Kökstyrannosaurus

lisa tofft

Har packat ihop ett paket till farmor, en tidig julklapp som jag hjälpt henne fixa. Hon behövde ett särskilt sorts schampo och balsam som slutat säljas hos frisörerna men som jag letade upp på nätet.
Visst är det något särskilt att kunna hjälpa människor som i sin tur tagit hand om en under uppväxten? Inte för att hon är hjälplös på något sätt utan mer bara att det i vuxen ålder går att "betala tillbaks" lite, lite grann. Att skicka ett kort, ringa ett samtal, komma ihåg en bemärkelsedag, ta sig tid.
En verklig ledsamhet att ha mormor och morfar hundratals mil bort- jag hade haft möjlighet att vara där så ofta. Kanske laga en bit mat till dem, handla eller bara sitta där och lösa korsord. Morfar hade kunnat promenera en av vovvarna. Inget att göra åt saken, Skåne och Norrbotten ligger helt enkelt inte grannar.

Kärleken servar med middag och jag håller mig borta från köket. Kliar i fingrarna att få hjälpa till och komma med råd. Jag är en oförbätterlig kökstyrannosaurus- att laga mat tillsammans med mig går bara inte. Så, jag håller mig borta och ser fram emot en salsa, någon senapssås, örtigt potatismos och falukorvtournedos! Magen kurrar i allt högre toner.




♥