Idag har våra gäster lämnat oss och rest åter hem till Kiruna. Där väntar mygg och regn så det var med stor koncentration de sista morgontimmarna av sol avnjöts på altanen... För mig väntar ett par korta jobbpass innan jag har en ny tredagarsledighet, inte illa alls i solskenet det ljuva.
Gårdagen var fantastisk. Syster fick sin tårta på sängen och frukost på altanen innan vi helt enligt tidtabell gasade iväg mot Tosselilla för karuseller och vattenlekar. Strålande sol, klarblå himmel och en skönt fläktande vind. Ludde har blivit en så himla stor kille som numer får åka nästan alla attraktioner så för honom blev det allt från tjurridning till go-cart! Vi blev riktigt imponerade över att han lyckades hålla sig kvar 88 sekunder på tjuren, vilken stark en.
När jag tänker tillbaks på veckan har vi hunnit med en hel massa utan att på något vis stressa eller pressa in grejor. Eftermiddagarna har varit lugna med spel och lek, middagar har det blivit trots att jag inte tillbringat särskilt många minuter vid spisen och frisk luft har vi fått. En av de "skojigaste" sakerna denna vecka var en morgon när vi skulle äta frukost på altanen. Syster hade fixat gröt och jag satt ute och väntade på att de andra skulle joina mig. Då kom Ludde ut med sin frukost och berättade att "mamma har spillt kaffe i erat kök". Frågade honom var hon spillt kaffet och fick till svar "mitt på köksgolvet". Tänkte inte mer på det utan vi käkade och väntade på att Sandra skulle komma. Hann äta upp, fortfarande ingen syster. Väntar några minuter till, fortfarande ingen syster. Jag och Ludde går in med våra tallrikar när Ludde säger till mig att komma och kolla vad Sandra gjort! Syster sitter ner på golvet en bit bort, delvis skymd av ett skåp och ber mig med vädjande röst att stanna utanför köket. Hon ser mycket olycklig ut. När jag går fram till henne ser jag hur hon spillt ut hela kannan kaffe, med kaffesump och allt längs vår vita köksvägg, så att det runnit flera decimeter ner mot golvlisten och hålet för rören till elementet som sitter där.
Där satt hon och torkade frenetiskt vilket ju inte är så enkelt på en vit vägg med struktur! Jag blev så klart inte det minsta sur... men hennes olyckliga min alltså :)
Kaffet fick hon bort, väggen är som ny igen.
Vilken kanonvecka vi haft!!!
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar