Lilla Ulla aspirerar på platsen vid tangenterna. Har lovat att hon får börja blogga när hon fyller fem år eller när hon når upp till tangenterna utan att fuska genom att sitta på en kudde. När hon fyller fem har bloggen som medium säkert spelat ut sin roll för att ersättas av podar eller Twitter deluxe och hon kommer aldrig nå upp till tangenterna. Jag sitter säkert, haha.
Tycker bilden är hemtrevlig i all sin hast. Solen lyser in, det är färgglatt, korsordstidningarna ligger i en slarvig hög på bordet. På soffan den där panelgardinen som jag hela sommaren kreativt tänkt använda som löpare men som aldrig blev struken. Snart åker den in i skåpet för att kanske få hålla premiär till våren? Eller så var det ytterligare ett reafynd som bara var ett kap i tanken. Pinnsoffan är däremot ett fynd, för det är bara på loppis i norr en kan springa på en sådan för 100 kronor! Bilden av vallmon har min förra svärmor, fotografen, plåtat. Om jag minns rätt sålde hon den till sin son som i sin tur gav den till mig i födelsedagspresent.
Ett hem är levande när det tillåts byta färg såväl som hysa värdefulla minnen.
Skulle du se ett stavfel så är det nog Ulla som kommit åt tangenterna ändå! Tryckfels-Ulla.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar