så är vi i hamn.

På jobbet är det vansinne. Vansinne. Känns som om hela Sverige varit på plats för att handla charkuterier. Vad är grejen, äter vi inte sill längre?, undrar jag och ler.




❤️

Vänligaste onsdagen i juni

pelargonerna som mamma klippte
ner har fått massor av friska blad

fönsterbord vid lunchen

nya särken

paisley-mönster, skönt tyg och omlott

vårt boende i trosa

ser väl rofyllt ut?

här kommer vi sova gott

En mer än okej onsdag, känner jag. Tidigt jobb följt av lunch med kärleken på stan, spontant stros i affär som visade sig ha min drömklänning. På rea. Minns du hur jag levde i min "särk" som Uffe så fint kallade den? Söm efter söm gick sönder och jag fortsatte älska att ha den på mig. Tills den under en tvätt föll isär. Den här omlottklänningen är just lika ljuvlig. Kanske köper jag en till i morgon...

Och så har jag gjort en bokning av lägenhet för första stoppet på vår kommande roadtrip. Vi kommer köra kustvägen upp till Trosa första eftermiddagen, en lagom sträcka om ungefär 50 mil. Landar i en idyll, kameran kommer behöva vara laddad och med tomt minneskort. Ser så fram emot att strosa bland trähusen vid vattnet under kvällspromenaden. Strosa i Trosa. För lägenheten betalar vi 750 kronor inklusive linne och städ- inte alls fel.
De är är tillitsfullt släkte, de som hyr ut delar av sin privata bostad. Visst är de? För vad kan de göra om vi inte skulle dyka upp? Hur kan de våga tro att vi inte förstör något? Eller sticker innan vi betalat? Ett modigt släkte men i vårt fall behöver de inte vara oroliga.

När jag efter lunch och klänningslycka hastade mot bussen hejdade jag mig mitt i ett steg, något saknades. Var hade jag kameran? Inte i handen, inte i väskan och inte i påsen med inköp. Bara att vända om och hoppas att den skulle finnas kvar på något av de ställen jag besökt. Orkade inte ens bli upprörd, en ska hålla ordning på sina saker. Kameran hade personalen på Joy tagit hand om, glömde helt bort en kär vän i glädjen över klänningen... Slutet gott.

Hur har din onsdag varit?




❤️

Ljuvlig eftermiddag hemmavid

 

Goda tider, det här med att komma hem vid lunch och att se sin trädgård blomma, växa och trivas. Kika på hur jordgubbarna kan växa som det knakar utan vare sig gödsel eller särskild vård. Innan jag talar om för vovvarna att de inte får skälla på förbipasserande...

Vardagsmat på ett angenämt vis.




❤️