Hemåt jag färdas genom stan

denna morgon inne i city

världens bästa busschaufför

gryningsblått är flott

så tänder vi ett ljus...

Att jobbhelgen avslutades med att världens bästa busschaffis satt vid ratten gjorde min morgon bättre än den redan var. Han har en fantastiskt varm personlighet och vi resonerar kring allt möjligt under våra morgonturer. En rejäl människa.

Oerhört vackert inne i stan nu när julens belysning kommit på plats och temperaturen äntligen börjar dra sig nedåt. För säga vad en vill; när det är grått i veckor så suckar folk över att de är trötta och  över, just det, att det är så grått. När jag längtar kallgrader och kanske lite snö får jag lik förbaskat onda ögat. Men det är ju faktiskt så att med kallgraderna blir luften klarare och med snö blir det ljusare. Den dag det kommer en gråvädersälskare som faktiskt sprider energi, då ska jag göra mitt yttersta för att låta mig ryckas med. Tills dess, ssstörsta möjliga tysssssstnad.

För nu är det liksom vädergnäll, pust och stånk oavsett. Och grått är inte min favoritfärg.
Gryningsblått däremot, det gillar den här donnan.

❤️

Loppis, möte & hopp

allt på bilden är loppis

Vet om att jag är väldans dålig på att ge liv ifrån mig här. Önskar och hoppas att jag kan ge en förklaring till det under nästa vecka, om inte förklaring så bättring. För jag saknar att skriva lika mycket som jag vet att inte skriva i affekt. I affekt är just vad jag är, trots skratt och dagar som passerar så försvinner det bara inte. Det där som skaver och retar. Mig till vansinne.

Å andra sidan har jag på sistone lagt krut på att höra av min direkt till betydelsefulla människor. Berättat hur jag har det och frågat hur de har det. Träffats. Setts. Visat korten och fått se andras.
Förlösande.

Har också märkt att jag fortfarande blir glad ända in i själen när det går bra för människor i min närhet. För varför skulle det gå sämre för mig för att det går bra för någon annan? Vi drar, knuffar, puffar, lockar och släpar varandra, snart är vi alla fria.

I dag fyndade jag på loppis- var hur länge sen som helst. I Göteborg tror jag minsann?
Föll för den fulsnygga ljusstaken på bilden. En finsk skönhet som jag tveksamt närmade mig men som fick kinderna rosigt fina så snart jag tog staken i hand. Eller nej, men fy! så menade jag inte alls din snuskhummer.




❤️

ONT!

Så här ska en väl ändå se ut måndag morgon? Om helgen varit ösig, menar jag.
Har så ont, så ont i mitt inflammerade och svullna öga och det har naturligtvis inte med något partaj att göra.
Efter inrådan från sjukvårdsupplysningen, den på telefon, åkte jag in till en öppen mottagning under gårdagskvällen. Hade ingen aning om att det finns alternativ än akuten en söndag, toppen ju! Och det är mycket riktigt en ögoninflammation.

Av söndag och bio blev det inget alls. Låg blundande och tyckte synd om mig själv undertiden snällaste kärleken i omgångar körde för att köpa lindring.
Brukar bli ynkligt gnällig av en vanlig förkylning- det här är värre för jag kunde inte läsa, bara blunda. Skittrist på det hela taget.

Nu kör vi en ny vecka!




❤️

Från utflykt till Satie

så jädra goda med en avocado-röra i, prova!

bygga sängbord

en ale? jatackgärna

Först långdraget IKEA-stros med vovvar inhysta hos svärisarna, sedan jäkligt nära krasch i rondell (Uffe ⬅️ vid ratten), därefter gäster här hemma till "Så mycket bättre"... I all avslappnad fötterna-på-bodet eller magen-utanför-jeanskanten-enkelhet. Hjärtat är fullt av musik, att bygga möbler, ale och omärkvärdig tillfredställelse.

Nu ska jag låta mig drabbas av Saties Gymnopédie och omfamnad till klockan blir söndag. Minst. Ton för avslappnande, mäktig, värkande ton...

Kanske måste jag inte dra något gammalt över mig ändå. I alla fall inte i dag?




❤️

Jag är så förbannad!, säger jag & ler

Läser och läser, hela dagar och nätter i sträck. Promenerar med kärleken i duggregn och mörker. Novembersommaren har övergått i höst och jag har bestämt växtvärk. Mod- och attitydförändringar som tär enormt på nattsömnen och ger mig krypningar i benen men som kommer leda mig vidare på den väg som är min. Hemma får jag svära, slamra och leva ut det irriterade- det har jag bestämt bestämt. Häromdagen läxade jag minsann upp micron och bröt en nagel på köpet. Och när jag är som mest löjlig ser kärleken på mig och utbrister "hej min vacker..."

