Filosofiska rum

Under tisdagskvällen var det som om lugnet infann sig. Bara sådär. Halvlåg i omslutande fåtöljen med benen bekvämt uppslängda på en fotpall. Vilade kroppen men lät huvudet leka med bokstäver. Dukade sent omsider fram en ostbricka på diskbänken. Sa "ta ett fat och förse er" och glömde nästan av tiden samt det faktum att en natts arbete väntade- vi var så inne i betygsättningen av ostar och tillbehör. Karlarna snackade kommande gemensamma projekt och Per skissade på ett av dem: vår drömaltan. Fast det blir till våren, nu ska här njutas av att det inte längre drar kallt.

Ledig i nätterna två. Ska komma igång med motionen igen, hitta vardagsglädjen och skrattet. Någon mer än jag som tycker att bistra vindar viner? Jag ser trötta, suckande medmänniskor. Är själv trött för guds skull. Överallt rapporteras om dåliga ekonomiska tider och arbetslöshet. Överallt ska det köpas och ju mer vi köper detsto mer måste vi jobba. Arbetsmarknaden av idag gagnar inte individen utan lutar allt mer åt att människan är en slit- och slängvara som duger så länge den högpresterar. Därefter väntar personlig kris som utbrändhet och kanske en trasig rygg. Går inte livet vilse i karusellen? Blir inte samvetet överhettat? Tar vi inte ännu sämre beslut med ett svart samvete? Vem bestämmer vilken individ som offras?
Själv är jag lyckligast som i lördags; kockandes med bubblig publik, prat, skratt, musik och framförallt äkthet.

Kommer att knäcka den här filosofiska nöten i samma veva som jag motionerar. Ystra följeslagare, frisk luft och natur är bästa redan för att nysta i tankar som vill på att växa.
Fast två saker vet jag säkert. Allt kan verkligen inte köpas för pengar. Jag har fått det där som inte kan köpas.



♥