Alla andra hinner inte heller

min själsfrände är grafiker... själv är jag nyutbildad, av 
densamme, i kollagens vackra värld

Ägnade gårdagskvällen åt att putsa och feja. Tycker om att flytta och justera, att börja helgen med ett skinande rent bo. Torka och putsa fjädrarna, för att använda en liknelse.
Andra människor blir kanske nöjda över det de städat? Hos mig växer frustrationen, förfallet blinkar i neon, fler och fler saker som bara måste åtgärdas flyter upp till ytan...
Förr, tills för ett par år sedan, kunde detta mycket väl få mig att börja gråta förtvivlat eller att kanske kasta ett glasföremål i väggen och sedan börja gråta för att det ju var dumt av mig att bli så där arg.
Nu gör jag klart det jag bestämt mig för, lämnar resten och går till sängs. Läget är sällan lika akut följande dag.

Förra veckan köpte vi ett köksbord på secondhand-marknaden och åkte till Ivetofta för att hämta upp nyförvärvet. Gps:en tog oss längre och längre ner mot den vackra Ivösjön och slutligen stod vi framför en gigantisk, strandnära villa, hoppas det inte blir högvatten för då får de simma!, där en man med viss pondus och välvårdade kläder, mötte upp.
Vi blev visade in genom en groventré och gissa om jag blev förvånad när jag förstod att det inte bara är jag som har områden av kaos i hemmiljön. Såg likadant ut i strandvillans grovéntre som det gör i vårt garage. Likadant, hör du det?

Alla andra hinner inte heller.

Tihi.


♥