Har för första gången kommit i närkontakt med en produkt av uttrycket "nyttig idiot". En person som springer andras ärenden utan att vara medveten om att så är fallet. Som stöder en samhällsordning eller organisation utan att ifrågasätta. En behjälplig person som blir tillkastad ett "motiverande ben" med jämna mellanrum. När jag är generös tycker jag att det är sorgligt, annars skrämmande patetiskt.
Är så stolt och tacksam över att den idioten aldrig varit jag!

Inget går upp emot ledig fredags kravlösa avslappning. Har kört runt kärlek och vovvar under kvällen och vid ratten prat-tänker jag obehindrat samtidigt som jag ser mötande billyktor dundra förbi. I morgon bär det av till IKEA- julbordet står framdukat! Lär få provligga sängar en timma efteråt men det är det värt.




❤️

En godare magkänsla

suovas från mina hemtrakter

tage är en tålmodig modell,
till och med när matte ber honom
posera på en bok

Har ätit gudagod suovas som pappa rökt, legat i soffan och sett på dansk serie, pratat i skenet från de levande ljusen och bara mått. Souvasen har jag sparat till en speciell dag och jag kände instinktivt att den dagen var kommen. Kanske ser jag piggare ut nu? Det enda som saknats var en välkyld Apotekarnes julmust. Kommer fler kvällar i soffan framför fler serier.

På tal om i morgon. Struntar i om regnet hällar- jag ska upp i ottan, köra kärleken till jobbet och sedan vara med bil hela dagen. Åka till havet, andas, vara. Bara jag, vovs och havet.

Klockan börjar närma sig midnatt men jag har en buljong att koka över natt. Bäst att få de magiska råvarorna i grytan, ge dem en kärleksfull omrörning och sätta hela härligheten på småputtring...




❤️

Att vara Fröken Svår

"Du kanske sa nånting som ingen alls förstod
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra

Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg

Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra
Och att det gick att göra om

Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot dom som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår

Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt"



Lars Winnerbäck




❤️

Små glittrande speglar

myssöndag & rofyllt

regnar pölar

Måndag morgon efter arbetad helg. Har fått höra att jag ser trött ut, två gånger. Har aldrig hänt mig innan. Fast inte alls märkligt då jag känner mig slutkörd ända in i själen.
I går såg jag på mig själv i spegeln och spontantänkte ordet concealer. Vet knappt ens vad det är men får se till att bli ägare till en och det snarast. Är det bra skit? Säljs de på vita marknaden?

Annars är det stabilt och ute regnar pölar mellan stormbyarna. Små glittrande speglar i det alltigenom gråtäta.




❤️

Hastigt livstecken

många rundor att hämta virke

gott om kalla snickar-öl

vacker

klurig start

skymmer tidigt, ram klar

själva däcket på plats

flitens lampa

snickaren ville ta ulla med hem

Av anledningar som jag inte kan berätta om här så har jag haft en riktigt ordentligt jäkla taskig vecka. En bitter erfarenhet rikare. Hur många bittra erfarenheter behöver egentligen en människa innan hon tappar sin tro?

Men.

Här byggs altan, äts gott och pratas massor. För mig viktiga, vettiga personer kliver fram och lyfter mig. Snart är vardagsinspirationen också tillbaks.

Sammanfattning: Ljusen brinner rogivande, snickaren gör i vanlig ordning ett fantastiskt arbete, jag har på egen hand kört till Byggmax i kvällsrusningen för att köpa trallskruv (helt otroligt att jag vågade!) och kisse tog av okänd anledning sin tillflykt upp i vår högsta tall. Där satt hon i hjärtskärande fyra dygn innan hon vågade sig ner igen.

Altanen blir huuur fin som helst och snart är det jul :)




❤️

Ska vi gå över ån efter vatten?

rekommenderat av svenska vegetariska
rådet. dock importerat & inte eko.
många fina symboler... 

två fina eko-produkter som jag vill rekommendera!
godare buljong kan inte köpas i tärning.

längst bort i bild skördas potatis. som förmodligen inte
är eko. borde jag ta bilen till stan & köpa istället?

Läste en text skriven av en fårbonde med ett litet lantbruk. Fåren har det hur fint som helst på gården och såväl kött som ull tas tillvara. Fårens ull besprutas inte och djuren har inte fått några läkemedel.
Garanterat fritt från gifter men inte eko-certifierat.
Ekoköttet som finns i min mataffär kommer nästan uteslutande från utlandet. Nya Zeeland verkar vanligt. Där får man både bespruta ullen (en gång) samt ge djuren viss medicin.
Jag förstår att en liten fårbonde i norrbottens inland inte har råd att Eko-certifiera sig. Viktigast för en djur- och naturvän måste väl ändå vara att i hjärtat veta med sig att man arbetar på ett hållbart och schysst sätt? Att hon är mer närvarande och ekologisk än de certifierade institutionerna?

