Kraftfull onsdag

smygfotat

strömmingen äts tillsammans med
mandelpottisar, gul lök, tunnbröd &
smör

önskar det fanns doftskärm!

Kraftfull onsdag där jag fått stor hjälp (hjärtligt tack!) av svärföräldrarna. De kom hit vid lunch och körde som överenskommet mig ur sängen för att bistå i projekt putsa fönster. Nej, jag sover inte till lunch annat än när jag jobbat natten. Nej, de lägger sig inte i vårt sätt att städa huset. Ja, de är snälla.
Vårt tre man starka lag var med kaffepauser inräknade klara i tid till att Uffe kom hemsusande från jobbet.

Då tog kvällens event sin början: Surströmming till middag!
Premiär för svärföräldrarna och jag måste beundra deras tapperhet och inställning. De åt utan att vare sig klaga eller rynka på näsan, vi bestämde tvärtom att det får bli en skiva om året hädanefter. Jippie, jag har mitt lilla surströmmingsgäng :)

Har dragit mig för att introducera denna rätt då jag befarat att det skulle fnissas och förfasas. Att delikatessen därmed bara skulle bli en plojgrej att skrävla om för andra skeptiker. Är lätt det blir så om man inte har ett öppet sinne. Finner mig ofta gråtfärdig när jag ser TV-program där rika svenskar blir inbjudna till en middag med lokalbefolkning någonstans i världen. Värdarna har lagat det finaste och godaste de har, kanske själva avstått från att äta för att ha möjlighet att visa dessa totala främlingar gästvänlighet. Och så sitter då den bjudne där och skrockar hånfullt åt det primitiva i det matarv de får ta del av. Ovärdigt och grymt. Finns hur många exempel som helst på det. Hoppas jag känt tacksamhet över gesten om jag blivit bjuden på grillad gräshoppa i Indien. Så är jag uppfostrad åtminstone.

Stod och tittade ut genom fönstret under tiden jag lagade middagen. Uffe pysslade med sitt, svärfar började energiskt rensa hängrännor, svärmor satt i vardagsrummet och bläddrade i en av mina tanttidningar med två vovvar i famn. I solen dansade mygg och ytterligare någon paprika börjar mogna. Sinnet var så där lätt som det bara blir ibland, uppfyllt av vår fast det är sen höst. Solen började gå ner och känslan bleknade i samma takt. Har svårt att uppskatta de mörka kvällarna, de begränsar mig.

Nu ska jag dricka kvällens femtonde glas vatten, surströmmingar är salta små rackare. Fast det är det värt!




♥