Post-traumatisk valstress

två vänner (ursprung mexiko/kina) gör solhälsningen

den kinesiska kärleksörten (ursprung
kina) pryder köksbordet

avocadon (ursprung mexiko/peru) mår 
förträffligt i köksfönstret

kryddor från hela världen- den lilla mest nödvändiga
bunken får stå framme

filten som ligger i fåtöljen (ursprung
indien) fick jag i gåva förra veckan.
men det är en hel historia i sig!

Visst vore det väl trist om vi skulle behöva sätta en etikett på allt? Den säger ju inget om hur min värld berikas.


Lider en släng av post-traumatisk valstress. Är en politiskt oengagerad person (trodde jag, ja) men funderar vrider och vänder. Ältar i förhoppning att hitta pusselbiten som gör så att mitt Sverige ska kännas förståeligt igen. Sover oroligt, har ingen vidare lust. Överväger en flytt till vänliga Umeå.
Dramatiserar inte utan tycker uppriktigt att det är stort och omvälvande, det vi är med om nu, den totala splittringen. Menar inte att det inte kan komma något gott ur det här- märker själv att jag pratar etik och delar inre tankar med vitt skilda människor. Lär mig något.

En sak jag har svårt att förlika mig med är det allmänna duttandet med Sverigedemokraterna. Nu vill nämligen varenda betald tyckare att vi ska sluta kalla dem rasister och börja sätta oss in i deras åsikter. Bemöta och hitta en lösning. Vara demokratiska. En liten, liten del av mig vill hålla med, för husfridens skull- men jag gör verkligen inte det där jag befinner mig idag. Håller inte med.

Vi kan och bör visst prata om invandringen, jag har pratat om invandring med en hel hög människor de senaste åren. Det känns angeläget. Tycker vi ska ska passa oss för att ropa -rasist! och peka finger så snart någon vill förbjuda halal-slaktat kött i skolan. Då kan vi prata allvar om köttet och den kollision med svensk djurskyddslag som självfallet är oundviklig. Vi kan samtidigt passa på att utbyta tankar om ett liv utan kött. Något jag är för men lever mot. Pratar gärna om det, undrar själv. Särskilt som jag inte är troende utan för ofta tycker saker av ohejdad vana.
Just fläskköttet och brännvinet verkar betyda mycket för så kallade Skånevänner. Jag har aldrig träffat någon så jag vet inte.

Men så snart någon går från att resonera, fråga, tycka och därigenom påverka till att ge sin röst till ett parti med rasistiska åsikter, då slutar jag försöka hitta gemensamma lösningar. Då slutar jag resonera. Då tycker jag det är viktigt att benämna saker vid dess rätta namn, att inte normalisera. Att inte kompromissa.

Vill någon sedan missnöjesrösta (fullt förståeligt) så går det utmärkt att rösta blankt.

Alla har sin gräns, min går vid en röst på Sverigedemokraterna. Sen vore det ju spännande att veta hur många i min omedelbara närhet som korsar den utan att berätta?




♥