Säga vad en vill om Blondinbella...

...men när det gäller beter hon sig ofta som folk.

När politiker, VD:ar och andra av samhällets stöttepelare (ja, jag är ironisk vad gäller både stötte- och
-pelare) begått ett misstag som uppmärksammats så viftar de i regel bort reportern samtidigt som de skakar irriterat på huvudet. Tar i sämsta fall fram telefonen och ringer ett samtal innan de sätter sig i en taxi hem till tryggheten. Drar i bästa fall en harang av löst sammansatta ord utan egentlig betydelse. En där vare sig mimik eller det egna hjärtat stödjer talet. Slutsatsen blir att det är reportern som skriver eller jag som läser som får känna mig dum för att jag ifrågasätter. Kan gälla allt från en tvivelaktig etisk investering till att ta notan från strippklubb på företagskortet eller att plocka ut dubbla arvoden fast du jobbar med välgörenhet.
Hen viftar alltså bort reportern som en fluga med irriterad min, sätter sig i sin bil och kör iväg utan att kommentera. Om kommentar sent omsider ges nås den via ett styltigt pressmeddelande förmedlad av en byrå specialiserad på offentliga uttalanden.
Den består alltid i en beklagan utan att egentligen beklaga annat än att det råkade bli ett jädra hallå. Ett hallå kring de där sabla aktierna i porrbranschen, naiva människor som inte förstår att samhället går runt tack vare såna ljushuvuden som mig själv.

När Blondinbella å andra sidan blir uppringd av en reporter, efter att ha publicerat den ytterst tvivelaktiga bilden av ett läppstift som även rymmer en kniv. Med bildtexten "alla tjejer behöver en sån här" då lägger hon inte på luren eller suckar. Nej, då ställer hon ifrån sig tekoppen och förklarar istället varför hon la upp bilden, jag återger ur minnet "de som följt mig en längre tid vet hur jag blev antastad på en nattklubb, bilden var symbolisk för min och många andra tjejers utsatta situation och tänkt att väcka igenkänning. Själv kör jag med en laglig överfallsspray och står inte bakom att bära eller använda kniv. Förstår att det skickar helt fel signaler. Har tagit bort bilden. Tycker att publiceringen var ogenomtänkt." Gott, då vet vi. Det var ett misstag.
Hon ringer inte en pr-byrå som får skriva ihop en beklagan samtidigt som hon fortsätter på samma spår.

Jag behöver inte beklaganden, jag behöver ett samhälle där folk är som folk oavsett ambition och oavsett var i livet vi befinner oss. Ibland blir det fel. Erkänn det då- med dina egna ord. Vi lär ju barnen redan i 3-års åldern att ett "förlåt" inte räknas om en inte menar det från hjärtat.




♥