torsdag, december 27

Vardag. Var-dag.

... är svag för det där som görs var dag. Borde ju vara uppåt värre nu då.



nära nos, finaste flickan & bästa vännen

en blick som talar uttrycksfullt med min

plötsligt ville gun-gun delta i fotosessionen...

... fast jag ville ju visa mattan :)


Hur mycket loppis jag än må vara finner jag i enstaka fall njutning i nyproducerat. Som stunden när vi fick ovanstående, rutiga skönhet i julklapp av farmor. Pappelina:n som jag drömt om i åratal! 
Vår hall gick från att vara en passage till en plats där det verkligen inte gör något ifall skorna krånglar eller till och med behöver ses över.
Nästa gång du kommer på besök dricker vi kanske rentav kaffet här?

Jag är för övrigt fortfarande inte mig själv utan lättrörd, sorgsen, tyngd, utan tålamod, trött. Sa jag trött?
Snart ledig två nätter till, ska fortsätta hänga med blivande maken nära, nära i soffan och lyssna när han talar om för mig hur fantastiskt fin jag är. Det berättar han med inlevelse dagligen, ska göra ett försök att ta det till mig. Sådetså.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar