Varför så energisk?

... har velat utvärdera lite innan jag berättar att mitt liv är annorlunda.

överflödig & till salu

För några veckor sedan var, som du vet, mamma och pappa på kärt besök här hos oss. Pappa hade sedan en tid ändrat kost och jag blev motvilligt inspirerad. Så inspirerad att jag ville fortsätta även efter att besöket var över. Tack pappa!

Äter sedan ca tre veckor tillbaks lchf-kost (low carb high fat) och det är alldeles, alldeles fantastiskt. Aldrig hungrig, sällan sugen, på mycket gott humör, med en mage i balans, energi till tusen och med en sömn som gör att jag vaknar utvilad. Inga berg, inga dalar- på ett skönt sätt.
Tycker inte det finns anledning att här vara mer ingående gällande själva "dieten" men om mig själv kan berättas att jag har valt att utesluta så mycket kolhydrater som jag finner möjligt. Äter inga baslivsmedel med uppenbara kolhydrater så som bröd, pasta, ris och potatis. Äter heller inte godis, juice, grönsaker eller andra matvaror där det är mer än 5% kolhydrater per 100 gram. Ärtor och bönor uteslutet, rotfrukter uteslutet, mörk choklad uteslutet, frukt uteslutet, inlagd gurka uteslutet, majs uteslutet- för att bara nämna några av alla de saker som får blodsockret att rusa.
Är däremot av yttersta vikt att få i sig fett, hur bakvänt det än må verka. Avocado, grädde, smör, lax, rysk yoghurt, patéer, salami, pannacotta, fläsksvålar, ost och bearnaisesås är namnen på en del av mina nya bästa vänner.
Tillsatser undviker jag, som tidigare, i möjligaste mån. Har länge varit en förespråkare för hemlagat, detta visar sig vara viktigt.

Enda starka biverkningen som jag märkt av är en stor portion identitetsförlust. Amputerad arm, ungefär.
Du som läser vet att jag njuter av matlagning, att det är en av de saker som definierar mig. Jag var dessutom duktig på det.
Det du kanske inte vet eller kan förstå är att jag kunnat fantisera halva veckan om fredagens måltid; planerat, läst recept, spånat själv, längtat, klämt på grönsaker och rekat kött. Du vet kanske heller inte att jag varit en total kolhydrat-junkie. Inte så mycket godis eller desserter men väl BRÖD. Gärna vitt. Och helst till varje måltid. Samma med ris, potatismos, pasta och allt som jag nu förstår gett blodsockret en rejäl kick och mig en "skön" matkoma.
För att återgå till identitetsförlusten så består den i att jag nu inte tänker mat på samma sätt. Jag lagar mat, det är gott, jag blir mätt och så inget mer. Ingen skön koma. Inga fantasier eller orgier.
Mat har på tre ynka veckor degraderats till att bli en... god och färgrik måltid... Punkt.
Kanske en övergångsperiod? Lagar mer mat nu än innan, dessutom oftare tillsammans med min käre som i och med mitt tapp är mer intresserad och initiativrik än någonsin.

Skafferi och kylskåp kraftigt rensat sedan en tid. Min pedantskötta "Kitchen Aid" till salu, här kommer ju inte bakas fler vetedegar eller kakor...





♥