När jag läste texten av den svenska fårbonden slog det an en sträng i mig. För jag tycker om tanken på eko, köper det när plånboken tillåter och jag tycker att varan motsvarar den extra kostnaden. Köper det gärna. KRAV tycker jag ännu mer om vad gäller köttprodukter, har fått för mig att djurhållningen är mer i fokus där.

Men för mig med ett intresse av normalgraden så blir alla dessa märkningar en djungel så snårig att det till slut inte känns som jag hittar. Låter det konstigt?
För vore det inte bättre om jag bara gick tvärs över åkern till grannen som säljer potatis, lök och morötter? Har ingen aning om grödorna är ekologiska. Eller ska jag åka in till stan, leta mig fram till hyllan med ekologiska varor och slå till på växthusodlad lök från Holland?
Ska jag rata säteriet några kilometer bort? Kossorna ser ut att tas väl omhand och ägarna brinner för vad de gör. För i matbutiken finns ju det där ekologiska köttet från andra sidan jorden.

För att äta mindre kött så testar vi det här med sojaprodukter. Färs och grytbitar var vad som fick följa med hem nu senast. Har vridit och vänt på förpackningarna. Produkterna rekommenderas av Svenska vegetariska rådet. I övrigt verkar det importerat och inte ekologiskt.
Hur har arbetarna haft det där de stått och skördat dessa sojabönor? Har de behövt bespruta för hand samtidigt med en bebis i sjal på magen?
Bara för att det är vegetariskt, vilket låter nog så samvetsgrant, behöver det inte vara bra. Rättar jag mig själv.

Så var det det här med fulköttet från Danmark och gifterna i bananer. Klart jag inte köper danskt kött. Har inte gjort på över ett år. Om jag ätit fläskkött på restaurang, vilket jag inte gör, så hade jag krävt att det inte var danskt. Gifterna i bananer är inte bara skadliga för människa och miljö- företagen som profiterar på verksamheten beter sig rent oetiskt. Klart jag inte vill att en pösmagad gubbe till ska ha råd att gå på dagens tredje massage eller åka till Sydafrika och skjuta en tiger. Eller vad nu oetiska gubbar gör på sin fritid. För mina pengar.

Är det kanske okej att skapa en egen märkning styrd av samvete och förnuft? Som att jag väljer närproducerat framför ekologiskt. Närproducerat och ekologiskt när tillfälle ges.

Nej, nu fasiken tar jag på mig stövlarna, korsar åkern och köper mig lite potatis! Det är i alla fall att inte gå över ån efter vatten. Får nöja mig med den slutsatsen så länge.





❤️

Nytt: Gästbloggare!

Sitter här och tjuvlyssnar på den tvtittande och soffliggande ägaren till denna blogg som pratar med Tage sägandes att han har en söt mage efter husse och ett skarpt intellekt efter matte. Jo man tackar!
Det var väldigt längesen jag skrev något så här, och nu vills det ha gästbloggande minst en gång i veckan. Vet att jag kan skriva, men måste ha både anledning och inspiration, och det är minsann inte lätt att knappa fram något på beställning. Vi får väl se om och vad vi kan åstadkomma med tanke på den inledande kommentaren. Ha.

Som de flesta vet som läser den här bloggen är dess egentliga skribent en alldeles lysande kock och då och då uppnår hon sina egna mål med att få till det med smak och konsistens som hon hade tänkt sig att det skulle bli. Faktiskt är det så att jag ibland får sitta och äta upp maten hon lagat alldeles själv. Ja hon sitter ju visserligen på andra sidan köksbordet naturligtvis, men då det inte blidde som hon tänkt sig med smak och konsistens ska hon inte något ha. Man kan ju förvisso bli mätt när man spenderat flera timmar vid spisen innan anrättningen är klar. Men ändå. Det har minsann hänt att jag kunnat övertala henne att det är hur gott som helst bara för att få henne att förstå hur gott det är.

Kan berätta att lasagne enligt den här bloggens egentliga skribent tog 13år att få till smak och konsistens på. 
Så denna afton fick jag sällskap vid köksbordet. Gott är bara förnamnet!

Hennes U

❤️

Fullkomligt slutkörd

så här ser det ut i dag

jordgubbarna sätter nya skott

spretigt grönt

Har jobbat 34 timmar natt sedan i fredags kväll. Utmattande i sig ska jag be att få berätta! Därtill sovit riktigt uselt, kan jag ha skrapat i hop 7 timmar totalt, kanske? Fast jag kommer hem fullkomligt slutkörd så går det ändå inte att somna. Kliar i mig där jag vrider och vänder lakanet till en obekväm korv. Den här känslan kan jag aldrig bli vän med.

Nu tar jag hundarna och går tills vi inte känner igen oss längre. Då vänder vi och tar en annan väg tillbaks...




❤️