Adventsmys & kontraster

Häromdagen var var lyckan stor när snön singlade ner och färgade världen vit. Fick genast lust att baka, pynta, pyssla och leka. En komprimerad känsla av jul som drabbade mig med full kraft, förstod jag senare. Lilla Ulla är lika galen i det vita fluffet som sin matte och jagar snöbollar med en entusiasm hon, lugnet själv, aldrig visar i andra sammanhang. I dag, på första advent vaknade jag rosslig, hördes regnet vräka ner och när sistnämnda bytts mot tveksam sol såg jag hur grannen pysslade i trädgården. Fel, fel feeeel!

En ledig dag tidigare i veckan bakade jag lussekatter, stjärnorna har kommit upp i fönstren, adventsstaken står redo och jullådorna packas upp. Alltid lika spännande att plocka fram de oanvända ting jag köpte under förra årets utförsäljning. För sådan är jag- köper bara växter och mat inför jul. Investerar i nästa års pynt på rean…
Nu har vi servetter, ljusslinga, kökshanddukar, mossa, hängen, ettiketter och massa annat fint att glädja oss åt för nästan ingen peng alls. Hittade kvittot i påsen med fynden och såg att jag shoppat för 148 kronor. En adventsklapp till mig själv.

Advent är mysigt oavsett väder! Månaden som kommer är en fin sådan i min värld. Pysslet smyger sig in som en naturlig del i vardagen och ingen stör sig på om en matnördar. Älskar att köpa presenter. Älskar att baka och att koka buljong till soppa som sedan sörplas ljudligt. Älskar friden, för för mig är julen fortfarande frid. Gör bara det jag känner lust till. Ena året blir det tolv sorters kakor medans nästa kanske tolv hemlagade rätter till julbordet. Åter ett annat bara knäck, lussekatter och pyssel till tusen… Viktigast är trots allt känslan i bröstet.

Ovan ser du vår vecka i bilder. Allt från snölekar till gott för magen och mysa med bok. Blir en himla massa bilder när en slarvar med skrivandet...




❤️

Ett party som kommer stanna i hjärtat!

skumpa på lagret

förfest i bananskjulet

vid dukat bord

kramp i magen av skämten
från scen

vackert, vackert!

galaglada

superb förrätt; olika stadier av lax

smaklig varmrätt- men var det allt? magen kurrade
sannerligen efter den lilla "munsbiten"

fantasifull dessert

vi var ett stort gäng

många fotografer

häftig dimma som avtäcker dryck

paljetter, dryck & dessert- alla osade guld denna afton

när natten blir sen

I lördags stängde butiken redan klockan sex på kvällen då vi i personalen var bjudna på stor jubileumsfest. Tror att vi var 288 anmälda inklusive respektive, inte illa! Själv jobbade jag sent och redan någon timme innan stängning viskades det om att festen skulle börja redan i omklädningsrummet. Fast det var inte sant. 18.02 var nämligen den första flaskan Champagne öppnad och redo att intas på väg mot hastigt ombyte. I lunchrummet vägg i vägg lärde våra stiligt uppklädda respektive känna varandra över ett glas bubbel. Väl i omklädningsrummet jobbade vi kvinnor som ett lag. Någon drog hål på strumpbyxorna men fick en annans extrapar, jag fick hjälp att komma i klänningen och vid speglarna samsades vi ibland fyra stycken för att göra oss i ordning och hinna med taxin som var beställd. Fast det var ju ingen taxi utan limousine raka vägen till röda mattan! Men innan hann vi på grund av problem med logistiken med många glas bubbel på lagret, skratt och skoj. Mitt nyktra jag undrar vad tusan Securitasvakten som skulle "passa" oss tänkte bakom leendet. En studie i människan efter fritt antal glas bubbel.

Mitt starkaste ögonblick från Maxis jubileumsfest är inte ett ögonblick utan många. Dessa stod mina älskade kollegor för. Eftersom jag jobbat sent och inte varit med vid minglet stannade de nämligen, en efter en till för en kram vid bordet där jag satt och för att presentera sig. Efter ett tag såg jag en tår trilla ned för Uffes kind. När vi fick ett par minuter att viska med varandra såg han mig i ögonen och sa "Vet du vad som gör mig lyckligast av allt? Att se dig stråla här. Jag vet att du har det bra på jobbet, har hört vad du sagt men inte helt förstått. Hur uppskattad du är. Eller vilken tur du haft som hamnat just här." Och så gladde vi oss en stund åt livets lotteri. Jag stolt som en tupp, stolt över att få presentera mina nya vänner för Uffe och vice versa.
Efter trerättersmiddag med underhållning emellan, musikquizz, tal, vin, avec, fri bar och hyllningar blev det dans. Men den var jag knappt med på för fy katten så varmt det var inne i lokalen. Satt mest utanför och svalkade mig i ljumma novembernatten. En hjärtvärmande toppenkväll som jag sent kommer glömma!

Hoppas bara grannarna sov där vi vinglade gatan fram vid 2-snåret på morgonen. Jag i klackar som redan i helnyktert tillstånd var svåra att manövrera…




❤️

Känns rakt inte

Att herr November tagit över vår annars så gröna, sköna värld märks då rakt inte av. Eller, visst har han ätit upp bladen på de stora träden men resten av naturen knoppar. Jag färgar håret rött! Målar naglarna fast det är förbjudet! Njuter spirande åkrar! Och promenerar i motljus, där solen ännu värmer! Under veckan som gått har jag anmält mig som volontär hos mitt lokala Röda Korset och hoppas de hör av sig. Gärna snart.

I morgon har jag glädjen att kunna ta med mig kärleken på årets största fest. Vi blir hämtade i taxi och kommer garanterat ha en toppenkväll. Jag med knallrött våffelhår i en klänning som sitter oh så tight och de förbjudet målade naglarna. Längtar att träffa alla- Maxigänget är faktiskt det bästa! Och då har jag en hel del att jämföra med.

Dessutom har en av mina kusiner gjort det finaste. Köpt en digital fotoram och tagit kontakt med oss andra med önskan om att vi mejlar över familjebilder. En efter en slöt vi upp tills gänget var samlat och mormor kommer få en jättefin present när hon fyller år. Så här skrev hon som fick idén:

Hej kusiner!
Nu är jag i vanlig ordning ute i sista sekund MEN mormor/farmor fyller 85 år på måndag!
Jag har köpt en digitalfotoram till henne i present och undrar om ni vill hjälpa mig att fylla den med bilder på era familjer? Speciellt någon bild på er själva men även era barn/pälsbarn. Hon pratar så mycket om allihop och jag tror hon kommer att tycka om att kunna titta på bilder av hela sin familj.

Får bokstavligt en tår i ögat av Petras initiativ. Varför har jag aldrig tänkt på att gå samman? Hon har inte bara gjort något för mormor/ farmor utan något för oss allihop.




❤️

Restfest!

Tittar på Go´kväll som har en utomordentligt bra satsning om hur vi ska minska matsvinnet. Restfest!
Inser att jag själv är i mest positiva laget för hur länge mat håller, kokt ris som inte direktkyls kan en till exempel bli ordentligt dålig av… Jag måste haft en himla tur i en massa år. Doftar och smakar ständigt på maten i kylen och skulle inte få för mig att slänga bara för att bäst-före datum passerats. Är lite rädd för lax och köttfärs, annars kör jag på känsla! Hönsägg kan hålla så länge som ett år i rumstemperatur, vilket superlivsmedel. Här hemma har vi alltid äggen stående på köksbänken, perfekt temperatur för att spontant baka sockerkaka eller för att slå en bea som inte spricker. Orsaken till att det ens finns ett datum på ägg beror på att salmonella kan ha överförts från hönan till ägget. Norge, Sverige och Finland är helt fria från salmonella och vi kan utan oro slicka kaksmet ur skålen och göra glass på färska ägg. Fascinerande, eller hur? Hamnar genast på min lista över saker att vara tacksam över.

Konserver fungerar ofta att äta i åratal efter bäst-före. Så länge vi kollar att insidan av burken är utan färgbortfall eller bucklor. För att vara lite extra försiktig ska maten kokas fem minuter, inte bara värmas upp.
Tillbaks till riset- ris har en naturlig vilande bakterie på ytan (bacillus cereus). Dessa sporer trivs med att kokas, älskar stärkelse och förökar sig snabbt. Är bekväm och kokar ofta koka extra ris för att kanske ha till middag dagen efter. Låter det sedan stå kvar i rumstemperatur och det är tydligen rena vansinnet! Ris ska kylas hastigt, gärna i vattenbad, efter kokning. Om det alls ska ätas dagen efter, därom tvistar de lärde. Alltid kan en lära sig något och jag kommer garanterat handskas annorlunda med just riset i fortsättningen.

Tänk att jag lever och mår prima trots att jag äter "gammal" mat!




❤️

Micro-raseriet

när det regnar både på längden & tvären
ser jag till att njuta av nykläckta pelargonblad

Alex Schulman skrev i en krönika om "micro-raseriet" som långsamt, långsamt fyller hans bägare för att till slut brisera. En bra text som jag känner igen mig i. Tror det kan vara micro-raseriet som får mig att sisådär vartannat år vråla rakt ut och kasta hela grytan med oxrullader genom fönstret då de misskött sig under tillagning… På tal om något annat tänkte jag laga just rullader till middag i lördags men med tidigare vulkanutbrott i minnet tyckte både jag och kärleken det var bäst jag lät bli.

