måndag, september 3

Likt en bedragen kvinna

... vägrar jag inse det uppenbara. Vill inte släppa taget. 



grannens fru dahlia blommar
 som vackrast



Fåglar i formation, ett nytt bett i den luft jag om morgnarna andas, glädjen som väcks när jag ser en mygga, kalla vovtassar på magen, önskan att tända lampor redan innan klockan nitton, avsaknaden av loppis-skyltar längs vägarna. Sockor och kofta och husmanskost och en önskan om nya plantor i krukorna här, ute på gårdsplanen.

Samtidigt långa eftertänksamma stunder betraktandes de himlens nybyggare som nu gör sig redo för att dra mot varmare trakter. Orkens och modets tid.

Hösten är här och vemodet med den. Jag trivs.

I kväll hämtar vi hem en gammal säng... 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar