Lusten att låta bokstäver bli till ord

Lördagsgodis en torsdag

Otålig bakom galler. Liten Ulla som är bekväm med
hästar, inte gillar framfusiga hundar, älskar barn, 
har simmat i havet och springer lös tjugo av 
dygnets tjugofyra timmar

Ampel som jag gjort själv med ett
hopplock av delar

Börjar bli en stund sedan jag tog mig tiden eller hade lusten att låta bokstäver bli till ord.


Varje år, denna dag, tänker jag av ohejdad vana samma sak, nämligen "att det redan är juli!"
Juli månads första dagar består av idel grattis-samtal, aldrig talar jag väl med min familj lika frekvent som nu. Syster Sandra fyller år den 1 juli, pappa Micke den 2 juli och jag den 4 juli. En hel del ringande kors och tvärs alltså.
Med samtalen sjunker sommarens åldrande in i medvetandet. Fifasiken, redan juli.

I går, på min födelsedag, fick jag vandringskängor av mina föräldrar, Uffe och svärföräldrarna. Riktigt fina sådana. Kängorna hade jag provat ut själv och de kändes fantastiskt sköna även sedan jag provat att gå i dem inne flera gånger. Beslutade mig för att ta dem ut på en kort premiärtur men redan efter 500 meter hade jag grymma skavsår på bägge hälarna. Mina fötter, alltså. Bara att tvätta skorna och hoppas på att de skulle gå att byta. Det gick och jag drog en suck av lättnad. Uffe tog dem åter till affären så jag slapp, tack fina du ♥
Av Uffe fick jag även den lilla saxen på första bilden. Vet inte vad det är med mig och den där saxen men den gör mig lycklig. Alltid hittar jag något litet att knipsa av eller tukta. Att kunna göra det med just den där lilla, vassa, behändiga kompisen gör mig gladare än vad som kan anses normalt... ;)

Finns förresten en låt som tar fram det bästa i mig- Ane Bruns "Do you remember".
Går inte att göra annat än må bra när den låten spelas. Blir åter den flicka som en gång frågade sin mor "mamma, vad är ett problem?"

♥