I alla fall lämnade jag det sociala mediet Facebook för några år sedan då det i mitt flöde fanns allt för många som spädde på mitt raseri. Människor jag började förakta och sedan ändå skulle fungera med. Nu är jag tillbaks på samma sociala medie och är himla glad. I mitt nuvarande flöde finns så mycket pepp och värme. Vet inte om gemene människa blivit mer insatt i att kränkningar även kan bestå i ord? Eller om, ursäkta språkvalet, idioterna hänger på andra ställen där de får spy ur sig bland likasinnade?
Har fortfarande några som delar innan de tänker, ständigt verkar vara förkylda eller tvunget måste hitta det negativa i det positiva.

Dem stänger jag av, en efter en. Annars fyller de min bägare.




❤️

Har jag klätt på mig?

hälsade på fåren

& stod länge på bron, tittandes på träden

Bara för att du är paranoid betyder det inte att du inte är förföljd. 
Och i mitt fall- bara för att du drömmer om att sakna kläder/ kan komma på dig själv gående till bussen undrades om du tagit på alla plagg så betyder det inte att du har problem som ligger djupare.

På väg hem från jobbet, iklädd jacka och halsduk tog jag nämligen upp väskan och rynkade pannan åt det som låg överst. Vad gör den kjolen här?, tänkte jag. Innan jag tittade ner och insåg att jag hade strumpbyxor men ingen kjol på mig. Jag säger då det… samtidigt som jag skakar på huvudet. Och fnissar åt mig själv! Virrpanna.




❤️

Jag backar dig närsomhelst!

Efter en stormig natt kom en klar och vacker dag. En där jag tog vovs med mig på långsam om än fortfarande något blåsig promenad. Härligt att få sol på näsan och frisk luft i bröstet! Naturen är fantastisk på att reda ut mina tankar och på att ge ro.
Kärleken har hjälpt sin syster köra grejor till tippen. Vet inte om jag berättat att hon ska bli sambo och köpt hus bara några hundra meter från vårt?

På det hela taget en speciell helg för ikväll blir det surströmming till middag. Igår löjrom från Kalix. Kanske längtar jag "hem" lite extra mycket? Minns när jag bodde i Överkalix och vaktmästaren på jobbet ordnade fantastiskt fin löjrom till ett lika fantastiskt pris. I går fick det räcka med varsin klick på en toast- en sann delikatess som kostar lika mycket som den smakar.

Borde låta bli men kan bara inte- har kikat på kommentarerna efter att min nye idol sjöng sin Lyckolandet under gårdagens Så mycket bättre. Det är så en blir mörkrädd och jag vet inte varför jag plågar mig själv. För att offentligt våga tycka och tänka humant i dagens Sverige krävs sannerligen mod i bröstet och härdad hud. För annars blir en säkert sårad av kommentarer som "jaha, det här är alltså sopan som lyckades få sin förra fru att bli lesbisk, inte släppt nytt på åratal och är torrare än en baguette från nittonhundra…" På youtube har Niklas tolkning ungefär 800 tummar ner och 700 tummar upp.
Niklas, jag är full av beundran och backar dig dygnet runt!

Nu ska här tändas ljus och dukas för fest. Min älskade är iväg en stund för att uppmärksamma sin far på dagen. En dag som denna önskar jag särskilt att jag hade min egen på gångavstånd. Grattis pappa, du är bäst!




❤️

Att aldrig vara första valet

dagens stad

Lägger märke till en mängd saker varje dag, tänker hur jag vill dela på bloggen men vips sover jag i soffan… Ute är det för årstiden varmt samtidigt som sjok av fåglar färgar himlen fladdrigt svart.
Dessvärre agerar denna sida märkligt och tankar på ny bloggadress och allt som där till kommer varvas med latmasken i mig. Blir liksom inte av!

En sak jag vill berätta om och som ligger mig mycket varmt om hjärtat är samtalet jag hörde i lunchrummet en dag.

A: Heeej, allt bra?!
B: Jaaa, verkligen. Du med?! (kramas)
Prat om vädret…
A: Men du, vad gör du på måndag?
B: Inget särskilt, är ledig :)
A: Vill du komma hem till mig och äta lunch?
B: Ja, eller på måndag sa du?
Tystnad…
B: Vad skoj! Jag kommer jättegärna om jag inte har annat för mig!!!!!

Brukar dryfta ämnet med min älskade. Känns inte som det finns någon annan än Uffe som jag har högsta prioritet hos. Överallt annars blir jag vald sist i laget, eller sist är väl att ta i men du förstår? Kanske för att jag känner med, är medgörlig, förstår och stöttar? Det är himla lätt att bli tagen för givet då tyvärr. Ville kliva upp och krama om kollegan jag inte känner, för jag vet hur det skär att få "om jag inte har annat för mig" kastat i ansiktet.
Vad är det för sätt egentligen, att inte bara svara antingen ja eller nej? Utan att invänta eventuellt mer intressanta bud. En lite skamsen situation men uppbenbarligen är det inte bara jag.

Om du inte gillar mig gillar jag förmodligen inte dig heller. Och om jag gillar dig så gillar jag dig jättejättemycket… Lite så fungerar fungerar min verklighet.




❤️