Vi lever inte länge nog...

... för att rätta till allting de de gjort. Mot dig. 

sovrummet har äntligen fått en
taklampa, 50 kr, loppis

gratis konstutställning

älskar att laga mat!

här i finns vår blivande trädgård, hoppas jag...

att anlägga en blomsteräng

Lyckan och känslan av frihet bor innanför bröstbenet.
Har först sent i livet förstått att jag tycker mycket om september månad. Uppskattar den rent estetiskt, för den syrerika luftens skull och för att sommarens mer euforiska tillvaro ersatts av en årstid som nog speglar mig som person bättre.

Naturen är full av skatter så här års; bär, svampar, motiv, syre som renar tankarna. Den annars ganska hårt trafikerade gamla banvallen där jag och Ulla knatar varje dag ligger, till min glädje, öde. Går helst i egna tankar pratandes för mig själv och med de djur jag möter längs vägen. Brukar mest vara hästar, får, och fåglar men en och annan gång bryts vardagen av ett rådjur eller de tydliga spåren efter vildsvin.

Vi lever i ett vackert, fridsamt land. Tänker mycket på de som inte har mat. Som kanske aldrig har varken tid eller möjlighet att få strosa i skön skogsmiljö. De som haft lite otur. För det är just det det handlar om, livslotteriet. Ingen självklarhet att du eller jag skulle födas här och nu.
Dagar när jag känner mig trött på ekorrhjulet brukar jag ganska snart dra mig till minnes att ja; jag bor i ett stort, naturnära hus tillsammans med mitt livs kärlek, att vi bägge två har fasta jobb, att vi råkat födas i ett land som tillåter att vi tycker och tänker som vi vill, att vi har råd att hålla oss med en bil som tar oss till nya platser, att vi aldrig skulle ha problem att köpa mat, att himlen ofta är blå och att jag, om jag hade den önskan, skulle kunna gifta mig med en annan kvinna eller rösta på valfritt parti utan att bli stenad till döds.

Vår lilla Ulla är snart fjorton månader.Vägde henne igår; 2216 gram. Liten, liten blivit större...

♥