måndag, december 17

Nya traditioner...

... låter alldeles bakvänt. Med den inställningen har jag heller inte lyckats skapa några.




paketet till hemtrakterna sänt på sin färd

så här ser det ut i skrivande stund;
plusgrader & tredygnsdimma




Att vara lchf:are i juletid är ingen munter historia. Hjälper heller inte att jag är en, i grunden konservativ varelse. För om lussekatterna inte behövde smaka på pricken som förra året så kanske jag provat en tillåten variant?
Självvalt, javisst. Men likafullt en kamp. Min kamp på min blogg. Du är välkommen att läsa vidare!

Älskar förutsägbara upprepningar, tråkiga människa! Därför tittar jag jag förtjust på Kalle varje Julafton och äter likadan mat som jag alltid gjort. Trots att prinskorv inte nödvändigtvis är det godaste jag vet. Ny smak på sillen är okej, även om den traditionella "ryska", vars recept jag fått av föräldrarna, smäller högst. För mig var julen den högtid under året som hade starkast traditioner, den enda jag firat fullt ut och den jag njöt mest av.
Hela december brukar bestå av pyssel och av att baka fikabröd i överflöd. Av att dricka glögg vid varje adventsfika, av att adventsfika! Av att äta lussekatter i stearinljusens sken. Av att bygga pepparkakshus. Av att dekorera hemmet med skålar fulla av hemkokt godis.
Med magen full av saffransbröd och luften mättad av en kryddig glöggdoft kom lusten att skapa än mer stämning och av att lyssna till Jill Johnssons julskiva. Bara den som duger, ju.
I år får jag för allt i världen inte inspirationen att väckas ur sin slummer, inte känslan att infinna sig.
Kan, av förklarliga skäl inte börja i pyramidens botten och bygga upp med de sedvandliga dofterna och de för handen välbekanta sysslorna och då fallerar tydligen även resten.
Jul ska vara jul som jag är van vid, nya traditioner göre sig icke besvär :)
Därför är vårt hem sparsamt dekorerat, alla planer på en gran i vardagsrummet avfärdade som kostsamt tjafs och ännu har jag inte så mycket som smuttat på glöggen.

Orsaken till att jag skriver om detta är att här finns en lärdom begravd. Inte nyttigt att fastna i traditioner knutna till konsumtion eller yttre omständigheter.

En lärdom jag själv, ännu inte lyckats omsätta i känsla. När fröet, nu börjat gro brukar det så småningom slå rot, återstår att ha tålamod med mig själv...










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar